Tullar stoppar inte nedgång

Världens största ekonomi, USA, inför från den 20:e mars skyddstullar på stålprodukter. Tullavgifterna kommer att vara på upp till 30%.

USA gör givetvis detta för att skydda den egna stålindustrin som drabbats hårt av den världsomspännande ekonomiska nergången. Men Bush-administrationen skjuter sig i foten. Protektionistiska åtgärder har nämligen intressanta effekter, både politiskt och ekonomiskt.

Handelskrig

Europeiska politiker kommer sannolikt att tolka den amerikanska protektionismen som ett första steg i ett handelskrig. Den svenske handelsministern Leif Pagrotsky har i skrivande stund (den 6 mars) gett uttryck för just en sådan uppfattning. Troligen kommer EU att svara med samma protektionistiska metoder som USA redan använt. Därefter har spiralen börjat och en ny protektionistisk handelspolitik är ett faktum.

Men, frågar sig vän av ordning, vad har lite protektionism för betydelse? Då kanske vi kan komma ifrån globaliseringens värsta effekter? Inte då! Det är nämligen så att den nuvarande ekonomiska nergången beror på att det inte finns möjlighet att få sålt alla de varor som produceras. Protektionistisk politik kommer att förvärra detta faktum och allt fler företag kommer att tvingas lägga ner sin tillverkning. Allt fler människor mister sina arbeten och därmed kommer allt färre att kunna köpa de konsumtionsvaror som fortfarande tillverkas.

Situationen påminner mycket om den som rådde strax innan 30-talsdepressionen blev ett fullbordat faktum. Bush-administrationens oförmåga att se de historiska likheterna är inte förvånande. Att de däremot tar ett tydligt steg rakt mot sin egen doktrin om frihandel och marknadsekonomi är, milt sagt, förvånande.

Frihandel ingen lösning

Man ska dock inte göra misstaget att tro att frihandel löser kapitalismens problem. Man kommer ändå inte undan lågkonjunkturer, med katastrofala följder för människor i form av arbetslöshet, hemlöshet, arbetsskador mm. Dessutom har frihandeln inneburit en ojämnlik tävling för den underutvecklade världens produktion. U-länderna har aldrig fått en chans att utveckla sin produktion till samma nivå som USA och Västeuropa.

Faktiskt skulle det, för de underutvecklade länderna i tredje världen, till och med vara bra med en protektionistisk handelspolitik. Det skulle ge u-länderna möjlighet att bygga upp sin egen industri och därmed slippa sugas ut av i-länderna.

Men då skulle USA skrika högt och kanske till och med kalla dem terrorister…

Z

Från Socialisten nr 58, april 2002