Vad innebär arbetarklass?

Att arbeta är inte detsamma som att vara arbetare, men alla arbetare arbetar. Tillsammans bildar arbetare världen över den största sociala kategori det mänskliga samhället någonsin sett: arbetarklassen.

Men vad är det som bestämmer klasstillhörighet? Samhället vi lever i, det kapitalistiska, har som förutsättning att varor produceras för en marknad. Någon måste producera dessa varor och någon måste tillhandahålla de verktyg, produktionsmedel, som krävs. Eftersom vi lever i ett klassamhälle är det få förunnat att kunna investera det kapital som krävs för att starta eller driva produktion. De få som har detta kapital är kapitalistklassen. Genom sitt ägande av kapital och andra produktionsmedel kontrollerar de all produktion.

De som inte äger kapital har trots detta ett produktionsmedel: sin arbetskraft. Detta är arbetarklassen. Alla arbetare har det gemensamt att de är beroende av produktionen för sin inkomst men inte äger, kontrollerar eller njuter av vinsten från den.

Naturligtvis kan en hög lön påverka ens syn på livet, men så länge den inte är stor nog att med tiden bli kapital förändrar det inte den objektiva klasstillhörigheten.

Men man ska inte göra misstaget att tro att alla arbetare är exakt likadana eller agerar eller tänker likadant i alla lägen. Arbetare kan vara väldigt olika, allt från en lokförare med knappt 30 000 kr i månadslön till en städerska med ungefär hälften av det. Självklart kommer dessa två att tänka olika om väldigt mycket och deras liv ser troligen inte likadana ut. Men de saknar båda kontroll över sin arbetsdag trots att de är beroende av de pengar den ger.

Det finns oerhört många skikt och grupper inom arbetarklassen som alla har det gemensamt att de saknar inflytande över produktionen och att de har ett intresse som står i motsats till kapitalisternas intresse. Arbetare har nämligen behov av en dräglig arbetsmiljö, en lön som går att leva på och tillräckligt med fritid för att kunna återhämta sig från arbetet. Kapitalisten å sin sida har två intressen, att öka sitt kapital (dra in vinst) och att behålla kontrollen över produktionen för att säkra framtida vinster. Detta är den fundamentala motsättningen i det kapitalistiska samhället.

Men bara för att alla arbetare tillhör samma klass innebär det inte alltid att de själva tycker att de gör det. En del människor kan uppfatta det som att det är fult att vara arbetare och vill därför gärna lura sig själva att de tillhör en fiktiv medelklass.

När arbetare hamnar under attack och gemensamt tar strid ökar deras medvetande om sin klasstillhörighet och insikten om deras intresse, de blir en klass för sig. Utan det kollektiva medvetandet om sin situation är de en klass i sig.

Så, tillbaka till grunden. Arbetare är den som för sin överlevnad måste sälja sin arbetskraft. Men gör inte detta exempelvis en journalist eller mellanchef till arbetare? Nej, för även om lönens storlek inte är avgörande så spelar den en viss roll och även graden av kontroll över det egna arbetet och slutligen och mest avgörande är bestämmanderätten över andras arbetskraft. Detta förklarar faktiskt hur en småföretagare som tjänar ungefär som en knegare ändå inte är en arbetare eftersom han har den fulla kontrollen över sitt eget arbete.

Det är naturligtvis så att en del människor som inte står i direkt relation till produktionen ändå kan ha en situation som påminner om arbetarklassens i någon aspekt och därför kan vinnas till deras sida i klasskampen.

Klassanalys handlar inte om att artbestämma individer, det går alltid att hitta enstaka människor som balanserar på gränsen mellan klasser eller har dubbla positioner. Det politiskt och sociologiskt intressanta är dock de stora grupperna, processer i klassamhället.

Det som är allra mest intressant är att kapitalismen har gjort produktionen till en så kollektiv process att de arbetare som utför den skulle kunna klara sig utan kapitalisten, men inte tvärtom. Om arbetarklassen skulle avskaffa kapitalismen kan den inte införa ett nytt klassamhälle just på grund av sin storlek och kollektiva roll.

Med arbetarklassen har kapitalismen skapat inte bara sin egen utan alla klassamhällens dödgrävare!

Christer Bengtsson