Det är värt att kämpa

Spanien visar vägen

Kampen mot privatiseringar pågår överallt. I Spanien gick över 3 miljoner studenter ut i strejk den 7 november. 90% av lärarna och icke-undervisande personal på universiteten följde studenternas exempel. Över hela Spanien genomfördes demonstrationer med ett totalt deltagarantal på ca 200 000 människor!

Strejken hade utlysts av Sindicato de Estudiantes (ett spanskt studentfack).

Kampen började med att studentfacket utlyste strejk den 25 oktober. Strejken var en stor framgång, men studentfacket (som har en marxistisk profil) menade att studenterna måste förena sig med arbetarna om kampen skulle ge resultat.

2,5 miljoner studenter i strejk

Nästa steg blev en strejk den 14 november. Samtidigt gick lärarfacken i flera spanska städer ut i en 7-dagars strejk för att visa sitt missnöje med högerregeringens privatiseringsplaner. Nästan en halv miljon studenter demonstrerade den 14 november.

En ytterligare generalstrejk bland studenterna, den 28 november, genomfördes. Utan stöd av fackförbund och övriga studentorganisationer. Denna gång gick 2,5 miljoner studenter ut i strejk och 200 000 fyllde gatorna när demonstrationer genomfördes under studentfackets banér.

1 december var det dags igen. Eftersom stödet var så starkt (opinionsmätningarna visar på ett 80-procentigt stöd för kampen mot privatiseringsplanerna) tvingades fackförbundsledningarna att göra en rejäl ansträngning att manifestera missnöjet. Resultatet blev en nationell strejk och marsch mot Madrid. Flera vänstersekteristiska studentorganisationer valde att ställa sig vid sidan av massrörelsen genom att organisera egna marscher.

Men massrörelsen blev ännu en gång en stor framgång. Fackförbunden och studentfacket organiserade över 550 bussar från hela landet. Över 300 000 människor samlades i Madrid, den största demonstration som någonsin genomförts för att försvara den statliga utbildningen i Spanien!

Det går att kämpa

Det spanska exemplet visar att det går att kämpa, det går att skapa en massrörelse.

Protesterna i Spanien visar också att privatiseringspolitiken som är så vanlig i EU-länderna, inte har något folkligt stöd. Dessa stämningar måste det spanska socialistpartiet (och övriga socialdemokratiska partier) ta till sig och bygga vidare på. Vi kan inte tigande se på medan välfärdssystemen monteras ned av borgare (och, tyvärr, ibland även socialdemokrater). Vi måste kämpa! De spanska studenternas exempel är ett föredöme för masskamp överallt!

Z

Från Socialisten nr 56, januari 2002