Ta avtalsrörelsen till seger

Den sista mars går avtalen ut för en stor del av Sveriges arbetare och tjänstemän, totalt drygt tre miljoner anställda. Från arbetsgivarna har tonen länge varit hård. I våras gick flera arbetsgivarförbund inom Svensk näringsliv ut och krävde nollavtal samtidigt som man attackerade anställningstryggheten. LO:s avtalssekreterare Per Bardh menade att arbetsgivarna söker konfrontation. "Sanslösa bonusar och ökad aktieutdelning provocerar" skriver LO på sin hemsida och Per Bardh säger:" Marknaden lekte med våra tillgångar. Nu fortsätter man som om ingenting har hänt".

Läget är polariserat. På ena sidan en arrogant arbetsgivare som försöker utnyttja den ekonomiska krisen till att pressa tillbaka arbetarklassen. På andra sidan ett arbetarkollektiv som har fått betala krisen genom sjunkande reallöner, krisavtal, arbetslöshet, varsel och försämrad social trygghet.

LO förbunden kräver höjda reallöner och jämställdhetspotter för de lågt avlönade kvinnodominerade yrkesgrupperna. Man kräver rätt till heltid och fackligt inflytande när arbetsgivarna anlita bemanningsföretag. Många medlemmar tycker säkert att avtalskraven i kronor är lågt ställda. Kraven på inflytande har gått från bestämda procentsatser över inhyrda till allmänna och luddiga skrivningar. Men nu måste LO och förbunden visar att man är beredd till strid. Kampanjer på hemsidan är bra, som "Kalla Sverige", mot borgarnas orättvisor, men det skrämmer knappast arbetsgivarna till reträtt. Till det krävs att man mobiliserar medlemmarna. För LO-folket är helt klart beredda att strida. LO:s egen undersökning visar att åtta av tio medlemmar är beredda att gå ut i konflikt för att förhindra att arbetsgivarens äger upp personal och istället tar in via bemanningsföretag.

Redan förra året kunde vi också se hur ett antal arbetargrupper gick före och visade att det lönar sig att gå emot arbetsgivarnas attacker. De ökade antalet varsel under våren följdes av kamp som på Volvo lastvagnar i Tuve. Under sommaren stod striden mot arbetsgivaren på Lagena som ville ersätta fast personal med bemanningsföretag. En grupp som varit ut i en lång strid är sopåkarna i Stockholm. När en ny entreprenör tog över i ett av distrikten för ett år sedan, skulle de anställda få mer arbete, längre arbetstid och sämre lön. Sopåkarna i området gick ut i vild strejk och tvingade arbetsgivarna att backa. I år var det andra distrikts tur att upphandlas och trender var tydlig. Entreprenörerna konkurrerar med varandra genom försämrade anställningsvillkor för personalen. Sopåkarna svarade med att följa arbetsmiljölagen och föreskrifterna till punkt och pricka och gå hem efter åtta timmar. Tillsammans med snökaoset i Stockholm ledde det snabbt till växande sopberg. Arbetsgivarna tvingades åter på reträtt och accepterade flera av de fackliga kraven.

Det är inte realistiskt att tro att enskilda grupper av arbetare ska ta strid gång på gång.

Om LO använder sin samlade kraft kan vi vända styrkeförhållandena i samhället.

Tyvärr är risken stor att LO-förbunden försöker få en snabb avtalsrörelse med begränsade framgångar i hopp om att ett regeringsskifte skall stoppa försämringarna i Lagen om anställningsskydd. Man kanske till och med hoppas på en förstärkning av lagen på ett sätt som begränsar möjligheterna att ersätta fast personal med bemanningsföretag.

Sanningen är att den strategin motverkar sitt syfte. Genom att slå till reträtt i avtalsstriden hamnar arbetarrörelsen i underläge inför valet och motsatt; en framgångsrik avtalsrörelse skulle ge mersmak och en känsla för att det går att flytta fram positionerna.

Men finns en djupt rotad motvilja från ledningen, byråkratin, inom fackföreningsrörelsen att ta kamp. De vet att våra förhoppningar och våra krav snabbt skulle växa.

Därför krävs ett starkt medlemstryck och ett tydligt fokus för att tvinga ledningen att agera. Försämringarna i A-kassan 2006 var ett sådant exempel. Då slöt tillräckligt många medlemmar upp bakom kravet att LO skulle agera och tillslut tvingades ledningen åtminstone utlysa demonstrationer.

Med tillräckligt lokalt stöd kanske Jobbuppropet för fasta jobb som i februari lanserades av fackklubbarna på Lagena och Ålö maskiner bli den brännpunkt som krävs för att tvinga fackförbunden att ta strid. Alla fackligt aktiva måste försöka få stöd för uppropet och pressa förbundsledningarna att ta avtalsrörelsen till seger.