Arbetarkamp i en diktatur

Intervju med turkisk facklig aktivist

Hot, misshandel och godtyckliga arresteringar tillhör vardagen för fackliga aktivister i Turkiet. Sedan 1999 har två fackföreningsledare mördats och tusentals arbetare torterats, dömts och fängslats. Brotten består i att de vill ha bättre arbetsförhållanden och rätt att förhandla.

I mars 1999 besökte Suleyman Yeter, utbildningsexpert vid hamnarbetarnas fackförening Limter-is, arbetartidningen Dayanisma när polisen gjorde ett plötsligt tillslag mot tidningskontoret. Fem människor greps, däribland Suleyman Yeter, och fördes till antiterroristavdelningen i Istanbulpolisens högkvarter.

Fackföreningsledaren förhördes hela natten. Han tvingades att ligga naken på is, dessutom blev han svårt slagen. Under dagen som följde tvingades han till ytterligare förhör.

Den sjunde maj fick Suleyman Yeters fackförening meddelandet att han dött i häktet.

Redan två år tidigare greps Suleyman Yeter och torterades av polisen, därför var hans armar delvis förlamade. Han stämde polisen som misshandlat honom men rättegången som följde varade i två år utan resultat. I maj 1999 var målet uppe för sista gången och domstolen beslutade då att den utpekade polisen var skyldig till att ha torterat Suleyman Yeter 1997.

Sköts i huvudet

I samband med det turkiska mineralarbetarfackets, Maden-Is, kongress 1999 mördades fackordföranden Semsi Denizer utanför sitt hem i Zonguldak vid Svarta havet. Han sköts i huvudet med sex kulor.

Polisen grep senare en man som erkände mordet och motivet sades vara att Semsi Denizer var skyldig mannen en större summa pengar. Men Bayram Meral, Turk-Is (Turkisk motsvarighet till LO) ordförande, är övertygad om att Semsi Denzier mördades på grund av sin popularitet och sitt fackliga engagemang.

Semsi Denizer hade ett starkt stöd bland arbetarna i Turkiet sedan han lett en protestmarsch med 50 000 gruvarbetare från Zonguldak till huvudstaden Ankara. Han var också Turk-Is generalsekreterare.

Under det senaste kvartalet har tiotusentals människor utsatts för omotiverade arresteringar, ofta med rättegångar och fängelsestraff som följd. Det berättar Kemal (fingerat namn) för Socialisten. Han är fackligt aktiv i Turkiet och kan av säkerhetsskäl inte framträda i medier med sitt riktiga namn.

- Polisen har också satt igång med att kontrollera folk på gatorna nattetid. Vem som helst kan bli visiterad, slagen eller utsatt för annan förödmjukande behandling. Särskilt i arbetarstadsdelarna pågår detta systematiskt, säger Kemal.

Borgarna rädda

Han berättar att borgarna som styr Turkiet är rädda för en social explosion bland arbetarna sedan den ekonomiska krisen bröt ut i februari i år. Det är därför polisen används för att skrämma och misshandla arbetare.

- Krisen har slagit hårt mot arbetarklassen. Devalveringen innebar att många förlorade hälften av sina tillgångar och någon kompensation för förlusterna från företagen i form av högre löner har det inte varit tal om. Tvärtom har lönerna sänkts och folk tvingas arbeta övertid utan ersättning. Dessutom betalar arbetsgivarna sällan ut lönerna i tid, förklarar Kemal.

Usla löner

Cirka 600 000 människor har förlorat sina jobb och levnadsstandarden minskar dramatiskt. Många fabriker har tvingats lägga ner verksamheten och det är svårt att hitta nya jobb.

- Enligt den officiella arbetslöshetsstatistiken ligger nivån runt 8 procent medan de verkliga siffrorna snarare är 25-40 procent. Regeringen försöker hela tiden frisera statistiken, säger han.

Den galopperande inflationen innebär också nya prisstegringar varje dag. När oljepriserna ökar stiger genast priserna på alla basvaror som folk behöver för att klara vardagen. Många människor drabbas också av stora skulder på grund av devalveringen.

- Arbetslösheten och de usla lönerna innebär att folk inte kan betala sina skulder och vräks därför från sina hem. Många drabbas av depressioner och självmorden ökar dramatiskt, berättar Kemal.

Minimilönerna ligger långt under fattigdomsnivå, men arbetarna vågar inte klaga eller kräva mer betalt eftersom de kan få sparken. I Turkiet finns inga arbetslöshetsförsäkringar och därför är det en katastrof för dem som förlorar jobben.

Tål inga protester

I Turkiet lever cirka 65 miljoner människor varav 20 miljoner är i arbetsför ålder men bara 90 000 är fackligt organiserade. Det är svårt att bilda fackföreningar eftersom fackföreningslagen reglerar fackens interna regler och stadgar alltför detaljerat. Till exempel måste den som kandiderar till en post inom facket ha jobbat tio år i den bransch fackföreningen representerar. Dessutom måste fackföreningar söka tillstånd för att arrangera möten och de måste acceptera att polisen är närvarande och dokumenterar förhandlingarna.

Turkiska staten har flera gånger stämt Turk-Is under förevändning att demonstrationer varit olagliga och begärt att de fackliga ombuden ska sättas i fängelse.

- Den borgerliga regeringen tolererar inga protester. De kan stoppa en strejk i 60 dagar med argumentet att den är en risk för rikets säkerhet eller folkhälsan och då måste facket söka dispens från statliga rådet för att kunna fortsätta strejka. Avslås begäran tvingas facket till bindande skiljedom, om den accepteras kommer det snart ett nytt stopp på 60 dagar och på det viset kan de skjuta upp en strejk hur länge som helst, säger Kemal.

Stora skulder

Turkiet har en samlad statsskuld på cirka 210 miljarder dollar varav en stor del består av så kallade korttidsskulder. Det innebär att Turkiets ekonomi kollapsar om inte IMF och Världsbanken hjälper till med pengar och en omvandling av korttidsskulderna till lån med längre återbetalningstid.

IMF och Världsbanken pressar regeringen och kräver att Turkiet ska genomgå ett strikt strukturanpassningsprogram för att ställa upp med lån och krediter.

- Det är deras främsta vapen för att kunna organisera och försvara alla imperialistiska investeringar. De vill se en mer öppen ekonomisk struktur i landet så de får full insyn. Än så länge finns det många hål i den turkiska ekonomin, förklarar Kemal.

Inflationen måste minskas genom sänkta löner, kraftigt höjd pensionsålder, ökad utförsäljning av den redan svaga offentliga välfärden och en monopolisering av bankerna enligt IMF.

Subventioner stoppas

Den svaga finansiella strukturen har gjort att borgarna kunnat bygga ett hundratal små banker med en sammanlagd tillgång som motsvarar kapitalet i medelstor amerikansk bank.

Krisen har hittills inneburit att ett tjugotal sådana banker gått i konkurs och fler är på väg mot ruin. IMF kräver att de banker som är kvar skall slås ihop till större enheter och att subventionerna till jordbruket ska upphöra.

- Många bönder lever under fattigdomsnivån men borgarna får deras sympatier genom att köpa turkiska jordbruksprodukter till ett högre pris än världsmarknadens. Några statliga banker ansvarar också för att betala ut subventioner till bönder och småföretagare. Problemet är att dessa subventioner tynger statsfonderna, därför vill IMF att dessa banker ska försvinna eller ändra inriktning, säger Kemal.

Han berättar vidare att den huvudsakliga anledningen är att IMF och de multinationella bolagen vill krossa jordbruket så Turkiet blir mer beroende av världsmarknaden.

Knäckte vänstern

- Den ekonomiska krisen har också drabbat borgarna så nu är de missnöjda med sina ledare i regeringen. Faktum är att de inte gillar oppositionen heller så det har höjts röster för att byta ut såväl ledare som partier. De har helt enkelt ingen nytta av sin ledning i den rådande situationen, förklarar han.

Det finns inget sociaistiskt parti i Turkiet och sedan militärkuppen 1980 har det varit förbjudet att bilda något. Men nu när också borgarna vill förenkla lagarna för partibildning kan möjligheten för att bilda ett socialistiskt parti öppna sig.

- Borgarna använde religionen för att knäcka vänstern och religiösa ledare uppmuntrades att bilda partier, något som också stöddes av USA, berättar Kemal.

Sedan tre till fyra år tillbaka har dock de religiösa blivit allt mer impopulära bland borgarklassen så nu attackeras och förföljs även religiösa ledare och deras partier av polisen.

- Borgarna vill bli av med dem. De har insett att de skapade ett "Frankensteins monster", säger han.