SSU:s valläger:

Framgång för vänstern

Under juli månads sista vecka samlades närmare 2 000 SSU:are på Öland för att delta i SSU:s valläger.

Lägret var en "nationell valupptakt" där argument slipas och motivationen höjs till valrörelsen. Vallägret är också av interna skäl viktigt, det är där kontakter knyts - SSU:are från olika delar av landet träffas och pratar politik.

Redan första dagen speglade motsättningarna som finns. Niklas Nordström, förbundsordföranden, deklarerade i sitt öppningsanförande att förbundsstyrelsens majoritet var av åsikten att man skulle utesluta sex medlemmar i SSU-Kurdiska i Stockholm.

Trots ett så drastiskt beslut var det förvånansvärt lite debatt kring det under lägerveckan, jag tolkar det som om vänstern i SSU, dels inte riktigt vågar ta tag i striden, dels är lite osamordnad och kanske lite splittrad om hur man ska förhålla sig till den kurdiska befrielsekampen och PKK.

Samtidigt var det en känsla av att Niklas och högern använde detta som ett sätt att markera vänsterut, de sa: - Passa er, annars åker ni ut! Hela frågan kommer dock att avgöras på kongressen 1999.

Vänstern har växt

Intressant att notera är att vänstern växt sedan kongressen 1997. I allt fler distrikt finns det nu enskilda och klubbar som står klart till vänster om förbundsstyrelsemajoriteten och de ledande i organisationen.

Denna tillväxt, och intresset för en annan bild av samhället än den Niklas representerar, visades kanske klarast i skillnaden på de seminarium som anordnades av Förbundet respektive av LO. De seminarium som LO arrangerade handlade om saker som var klart mer politiska och ideologiska, "Ekonomisk demokrati", "Spanska inbördeskriget" och "Arbetarrörelsen och kulturen", dessa seminarium hade mig veterligen inte någon gång färre än 50 åhörare, men oftast klart fler än 70.

Förbundets seminarium handlade i sin tur om saker som "Papparollen och heltidspolitiker" och dessa hade också klart mindre intresse vilket visades i att de sällan hade över 20 åhörare och ibland färre!

Än värre var det politiskt förvirrade, new-ageinspirerade "föredraget/aktiviteten" om hur man med hjälp av "tankekontroll" skulle klara av att gå på glödande kol - det hela slutade med att ett flertal av deltagarna fick uppsöka sjukhus efter att ha bränt fötterna!

Värt var också att notera att suget efter de radikala tidningar som finns inom SSU var oerhört, och att de ökar i antal allt eftersom vänstern växer.

Kontakter över landet

Bland de radikala pratades det också en hel del om att det nu måste knytas kontakter över landet så att oppositionen kan koncentrera sina krafter och agera mer samfällt, detta ansåg man vara det viktigaste under de närmaste månaderna eftersom man kommer att behöva detta som en förberedelse inför kongressen 1999.

Man känner att man arbetar i medvind, och att man nu är på väg att få ett övertagande av makten i SSU-förbundet, om inte på den kommande kongressen så på nästa.

SSU:s ledning däremot känner att kontrollen över organisationen håller på att glida dem ur händerna. De gör därför allt som står i deras makt för att bryta denna vänstertrend i SSU.

Genom att lägga alla resurser på de ännu högerdominerade distrikten, och samtidigt undandra de radikala resurser, försöker de desperat stärka sina egna positioner.

Men de märker att de misslyckas, och handlar oöverlagt internt såväl som mot media. Niklas Nordströms förvirrade agerande i kurdfrågan, där han for med direkta lögner och osaningar är exempel på detta.

Högerns brist på perspektiv, deras icke-ideologi och oförmåga att få sina stödtrupper att växa får dem att darra. Så fort det kommer in några nya medlemmar till SSU tenderar de att snabbt dras åt vänster - till och med i de av högern dominerade distrikten.

Det är dessutom en mardröm för dem när de märker att deras förklaringar spricker en efter en. De märker att det bara är vänstern som klarar av att komma fram med alternativa lösningar som attraherar ungdomar.

Generationskrig?

När Niklas försöker förklara att världens problem består i "generationskriget mellan unga och gamla" då skrattar bara vänstern hånfullt åt honom. Men ungdomar vet att det handlar om klasser. De vet att det handlar om hur samhällets produktion ska användas och styras.

SSU håller på att splittras i två oförsonliga delar, radikaliteten växer och i takt med den, den medvetna vänsteroppositionen. Ännu är denna politiskt icke-homogen, man vacklar fram och tillbaka i olika frågor och man har inte aktivt tagit ställning ideologiskt men det är bara en tidsfråga innan allt bredare lager i SSU kommer fram till att det bara är marxismen som kan ge de svar som man söker, och som kan ge vägledning i kampen för ett nytt samhälle.

Det är nu bara att konstatera att arbetet inför nästa års kongress har börjat, och detta kommer också att vara arbetet för att skapa ett marxistiskt SSU.

Från Socialisten nr 34 aug 1998