Spanien: Valseger för vänstern efter terroristdådet

"Det är ert krig.
Det är våra döda."

Artikeln nedan är hämtad från den spanska marxistiska tidningen El Militante.

En flod som jämnade allt med marken. Sorgen, ilskan och vreden samlade tusentals och åter tusentals ungdomar och arbetare framför högerpartiet Partido Populars (PP, Folkpartiet) olika högkvarter: på Puerta del Sol i Madrid, på torget Sant Jaume i Barcelona, i Tarragona, i Santiago de Compostela, i Ferrol, i Sevilla, i Valencia.

Ett enhälligt skri mot regeringen, mot högerpartiet PP, som också skanderades under demonstrationerna mot Irakkriget: "Mördare".

Torsdagen den 11 mars vaknade Madrid till ljudet av död i det största terroristattentat som någonsin drabbat staden. Tragedins omfattning chockade allmänheten i landet och internationellt. Fler än 200 döda och 1500 sårade. Alla dessa arbetare och barn till arbetare som varje dag tog tåget till skolan, universitetet eller arbetet. Arbetarklassen i hela Spanien känner samma smärta inför den tragiska förlusten av sina vänner, sina barn, sina familjer. De är våra döda, de är från vår klass.

Den som sår vind...

Under valkampanjen talade opinionsundersökningarna för att högerregeringen skulle förlora sin absoluta majoritet i parlamentet (men ändå tryggt kunna fortsätta regera, översättarens anmärkning). Partido Popular beslöt sig, som sann representant för sin klass, en lögnaktig och feg klass i förfall, för att använda attentatet för att nå sina mål i valet. De trodde att de skulle kunna utnyttja de döda och sårade för att behålla den absoluta majoritet som de var i färd med att förlora.

Från första ögonblicket fanns det stor osäkerhet om vilka som utfört attentatet. Varken till form eller innehåll verkade det sannolikt att ETA utfört dådet. Eftersom det skulle passa regeringen om ETA låg bakom dådet, det skulle höja högerns stöd i valet, fortsatte regeringen den 11, 12 och 13 mars med att peka ut ETA som ansvarigt. Detta trots att de visste att de ansvariga för massakern troligen var Al Qaida, eller någon till dem närstående grupp.

Det faktum att miljoner ungdomar och arbetare, inklusive delar av ETAs egna sympatisörer, i ett första ögonblick trodde att ETA skulle kunna ha utfört ett sådant brutalt attentat, bevisar i sig felaktigheten i den individuella terrorismens metoder. Denna tro baserade sig regeringen på för att under de första timmarna piska upp en spänd stämning av hat som kulminerade med en fascistisk polis avrättning av en baskisk aktivist i Pamplona.

Genom fortsatt förakt för sorgen över de döda fortsatte regeringen sin kampanj för att vinna röster. De kallade till demonstrationer under temat "Mot terrorismen och för konstitutionen" samtidigt som de vidhöll sin första version och dolde all information som talade för att det var Al Qaida som låg bakom dådet.

…skördar storm.

Allt det missnöje och hat mot högerregeringen som arbetarklassen samlat på sig och som manifesterats på gatorna de senaste två åren genom generalstrejken 20 juni, i demonstrationerna i samband med katastrofen med oljeskeppet Prestige, elevernas strejker mot försämringar i skolan, de massiva protesterna mot Irakkriget, de fackliga konflikterna i Puertollano och Astilleros. Allt detta kom nu till uttryck som en växande och allt mer massiv misstro mot regeringen vilket fick sitt första synliga uttryck under demonstrationerna den 12 mars.

I Madrid, där fler än två miljoner människor demonstrerade, mottogs premiärminister Aznar och hans regering av tusentals och åter tusentals människor som skanderade "Vem är skyldig?". I Barcelona hade de inte mer tur. Ledarna för högerpartiet mottogs på demonstrationen med rop om att de skulle försvinna därifrån. Till slut växte protesterna så mycket att de var tvungna att fly från demonstrationen med ropen "mördare" och "lögnare" skallande bakom sig.

Med sina ansträngningar att dölja sanningen tills efter valet hoppades regeringen uppnå valsegern, behålla sin absoluta majoritet i parlamentet samt få möjlighet att stärka sina ideologiska positioner genom att kriminalisera varje försvar av de förtryckta nationaliteternas demokratiska rättigheter i Spanien.

Inte mindre viktigt var självklart att avleda massorna från slutsatsen att Spanien blivit ett av Al Qaidas mål som en direkt konsekvens av regeringens beslut att låta spanska trupper delta i det imperialistiska kriget i Irak.

Det är ert krig. Det är våra döda.

Som skett många gånger tidigare uttrycker sig nödvändigheten genom en tillfällighet. Den ilska som arbetarklassen samlat på sig under regeringen Aznar och dess reaktionära anti-arbetarpolitik exploderade den 13 mars. Under denna "Reflektionens dag" - dagen före valet då det faktiskt är förbjudet att demonstera- samlades tusentals personer utanför PPs högkvarter runt om i landet för att kräva av regeringen att de skulle erkänna det som alla redan visste: vilka som verkligen utfört massakern. "Vi vill veta sanningen innan vi röstar" var skriket som skallade i städer över hela Spanien. Aznar och hans regering blev skrämda av ilskan hos massorna och erkände offentligt under dagens sista timmar anhållandet av tre marockaner och att det var möjligt att Al Qaida låg bakom attentaten.

Erkännandet tydliggjorde regeringens skrupellösa användning av de döda och sårade för sitt eget syfte och blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ingen hade glömt regeringens förakt för de miljoner som demonstrerat mot irakkriget. Drivkraften hos de miljoner ungdomar och arbetare som varit mot kriget blev ännu starkare att nu visa Aznar att de lade skulden för attentaten på regeringen och dess inblandning i kriget. Demonstrationerna blev större och större och gatorna fylldes av massorna under polisernas maktlösa blickar. "Det är ert krig. Det är våra döda" ekade det på gatorna i de största städerna.

På valdagen 14 mars hade arbetarna och ungdomarna, av vilka flera röstade för första gången, ett mål: att slänga ut regeringen. I arbetarkvarteren var valdeltagandet massivt. Valdeltagandet ökade med 9 procentenheter jämfört med år 2000 till 74%. Arbetarklassen beslöt sig för att sätta sin prägel även på valet. Trots att PP behöll stora delar av sitt stöd hos mellanskikten - de förlorade bara knappt 700 000 röster - så kunde det inte hindra att den kraft som redan uttryckts på gatorna även avgjorde valet: kraften hos arbetarklassen och ungdomen.

Arbetarklassen har gett majoriteten till vänstern. Socialistpartiets (PSOE) blev största parti med 43% av rösterna och det är nu dess ansvar att bilda en regering som uppfyller sin plikt gentemot de miljoner som röstat på partiet och för en verkligt socialistisk politik som avskaffar det hemska barbari som kapitalismen dömer oss till. Här i Spanien och i resten av världen.

Zapatera (Socialistpartiets ledare) vet att massorna väntar för att se vad han ska göra. Om han, trots det stöd som han fått av ungdomar och arbetare, faller undan för trycket från borgarklassen och imperialismen kommer inte de ungdomar och arbetare som slängde ut högerregeringen att sitta med armarna i kors. När valresultaten offentliggjordes fylldes gatorna med rop till Zapatero och PSOE " Våga inte svika oss!". Ungdomarna och arbetarklassen kommer åter att ge sig ut på gatorna för att kämpa för sina krav om det skulle behövas.

Emilia Lucena , 040316

Översättning Åke Andersson

Spanska elevfacket mot terrorism

Det spanska elevfacket, Sindicato de Estudiantes, organiserade den 12 mars demonstrationer mot terrordådet i över femtio städer. I Barcelona demonstrerade omkring 50 000 elever.

Vi citerar nedan kort ur den kommuniké från elevfacket som lästes upp vid alla demonstrationer:

"Vi säger högt och klart: aldrig har terrorismens metoder gynnat de fattiga, de enkla och de förtryckta. ALDRIG. De demokratiska och sociala rättigheterna som vi har kunnat erövra de senaste årtiondena HAR INGET SOM HELST MED TERRORATTENTAT ATT GÖRA, utan har vunnits genom kamp, organisation och miljontals arbetares och ungdomars enade handlingar, av vilka många har ägnat sina liv åt kampen, och förlorat det."

"Vi säger klart och tydligt: nej till terrorismen. Vi säger lika tydligt nej till varje försök av de mäktiga att begränsa våra rättigheter, vi säger nej till statens våld och till de imperialistiska krigen. De sade att kriget mot Irak skulle leda till en säkrare värld. Lögnare! Tack vare deras missiler och arméer, deras gränslösa begär efter makt och pengar, lever vi idag i en sämre värld. En värld med mer fattigdom, mer instabilitet, fler krig och me

Igår var en svart dag, idag är en sorgens dag, men vi skulle vilja sluta med några optimistiska ord. Världen skulle kunna vara bättre. Vi skulle kunna leva i en värld utan terrorism, utan krig och utan förtryck. Men villkoret är ett: att vi enbart litar på vår egen styrka, i de arbetandes enhet, i de förtrycktas kamp. "

"Till familjerna, till vännerna, till släktingarna: än en gång vår värme och solidaritet. Vi kan inte få tillbaka de som dog igår. Men vi sviker inte deras minne: kampen fortsätter."

Madrid, 12 mars 2004

Från Socialisten nr 68, mars 2004