Farväl till torsken

En gång kokade havet av torsk. Det var en resurs som ingen trodde skulle ta slut.

Men idag ligger fiskelägena öde, fiskfabrikerna är stängda och tiotusentals torskfiskare går arbetslösa.

Det är den röda tråden i Mark Kurlanskys bok Torsk (Ordfront 1999, finns i pocketupplaga). Journalisten Kurlansky har själv varit yrkesfiskare och har gett sig på att skriva torskens biografi.

Många av oss associerar torsk med den bedrövliga anrättning som i skolmatsalen gick under beteckningen torsk med äggsås, men efter att läst Torsk stiger denna vardagligaste av fiskar betydligt i aktning.

Det finns inte många vinklar av ämnet torsk som lämnas obelysta. Vi får lära oss att baskerna fiskade torsk vid Nordamerikas kust långt före Columbus, vilka torskens närmaste släktingar är och att den bara innehåller 0,3 procent fett. Även bibetydelserna av ordet torsk på olika språk behandlas.

Torskens historiska roll

Författaren hävdar bland annat att britternas försök att kontrollera handeln med torsk var utlösande faktor för den amerikanska revolutionen. Möjligen överdriver han torskens roll i världshistorien, men vinklingen är onekligen intressant.

Boken är också pepprad med mer eller mindre ätliga torskrecept från olika länder och epoker, som späckad torskrom från Island, salta simblåsor eller kommunistens kabeljo.

Men tyngdpunkten i boken ligger på torskens katastrofala nedgång. Den har utfiskats till den grad att Världsnaturfonden satt upp den på listan över hotade arter under det nya millenniets första år. I mitten av juli i år hade de flesta engelska tidningar rubriker som talade om att nationalrätten fish and chips riskerade att snart försvinna från tallrikarna.

Kurlansky beskriver effekterna av att torsken nu är kommersiellt utdöd vid Nordamerikas östkust ur yrkesfiskarnas perspektiv. Det är inte bara en fiskart som utrotas utan även en hel kultur. Men han är försiktig med att peka ut den stora boven i dramat.

Supertrålare finkammar haven

Orsaken till utfiskningen är framväxten av en flotta av flytande fiskfabriker. Dessa jättelika trålare som inte bara fiskar utan också bereder fisken ombord har konkurrerat ut inte bara det traditionella landbaserade fisket utan även fiskfabriker på land.

Dessa båtar är stora investeringar, till vilka ofta EU och regeringar i olika länder bidragit. För att betala av lånen krävs stora fångster, större än vad fiskstammen klarar av.

Många länder har utsträckt territorialgränsen och begränsat fisket för att försöka rädda vad som räddas kan. Men ofta har man låtit fiskindustrin styra kvoterna och ofta har man varit för sent ute. Fiskbestånden har reducerats så mycket att den ekologiska balansen rubbats.

Fabrikstrålarna opererar över stora ytor. När de gjort slut på fisken på ett ställe beger de sig till nästa. Även om de rika länderna infört begränsningar är det troligt att många fattiga länder inte kan motstå den tillfälliga inkomst det innebär att låta fartygen operera vid sina kuster.

Fler och fler fiskarter kommer att slås ut. Idag beräknas 60 procent av alla kommersiellt gångbara fiskarter vara överfiskade.

De stora investeringarna i båtar och svårigheten att betala tillbaka lånen har också gjort att fisket koncentreras till ett fåtal storbolag, som det Norgebaserade multinationella Resource Group International (RGI).

Fisket har också blivit verkligt globaliserat. "Supertrålare för fyrtio miljoner dollar, designade i Norge och byggda i Spanien, seglar under rysk flagg och kontrolleras av ett amerikanskt företag som är ett dotterföretag till ett norskt bolag." (Sinking fast, Greenpeace USA, 1996) "Supertrålarna" har inget hemland.

Även miljöfaktorer bidrar till svårigheterna för fisken att återhämta sig. Enligt engelska the Guardian har vattentemperaturen i Nordsjön stigit med 3 grader, troligen på grund av växthuseffekten.

Grisuppfödning

Det förtjänar också att påpekas att mer än en tredjedel av all fisk som fångas (och behålls) mals till fiskmjöl. Det används till att föda upp grisar och kycklingar och till och med till bränsle. Det kan knappast anses vara en effektiv användning av naturresurser, med kunskap om att det går åt 90 kilo fisk för att få fram ett kilo kyckling.

Kurlansky nämner inget om hur man ska kunna vända utvecklingen och skapa ett hållbart fiske. Men det är uppenbart att det är en svårlöslig uppgift under kapitalistiska förhållanden (eller stalinistiska, många av fabrikstrålarna kommer från Kina och tidigare från Sovjet).

Bo Ö