Världsnaturfonden: ”Kuba är ekologiskt hållbart”
I WWF:s "Living Planet Report 2006" sammanställs olika länder i ett diagram. Å ena sidan sammanställs levnadsstandarden i länderna å den andra hur stor belastning invånarna utsätter ekosystemet för. Diagrammet tycks visa på en tydlig motsättning mellan välfärd och ekologisk hållbarhet. I fattiga länder ligger förbrukningen av resurser på en ekologisk hållbar nivå medan i rika länder ligger långt över.
Det finns bara ett land i världen som bryter mot mönstret - Kuba. Där förbrukar befolkningen inte mer än vad som är ekologiskt hållbart samtidigt som man ligger över gränsen för vad FN betecknar som hög mänsklig utveckling. Vad är det då som gör att man på Kuba kan åstadkomma detta?
När Sovjetunionen föll samman drabbades Kuba av en djup kris. Ekonomin var beroende av billiga varor och inte minst olja därifrån. I stället för att som många andra länder producera vad man kunde för export och importera det man behövde satsade man på Kuba på ett ekologiskt självhushållningssytem. Detta möjliggjordes av att mark och produktion ägs av staten på Kuba. Medlen för att styra om samhället var under samhällelig kontroll.
Sedan revolutionen 1959 har man på Kuba satsat på ekologisk hänsyn. Beskogningen har ökat, 20 procent av ön har satts under någon form av miljöskydd och på universiteten har det forskats på ekologiska tekniker. Den ekologiska revolutionen efter Sovjets fall har inneburit att studenter har gett sig ut på landsbygden för att lära ut ekologiska odlingstekniker. Mer än 7000 odlingslotter finns i städerna. Mer än 200 trädgårdar i Havana förser invånarna med 90 procent av behovet av frukt och grönsaker. På cirka 200 anläggningar framställs biologiska bekämpningsmedel så som mögelsvampen Vericillium för bekämpning av bladlöss och svampen Beveria för bekämpning av skalbaggar.
Elslukande kylskåp byts ut mot el-snåla och
elektriska riskokare, tryckkokare och energilampor delas ut till hushållen.
Småskaliga kraftverk byggs runt om i landet, det handlar om sådant som vind-
och vattenkraftverk solfångare och anläggningar som tar vara på biogas från
grisar. Särskilt produktion av småskaliga solpaneler har gått på högvarv, det
har elektrifierat byar och är nu även en export och bistånds vara.
Det statliga ägandet är i sig inte
en garant för, men det möjliggör en kollektiv kontroll över produktionen. Under
planekonomier som i Sovjet och i Kina har verkliga skräckexempel på
miljöförstöring genomförts.
Men något som skiljer ut Kuba från andra länder där staten äger de avgörande produktionsmedlen är att det byråkratiska skiktet där inte har baserat sin makt på ett krossande av de revolutionära massor som från början satt dem vid makten. På Kuba finns stora problem med inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet vilket också är ett hinder för den socialistiska produktionen. Landets isolering i ett hav av kapitalistiska stater är ett annat hinder för Kubas utveckling. Men exemplet Kuba ger oss en föraning om potentialen i en demokratisk socialistisk världsordning.
Lyckligtvis håller Kubas isolering nu på att brytas i och med revolutionerna i Latinamerika. Detta öppnar upp möjligheter för förbättringar på Kuba - en revolution i revolutionen. Samtidigt innebär det att de ekologiska lösningarna sprids till resten av Latinamerika inte minst Venezuela.