SSU-vänstern måste ge ett klart alternativ

Redaktionens kommentar till "Öppet brev till SSU:are":

Efter 44 år av reformer hade den socialdemokratiska ledningen i partiet och dess motsvarighet i SSU en unik politisk auktoritet. Men i mitten av 70-talet gick den kapitalistiska världsekonomin in i en ny epok. Efterkrigsuppsvinget förvandlades till en period av tilltagande ekonomiska svårigheter. Reformerna försvann och vi fick arbetslöshet och nedskärningar. Ledningen började söka nya vägar och föll in i det nyliberala träsket, som i SSU:s tappning kallades egenmakt.

Istället för att bekämpa kapitalet, som har den verkliga kontrollen över arbetarnas liv - kapitalet kan göra en arbetslös, sänka lönen, tvinga fram en försämring av dagis och sjukhus - så skulle man satsa all den lilla fritid man hade på att gemensamt med andra styra bostadsområdet, dagis, sjukhem m.m.

60-talsvänsterns sekteristiska inställning, Berlin-murens fall, samt 80-talets artificiella uppgång förstärkte högern. Men efter åratal av nedskärningar, strejkstopp, massarbetslöshet och den kapitalistiska katastrofen i öst är högerns auktoritet grundligt ifrågasatt. Naturligtvis finner detta också sitt uttryck i SSU. Ett sökande efter nya idéer har börjat och oundvikligen vänder många unga nya medlemmar sina blickar till socialismen och marxismen.

Det är detta som ligger bakom ordförandestriden i SSU. Mikael Damberg är högerns kandidat. Högern har kunnat ena sig om en kandidat på grund av sin starka organisering, som grundas på att den allra största delen av ombudsmannakåren står till höger. Vänstern däremot, som antagligen redan vid förra kongressen i Göteborg hade sympatierna hos en majoritet av de vanliga medlemmarna, står idag splittrad med två kandidater. Veronika Palm tillhör mjukvänstern. Luciano Astudillo har en radikalare framtoning.

Den gamla högerledningen har uppenbarligen gripits av panik inför vänsterns framgångar på lokalnivå och använder sig av organisatoriska manövrer för att behålla kontrollen. Den odemokratiska uteslutningen av kurderna var en viktig del av ledningens motattack. De använde uteslutningen för att försöka skrämma vänstern till tystnad. När det inte lyckades försöker de nu göra om valkretsarna till sin egen fördel, samt avskaffa klubbarna. Säkerligen är detta inte slutet, utan snarare början på högerns manövrer.

I första hand måste vänstern bekämpa detta genom att vässa sina idéer ännu mer. Vänstern behöver ett klart socialistiskt program som kan ge ett tydligt alternativ till högern. Det måste vara ett program som grundar sig i kapitalismens verkliga utveckling och visar hur arbetarklassens kamp kommer att bryta kapitalets makt och bygga ett nytt samhälle.

På basis av ett sådant program kan man rekrytera nya, ordna bra aktiviteter och skolning, samt knyta band till fackföreningarna. Så kan vänstern bygga lokala styrkepositioner med många aktiva medlemmar. Då får man en stabil grund på vilken man kan organisera sig och ta makten i förbundet till denna kongress eller mera troligt till nästa kongress.

Vi publicerar här det brev som vi har fått från en SSU:are, som vi tycker reflekterar en del av de problem som SSU brottas med idag. I det spända läget som nu råder i SSU vill han inte ställa upp med namn av rädsla för repressalier, och uteslutning.

Vi från Socialisens redaktion hoppas att SSU-vänstern tar till sig det som skrivs i brevet, och att man påbörjar ett arbete över hela landet inför kongressen. Samtidigt vill vi påpeka att det på inget sätt gynnar SSU och arbetarklassen att man inom SSU skall behöva vara rädd för att uttrycka sina åsikter öppet. Tvärtom all debatt måste ske öppet och demokratiskt om vi ska kunna möta de utmaningar som arbetarrörelsen ställs inför.

Om ni vill skicka brev till författaren kan ni göra det via Socialistens red.

JC

Från Socialisten nr 40-41 maj 1999