Bomba Irak säger USA

Det irakiska folket ska bombas igen. Det räcker tydligen inte med att de lider under en grym diktator. Imperialistmakterna har gång på gång bestämt att de också ska dra sitt strå till stacken och bestraffa folket. "Enligt FN:s egna rapporter har över en och en halv miljon människor dött som ett direkt resultat av sanktionerna" skriver Ramsey Clarke, tidigare USA:s justitieminister, i ett öppet brev till FN. Denis Halliday, FNs samordnare för humanitära frågor i Irak, avgick nyligen i protest efter 34 år som anställd på Förenta Nationerna. "Förhållandena är förskräckliga i Irak. 30% av barnen under 5 år lider av undernäring. Fem eller sex tusen barn dör varje månad. Detta beror direkt på FN:s sanktioner", säger han och tillägger enligt en rapport i den amerikanska tidskriften 'In These Times': "Sanktionerna har orsakat sammanbrott av färskvattensystemet, hälsovården och allt vad barn behöver. Allt detta är oacceptabelt. Jag vill helt enkelt inte administrera ett program som resulterar i dessa siffror." Nu hotas infrastrukturen igen, precis som 1991, av bombning. Detta skulle ytterligare försämra situationen för dem som redan har det bedrövligt. Saddam Hussein kommer dock säkerligen inte att drabbas.

Saddam utgör knappast något militärt hot idag. Enligt FN har 90% av alla robotar och därtill knutet militärt material förstörts sedan Gulfkriget. USA vill dock använda Irak som ett exempel för att visa världen att de minsann måste följa USAs order. Det var USA och England som försåg Saddam med alla de vapen som de nu är så ivriga att förstöra. De ville ha honom som en motvikt till regimen i Iran. Men Saddam var lite för självständig och fick så småningom egna ambitioner, som resulterade i att han invaderade Kuwait. Nu går budskapet ut till alla andra att de först ska höra sig för med Washington innan de gör nåt, annars kommer deras länder att bestraffas i oändlighet.

Det är klart att Saddam måste bort och ersättas med en demokratiskt vald regering. Men just i denna fråga är imperialismens hyckleri ännu mer häpnadsväckande. Även efter Gulfkriget 1991 ville de hellre att Saddam satt kvar än att en verklig demokratisk regim tog över. I bästa fall hoppades de på att ersätta Saddam med en annan diktator. En rapport från 1994 som finansierades av SIDA klargör saken:

"Den 29 februari 1991, när markoffensiven hade drivit de irakiska styrkorna på reträtt, vände sig stora delar av den irakiska armén mot Saddam Hussein. Enligt uppgifter startade upproret i staden Basra i sydöstra Irak, efter att en stridsvagn hade kört runt i staden och skjutit sönder alla porträtt av Saddam. Upproret spred sig snabbt till andra städer i södra Irak som Koot, Omura, Nasria, Samawa, Najaf, Kurbala, Hilla och Mosaib."

Men en folklig revolution i Irak var det sista som USA-alliansen ville ha på halsen. De ville ha kvar Baathpartiet vid makten och hade hoppats på en palatskupp. Så USA avbröt sin markoffensiv mot Bagdad och satte in bombflyg och helikoptrar, som utförde en ren massaker på den deserterande irakiska armen, allt för att förhindra en revolution. Det republikanska gardet, de Saddamtrogna elitstyrkorna, attackerades inte och det var därför som upproret i södra Irak slogs ned relativt snabbt och enkelt. Enligt vissa uppgifter dödades cirka 100 000 irakiska soldater under Gulfkrigets sista dagar, för att se till att Saddam satt kvar vid makten. Ett lyckat uppror i Irak skulle ha kunnat inspirera andra uppror i Arabvärlden och det skulle ha inneburit en katastrof för USAs nya världsordning.

Det är sorgligt att den svenska arbetarrörelsens ledning med Anna Lind i spetsen nu klänger i USA-imperialismens kjolar, i stället för att bedriva en självständig politik. En sådan politik måste bygga på att stödja den irakiska befolkningens kamp mot diktaturen, inte på att bestraffa den.

Jonathan C

Från Socialisten nr 37 dec 1998