Välregisserad eftervalsdebatt
Det behövs självkritik efter valnederlaget. Det var ett genomgående tema på Stockholms arbetarekommun när representantskapet analyserade valresultatet. Ändå verkade såväl Mona Sahlins som den lokala partiledningens budskap välregisserat. Uppenbarligen är man rädda för en debatt där man ställs tillsvars för den politik som ledde till katastrofvalet.
- Det behövs självkritik! Det var det genomgående budskapet från såväl ledande socialdemokrater som representanterna från partiföreningarna när valförlusten analyserades på Stockholms arbetarekommun den 28 september.
Ändå var det som om just kritiken rann av som en klick smör i teflonpanna.
Mona Sahlin som var inbjuden talare menade att tolv år vid regeringsmakten var unikt ute i Europa, vi borde förstå hur lång tid det är. Även om man kan förstå behovet av att trösta besvikna valarbetare så är det ett märkligt resonemang, det lät som om vi skulle vara glada att vi inte förlorade redan förra valet.
Kommunsekreteraren Tomas Rudin var den som mest entusiastiskt berömde valarbetet.
- Vi vann valrörelsen på gator och torg men förlorade den i massmedia, var hans budskap.
Många pekade på den enorma borgerliga dominansen i media men endast Maj-Britt Teorin drog en tydlig slutsats av det och menade att vi måste ha en socialdemokratisk tidning.
Flera talare, bland andra Dag Larsson en av ledarna för vänsterfalangen i Stockholm, pekade på problemet med att väljarnas bild av verkligheten inte alltid stämde med partiets budskap. Han berättade om en släkting han träffat vid ett torgmöte utanför Åhléns i city. Släktingen, som han inte sett på många år, berättade att hon var sjukpensionär och levde på 6 000 i månaden innan hyran var betald.
- Där stod jag och sa att "det går bra för Sverige", men det stämde inte med hennes bild av verkligheten, sa Dag Larsson.
Många betonade ledarskapsfrågan. Utan att det sades rent ut kan man nog dra slutsatsen att Annika Billströms dagar som ledare för (s) i Stockholms stadshus är räknade. Så länge vänstern i Stockholms arbetarekommun inte formulerar en alternativ politik så innebär det ändå inte så mycket att man lyckas byta ledning.
Det stora problemet är just att de flesta som talade menade att det inte var något fel på partiets politik. Maj-Britt Teorin gick så långt att hon sa att "vi hade världens bästa politik". Uppenbarligen är man blind för både det faktum att klassklyftorna fortsatt öka under socialdemokraternas tolv år vid makten och för att en stor andel av de egna väjarna har en annan bild av vad politiken har inneburit.
Den som var mest tydlig med kritiken var Lena Ericson Höijer, kommunalare från Kungsholmen, som också ofta skriver i Socialisten.
Hon menade att Maj-Britt Theorin sa mycket som var klokt men hade invändningar
- En sak håller jag inte med om - att vi har världens bästa politik. Jämfört med borgarna, ja, men Inte jämfört med de egna socialistiska idéerna.
Lena betonade att klassorättvisorna ökat, och att när borgarna velat smutskasta (s) har de också hittat skandaler att gräva upp.
- Vi måste ta i tu med detta. Våra politiska representanter borde leva på samma villkor som dem de företräder. Det är jätteviktigt. Ut med valstrategerna och in med medlemmarna och ideologin!"
Sammanfattningsvis kändes debatten som att den var regisserad. Alla ledande socialdemokrater hade ungefär samma budskap. Vi gjorde en fantastisk valrörelse, vi hade en bra politik, tyvärr nådde vi inte ut ordentligt på grund av borgarnas övertag i massmedia, i övrigt förstår vi inte riktigt varför vi förlorade, men nu kommer vi igen!
Uppenbarligen är ledningen rädd för en debatt där man de kan komma att ställas till svars.
Om man inte är beredd att självkritiskt granska den politik som ledde till nederlaget så är allt tal om att det behövs en ordentlig valanalys endast tomt prat. Men det värsta är, att det innebär att risken är stor att man klamrar sig fast vid den politiska linje som just har visat sig leda till katastrof.