Vild strejk på Lagena

Måndag 15 juni  5.30 utbröt en vild strejk på Lagena, Systembolagets centrallager i Jordbro en förort till Stockholm. Orsaken är att företaget vill ersätta fast personal med inhyrd personal. Den här veckan är traditionellt väldigt intensiv då alkoholkonsumtion går upp innan midsommar. Arbetarna hade också valt att blockera infart och utfart till företaget med sina egna bilar. När jag kom fram så stod arbetarna utanför med en LO banderoll ”stolt men inte nöjd” och röda Handelsfanor.

Den här strejken äger rum i en period av en kris för kapitalismen där företag vill pressa tillbaka villkoren för arbetarklassen. Företagsledare tror inte längre på fasta jobb och vill ha en stor skara inhyrd personal som kan konkurera om vilka som är beredda att jobba för lägst lön. En del har sagt att kampen på Lagena inte borde vara så speciell. Det borde vara vanligt med det här typen av konflikter. Men problemet är att vi har en fackföreningsledning som genomgående är främmande för att leda en strid. Fackföreningsrörelsen domineras en byråkrati som har andra intressen en medlemmarnas. Varje kamp äger rum under speciella villkor. Vad vi ser på Lagena är inte bara en vild strejk utan en strid mot försöket att försämra arbetsklassens villkor. I ett läge där kampen är begränsad så kommer det här bli en viktig händelse för den politiska situationen i Sverige och för arbetarrörelsen. Arbetare och ungdomar kommer att kunna se vad som skulle kunna vara möjligt om vi hade en ledning som tog strid.

På ytan har det gått trögt för arbetarrörelsen. I europaparlamentsvalet gjorde S och V båda ett dåligt val. Speciellt V tappa hälften av väljarna från förra valet. Det kan verka som att missnöjet med den borgerliga regeringen inte är stort. Problemet är att arbetarrörelsen måste stå för en alternativ politik. Om S och V hade upplevts som ett reellt alternativ så hade det fått ett stort stöd. Frågan om vilken ledning som finns för arbetarrörelsen är avgörande för vilka resultat som uppnås.

Vad vi kan se på Lagena är hur arbetare reagerar när det finns en ledning som faktiskt inte bara vill kämpa utan också vet hur. När varslen kom 15 maj var det ett stort steg för de flesta att tala med media. Endast ett litet fåtal av de som deltar har tidigare erfarenhet av strejk. När man genomförde den första manifestationen utanför systembolaget var det ett stort steg att stå inne i stan med röda fanor. Genom att ledningen för arbetarna på Lagena har förankrat beslut och drivit på kampen i en takt som motsvarar kampviljan har viljan att kämpa ökat. Det faktum att arbetarna har kunnat se att deras kamp har effekt genom att det pressar företagsledningen ökar kamplustan. Samtidigt så bidrar företagets ovilja att backa om varsel till att arbetarna ser att man måste pressa på kampen.

Vad som måste förstås är att en strejk måste förberedas och förankras. Det gäller att ha en enighet och där man vet att arbetskamraterna är beredda att genomföra striden. Här kommer frågan om politisk medvetenhet in. Medvetenhet utvecklas inte linjärt utan genom att stegvis genomgå erfarenheter så byggs förutsättningarna upp för att en arbetare som tidigare varit politiskt ointresserad blir en strejkledare. I en sådan här strid så ser man hur olika personers talanger kommer fram. De som varit ovana att tala offentligt kan bli en skicklig talare. Människor förändras under kamp och när de känner att de har något att kämpa för och att de har en ledning som de tror kan leda striden till seger. Vad som sker är att arbetarklassen börjar ta kontroll över sina egna liv. Konkret visar man att utan dem så går det inte att driva företag. Cheferna som man kanske tidigare varit rädd för framstår nu som ynkliga inför kollektivets sammanhållning. I början av dagen fanns en oro för vad som skulle hända. Många trodde att man skulle bli arresterade. Sen gick det över till glädje över att man kunde fortsätta blockera.

Det tog några timmar innan den första polisen kom. När han anlände var han väldigt beskedlig. Under dagen byggdes det upp med poliser. Till slut så var det ca 8 polisbilar inklusive piketbussar. Som mest var det uppskattningsvis 15 poliser på plats. Inklusive en civilklädd dialogpolis. Polisen kom på ledningens begäran och stod på deras sida. Men en del poliser kunde se att det här var vanliga arbetare som kämpade för sitt arbete och arbetsvillkor. Lagena-arbetarna var tydliga med att de inte ville ha bråk och att de var beredda att släppa ut tomma lastbilar. Inför den ordning var polisen osäker på vad man skulle göra. Det gäller att inte ge polisen intrycket att det kommer att bli bråk och att värna till dem att det här är arbetare som kämpar för sitt jobb.

Först efter 13 så förklarade polisen att nu började man bli otåliga, bryt blockaden eller så börja vi flytta på er och era bilar. I det här läget så uppstod en situation där de flesta arbetare ca 80% deltog i ett möte. På mötet röstade en stor majoritet för att häva blockaden men att fortsätta strejken. En liten grupp arbetare blockerade då utfarten ihop med främst vänsteraktivister. I en sådan situation måste man förstå att ska man hålla blockaden till varje pris så måste man vara beredd att gå i konfrontation med polisen. Det fanns inte ett stöd för det och då är det ett bättre beslut att häva blockaden även om det led till stort missnöje hos en del. Min bedömning var att en del vänsteraktivister i det här fallet omedvetet bidrog till en splittring i kollektivet genom att understödja de som ville fortsätta blockaden utan att ha en majoritet för det. Efter beslutet så var det en period av viss osämja. En del kände att striden var över när lastade lastbilar åkte ut. Men efter att ha flyttat över blockaden till enbart infarten så kunde man återskapa enigheten och den goda stämningen.

Under dagen så hade en ombudsman från Handels dykt upp och tillsammans med klubbstyrelsen deltagit i förhandlingar med företaget. Då och då kom ombudsmannen ut och uppmuntra arbetarna att gå tillbaka till arbetet. Men varje gång så förklarade arbetarna att de fortsätter strejken. Jag tror inte att det var någon som övervägde att återgå till arbetet. Det sista beskedet var att förhandlingarna ska fortsätta tisdag kl 13. Företagets grundinställning är att några måste sluta.

När jag gick vid 16.00 tiden så var det en sammanbiten stämning. Vi fortsätter strejken vi ska inte vika oss.

Som jag ser det är utomståendes uppgift att understödja deras kamp. Vi som är marxister är inte där för att leda deras kamp utan i den grad de är intresserade bidra med att sätta kampen i ett politiskt sammanhang och bidra med erfarenhet i den grad det är uppskattat. Vad många som är där som utomstående inte förstår är att väldigt mycket är uppstyrt och planerat och att det finns strategier som man enats om i förväg. Därför blir det anmärkningsvärt när en del från olika vänstergrupper hela tiden har nya idéer om hur kampen ska föras. En del verkar inte förstå att arbetarna på Lagena klarar sig rätt så bra utan tips från utomstående coachar. Sen finns det en del som gör överslag åt andra hållet och tror att man absolut inte ska diskutera med arbetarna om deras kamp även om de flesta arbetare är positiva till det när det görs på rätt sätt. Betydligt mer konstruktivt än att ha ständigt nya råd är att lägga energi på att sprida information till andra. När exempelvis sopåkare kom förbi så var det ett uppskattat inslag.

Kampen fortsätter på Lagena fortsätter idag, räkna med en ny rapport under dagen.

Martin Lööf