Södertälje tog strid!
Det blåste kallt när 2000 Södertäljebor samlades utanför Södertälje Sjukhus för att protestera mot den planerade nedläggningen. Under marschen var stämningen fast och beslutsam - sjukhuset måste räddas! Vid Marenplanen anslöt sig ytterligare ett tusental för att lyssna på tal.
Socialdemokraternas Anders
Lago fick finna sig i att bli utbuad, trots att han lovade att "sjukhuset"
skulle vara kvar i form av ett "närsjukhus".
Peter Knutsson, överläkare på sjukhuset, fick rungande applåder när han avslöjade Lagos dubbelspråk. Även Rose-Marie Hedlund, ordförande i Vårdförbundets Södertäljeklubb, applåderas förbehållslöst av demonstranterna.
När de borgerliga politikernas tog till orda bemötes deras försäkran om att de ville ha hela sjukhuset kvar hövligt. Det fanns en slags återhållsamhet i reaktionerna till deras tal. De flesta demonstranterna var äldre. De minns säkert att förra gången det begav sig, 1992, så var de borgarna som ville lägga ned sjukhuset!
Vid ett möte i Telje Forum några veckor senare öppnade moderatorn med att vädja om lugn när 500 personer skulle konfrontera en panel av politiker och tjänstemän. Han påminde om den hätska stämningen vid en liknande paneldebatt drygt tio år tidigare.
Visst var folk arga, men atmosfären kändes något dämpad jämfört beskrivningarna från förra gången. Södertälje är en socialdemokratiskt styrd stad vars kärna är Stockholmregionens i särklass största industrier - Astra och Scania. Säkert tog det emot hos många att behöva applådera borgerliga politiker för att de hade rätt i mycket av vad de sa, medan arbetarklassens egna politiker från (s) och (v) svamlade och famlade.
Men när Kerstin Pettersson, sjuksköterska på Södertälje Sjukhus och en av vänsterns landstingsledamöter som har lovat att rösta emot budgeten, tog till orda var det helt klart att hon hade en plats djupt i hela publikens hjärta.
Säg som det är!
Finanslandstingsrådet i Stockholm Ingela Nylund Watz hävdar, liksom andra politiker i den politiska majoriten, att nedläggningen av Södertälje sjukhus inte alls är en nedläggning. Istället säger hon att sjukhuset förvandlas till ett "närsjukhus" för att tillvarata de "senaste fem årens fantastiska medicinsk-tekniska utveckling."
Detta är enligt henne en del av en nödvändig utveckling och att det bara är "takten" i genomförandet som har förändrats av behovet av att få landstingets budget i balans. Få saker retar upp människor, och spär på politikerföraktet, så mycket som när man uppfattar att politiker manipulerar med ord istället för att säga sanningen.
Samtliga fackföreningar på sjukhuset, samtliga verksamhetschefer på sjukhuset och alla vårdscentraler i Södertälje, samtliga 3000 som demonstrerade lördagen den 25 oktober mot nedläggningen och samtliga 43 000 som, inom en vecka, skrev på en namninsamling mot nedläggningen har en annan verklighetsuppfattning än den Ingela presenterar. Pudelns kärna är att akuten läggs ned. Akuten är ett sjukhus hjärta. Härifrån flödar patienterna ut till sjukhusets övriga avdelningar. Exempelvis kommer 90% av alla patienter som läggs in på invärtesmedicinska avdelningen från akuten. På kirurg och ortopedi är motsvarande siffra 70%. I praktiken stryps alla dessa avdelningar när akuten läggs ned. Planerna på att plocka bort alla sängplatser på avdelningarna gör inte saken bättre.
Akuten ska ersättas av en "lättakut". Redan stressade allmänläkare ska plockas från sin tjänstgöring på vårdscentralerna, utan att ersättas av andra, för att gå jour på Södertälje sjukhus. De ska ersätta en stor del av den specialistkunskap som har byggts upp på sjukhusets avdelningar. De personer som behöver mer än "lätt" akutvård måste enligt planerna söka sig till Huddinge sjukhus istället. Men konstigt nog försvinner enligt budgetförslaget 4000 av dessa patienter på vägen till Huddinge. Vart tror Ingela att dessa tar vägen?
Det hela är absurt och de flesta vet det. Det är som om man skulle ta en bra restaurang och - riva köket. Sedan köper man in en fin mikrovågsugn, fyller frysen med ost- och skinkpajer och fortsätter att kalla det för en restaurang. Det är klart, det är fortfarande samma lokal och man serverar fortfarande mat.
Om ett sjukhus ska läggas ned - säg det. Då tar vi en diskussion om detta, och inte om ord. Och jag är övertygad om att det kommer att visa sig att en nedläggning är fel.
Nedläggningen sköts upp
Senare fick vi beskedet att Södertälje och Norrtälje Sjukhus inte kommer att läggas ned i år. Ett nytt förslag kommer läggas fram på landstingsfullmäktigemötet 25/11 till 26/11. Detta är en betydelsefull delseger, som visar att kamp lönar sig. Men det kvarstår många frågetecken.
För det första: varifrån ska pengarna tas istället? Hittills har det bara givits vaga svar på den frågan. Ingela Nylund Watz säger att de kanske ska tas från andra delar av akutsjukvården. Detta är inte alls bra.
För det andra: Södertälje ska spara 50 miljoner redan nästa år och Norrtälje 25 miljoner. Det är illa nog, men bakom dessa siffror lurar någonting ännu lömskare. Det förutsätts att man ska skära från första januari. Det går naturligtvis inte. Först måste en plan göras för att bestämma vilka man ska avskeda. Därefter måsta sjukhusen fortsätta att betala de avskedade under uppsägningstiden. Detta innebär att under första halvåret kommer man knappt kunna spara någonting och att allt måste tas igen under andra halvåret. Med andra ord - under andra halvåret kommer man i till exempel Södertälje upp i en besparingstakt på 100 miljoner beräknat på årsbasis. Detta är bara marginellt bättre än de 112 miljoner som man enligt den ursprungliga budgeten skulle spara på årsbasis räknat under en treårsperiod! Och för det priset ska man nu driva ett helt akutsjukhus.
För det tredje: Inga löften ges om framtiden. Frågan återkommer nästa år efter en "förutsättningslös" utredning, som ges i uppdrag att utreda precis de förslag som personalen och befolkningen i stort har förkastat. Kampen måste fortsätta!
Jonathan Clyne
Delar av artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen (Södertälje)