Största protesten sedan hungerkravallerna i Västervik

Kamp stoppade nedläggning

Lördagen den 11 oktober fylldes Stora Torget samt angränsande gator av folk. Affärerna i centrum stängde och Västerviks befolkning samlade sig i en jättelik protest mot de borgliga politikerna i Kalmar läns landsting.

Under våren försökte den borgerliga majoriteten i landstinget att lägga ut hela Västerviks sjukhus på entreprenad. Det retade Västervik-arna och det protesterades på debattplats i lokaltidningen. Stora privatföretag inom vårdsektorn räknade på anbud men inga bud lades. Därför kände sig borgarna tvungna att "spara" på något annat sätt. Man bestämde sig då för att lägga ner förlossningen, barnavdelningen samt kvinnokliniken i Västervik.

Det brinner!

Det blev känt att en stor del av sjukhuset var tänkt att hamna i Kalmar 14 mil söderut och blivande mödrar, i ambulans eller taxi, skulle få lida med smärtor och värkar i närmare 1,5 timme. Då hände något i Västervik. Två personer bestämde sig för att "detta var droppen". De fixade demonstrationstillstånd och satte ut en liten, liten annons i lokaltidningen. Jag blev uppringd och tillfrågad om jag ville ställa upp med ljudanläggning, vilket jag gjorde.

Manifestationen

Då jag runt klockan 11, på dagen D, höll på att sätta upp min ljudanläggning på torget såg jag att massor av folk riktade stegen mot Hamnplanen. Därifrån skulle ett demonstrationståg utgå. Affärsinnehavarna stängde sina affärer under manifestationen så att de tillsammans med de anställda kunde vara med och protestera.

Fem minuter efter tolv hördes dova trummor och demonstrationståget blev synligt. Efter några minuter började jag inse att det var fler än de vanliga 500 förstamaj-demonstranterna som deltog. Demonstrationståget skulle gå runt stan ett varv, en sträcka på över en kilometer och sedan återkomma till torget. När täten på tåget hade gått denna sträcka så hade inte de sista i tåget passerat torget!

Vad höll på att hända?

Programmet fick kastas om. De två trubadurerna, en mor och en dotter, som skulle avsluta tillställningen fick hals över huvud inleda med några visor för att folket skulle få en chans att hinna fram innan vi började mötet.

När man, från scenen, tittade ut över torget såg man en mäktig syn. Omkring 10.000 (TIOTUSEN) personer (enligt SVT:s Rapport) dvs. närmare en tredjedel av kommunens innevånare hade mött upp. Torget och de angränsande gatorna var proppfullt av människor.

Vad som sades på mötet minns jag inte så mycket av, jag hade ju fullt upp med ljudet, vilket inte räckte till. Vi blev ju tagna på sängen, så att säga.

Summa summarum

-Fattar du vad som håller på att hända? Detta händer bara en gång under ens liv! Orden kom från trubadurmamman och var riktade till dottern. Och det var väl så att den där dagen, den 11 oktober 2003, var den största protestdagen i Västerviks historia sedan hungerkravallerna 1917. Samma dag protesterade man även i grannkommunen Oskarshamn där tretusen personer deltog.

-Hur gick det då med sjukhuset?

Jo, det fick vara kvar, i alla fall tills vidare och jag hoppas att Västerviksfolket börjar förstå att gemensam kamp lönar sig.

Enade vi stå, söndrade vi falla.

Jerry Söderberg, Västervik

Från Socialisten nr 66, december 2003