Unga behöver jobb

Debatten om ungdomsarbetslöshet är infekterad att ge sig in i men för viktig för att låta bli. Oppositionen skulle lätt kunna sno åt sig poäng genom att lova reformer medan regeringspartierna måste försvara sin politik mot kritik. Något som regeringen under den senaste mandatperioden försökt sig på är att använda sig utav statistik i sin retorik.

Det är välkänt att konjunkturnedgången slagit hårt mot världens ungdomar. De svenska ungdomarna är inget undantag. Det säger sig självt att ifall företagen varslar och säger upp erfaren personal, lär de inte anställa nyexaminerade ungdomar från gymnasiet eller högskolan.

 

Det som gör att ungdomar är speciellt utsatta i dag är det sätt som ungdomen utbildas på. Redan i gymnasiet börjar elever specialisera sig mot en specifik bransch eller yrke. Under högkonjunkturen är det ett måste att vara specialiserad, gärna med en högskoleexamen från någon av de mer ansedda skolorna, för att få det arbete som man lagt ner många år av studier för att få.

Resultatet blir att när jobben inte finns i den bransch man är utbildad för finns det två utvägar. Antingen börjar man studera eller bli arbetslös.  Den ena anses vara bättre i dag från politikernas håll medan den andre börjar man snart jaga med gevär.

Här kommer den statistiska retoriken in. I och med att regeringspartierna försämrat det sociala skyddsnätet och täppt igen hålen genom att bygga upp en stämning där det anses fult att vara arbetslös. Retoriskt låter det så här: Det är det enda sättet att komma åt fuskarna och myglarna som lever på bidrag. Genast blir det mycket svårare att ragga väljare som inte går på de dåliga argumenten.

När oppositionspartierna får rapporterna från SCB sitter de och gottar sig i insikten att de kan använda sig av det i debatten och i löpet. Det är gratisargument: ”Se hur dåliga de borgerliga är, ungdomsarbetslösheten växer”. Nu är det ingen skillnad på de röda och de blå när de sitter i opposition då de gör allt för att kasta småsten och rafsa åt sig någon väljare här och där.

De blå har antagligen under krisen insett att det ser fruktansvärt dåligt ut med en arbetslöshetsstatistik som skenar. Under en högkonjunktur spelar det inte lika stor roll, då siffrorna är stabila med några få ändringar från år till år.

Hur lyckas man att samtidigt försöka riva upp välfärdsamhället och skapa ett konkurrenssamhälle på arbetsgivarens villkor? 

 

Lösningen ligger i att förflytta siffrorna från den ena kolumnen till en annan, en som är lättare att försvara politiskt. Genom att lätta på reglerna för KY-utbildningarna och ge skolor tillåtelse att starta upp nya kurser börjar arbetslösa och ungdomar att skola om sig. Är det dåligt i princip? Nej, självklart inte. Det är alltid bra att studera. Dels är det utvecklande och dels är det ett avbräck i den dagliga rutinen. Förutsättningen för att få starta en KY-utbildning är att branschen ser ett ökat behov av personal. Man måste nog se djupt ner i det finstilta för att se hur långt i framtiden de tror att det kommer att behövas en stor mängd nyutbildad personal. Frågan man kan ställa sig när man läser reklamen på bussar och i tidningar om yrkesutbildningar är: ”Är det om ett, fem eller tio år jag kommer behövas?”

Problemet ligger i den politiska agendan. Genom att minska arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet genom att starta upp en mängd nya kurser med teoretisk eller praktisk inriktning förflyttar regeringen problemet framåt i tiden.

För mig som individ är det bra att vara utbildad men det innebär inte att det finns ett arbete som väntar när studierna är klara. I debatten inför valet kommer de röda säkerligen prata om den höga ungdomsarbetslösheten, medan de blåa kommer neka och peka på statistiken och säga något i stil med, ”Enligt SCB studerar de flesta ungdomarna i dag, och det vet ju alla att man studerar bara om man vill göra det.” Det är ju bara en spekulation i hur de kommer att argumentera. Samtidigt kan vi vara övertygade om att de blå inte har underlättat för ungdomar att få jobb, utan puttat det framför sig åt nästa regering att ta itu med.

Vad ska man då göra för att bli av med arbetslösheten?

  

Sluta säga upp folk inom sjukvården och börja återanställa och nyanställa.

Börja bygga lägenheter och på det sättet stimulera bygg branchen och alla brancher som är beroende av byggande.

Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Övertidsförbud (den övertid som arbetades 2009 motsvarade över två hundratusen heltidsjobb.)