S-nätverk utmanar privat slumvärd i Rinkeby
Under valrörelsen hörde man delar av den socialdemokratiska ledningen prata om behovet av en särskild Stockholmspolitik. Här tjänar vi tydligen över 40.000 kronor i månaden och vårt största bekymmer är att vi inte har en butler som kan springa ärenden åt oss när vi ränner mellan olika businessmöten. Man kan nästan tro att det politikerna pratar om är sina egna och sina vänners liv...
Visst är Stockholm annorlunda än många andra delar av landet. Där bruksorten är mer enhetlig, präglas vår stad snarare av kontrasterna. Det vore förljuget att beskriva det som en smältdegel, eftersom segregationen är så cementerad. Den enda kraft som kan bryta den här splittringen är arbetar- och folkrörelserna. Tyvärr har arbetarpartierna, fackföre- ningarna och folkrörelserna allt för mycket abdikerat från den uppgiften, vilket öppnat upp för olika typer av bakåtsträvande krafter.
Mot den bakgrunden har S-nätverket ”Rött Alternativ” tagit initiativ till en kampanj mot den privata slumvärden Kvarnskvaltan i Rinkeby. Det första steget var att knacka dörr och helt enkelt fråga folk hur det låg till, eftersom det hade rapporterats i media om stora missförhållanden. Folk blev positivt överraskade över att politiska krafter engagerade sig för ett annat syfte än att tjata till sig deras röster.
Stor uppslutning
När man innan jul kallade till ett öppet möte i området i samarbete med Hyresgästföreningen dök ungefär 50 boende upp. Hyresgästföreningens ombudsman förklarade att man fick in många rapporter om missförhållanden runtom på Järva- fältet, men att man behövde dokumenterade fall för att kunna driva det. Som nästa steg föreslogs därför att organisera sådana dokumentationer. Aktivister i ”Rött Alternativ” gjorde formulär där man fyller i om det finns problem med ohyra, mögel, fuktskador osv och bokade in besök hos engagerade boende.
Beväpnade med formulär och kameror för att säkerställa en gedigen dokumentation samlades vi onsdagen den 16 februari i Rinkeby centrum. Det var en brokig samling bestående av fackliga aktivister, ungdomar, svenskar och invandrare – en avbild av den enhet arbetarrörelsen föder. Även om initiativet togs av socialdemokrater avgörs strategin av de boende, och kampanjen är öppen för alla som vill delta. Jag är själv vänsterpartist och tvekade inför att delta i kampanjen, men efter att ha deltagit en gång inser jag att det här är alldeles för givande och viktigt för att avstå från. Snarare hoppas jag att fler vänsterpartister ska engagera sig i kampanjen och att initiativet ska kunna tas upp av olika delar av arbetarrörelsen och vänstern runtom i landet.
Efter den sedvanliga akademiska kvarten delade vi upp oss i tre grupper och började bocka av de inplanerade besöken. Under kvällen var jag med och dokumenterade tre lägenheter. Folk tog emot oss med värme och visade ivrigt upp alla fel som värden vägrat att åtgärda i åratal. En hyresgäst berättade att de bott i sin lägenhet i mer än tjugo år, och ständigt fått höra att ”det blir snart er tur”. På tjugo år har ingenting hänt. Vår kameraman fick sannerligen jobba hårt: Fotona fångade bad- rumstak täckta av mögel, ohyra i köket, avslitna tapetbitar. Vi fick höra vittnesmål om dålig ventilation, icke-existerande köksfläktar, undermålig isolering som inte håller kylan ute, för att inte tala om hissar som varit avstängda uppåt en vecka – i sexvåningshus! I kombination med trasiga brandluckor är de här bostäderna inte bara dåliga för hälsan, utan potentiellt livsfarliga.
Fördomsfulla människor gillar att sprida ut att de här problemen orsakas av människor själva, och att det ändå inte spelar någon roll eftersom folk som kommer från fattiga länder är så vana vid dåliga levnadsförhållanden. Det var väldigt tydligt att hyresgästerna i Kvarnskvaltan är medvetna om hur en värdig bostad ska se ut, och är beredda att kämpa för sin rätt till en sådan. Ingenstans kunde jag se den vårdslöshet som av rasister påstås ligga till grund för dessa problem. Snarare slogs jag av hur prydligt och välstädat folk hade det. Inte för att jag trodde något annat, men som student är man van vid att bevittna bombnedslag till lägenheter. Om det var folks ovårdade sätt som orsakade de dåliga levnadsförhållan- dena borde rimligtvis studentkorridorerna krylla av ohyra och spricka i varje söm.
Giriga hyresvärdar
Nej, skulden ligger på de usla, giriga hyresvärdarna. Det är svårt att föreställa sig graden av misskötsel om man inte har upplevt den själv. Här är inte problemet att hjälpen kommer om tjugo timmar eller tjugo dagar – utan att uppenbara fel inte löses på tjugo år. Självklart bidrar människor i vilken bostad som helst till slitaget, men skillnaden är att det i vissa områden tenderar att hanteras akut, medan slumvärdar låter bostä- derna förfalla. På så sätt blir problemen bara värre och värre. I en del områden har misskötseln nu gått så långt att tvångsförvaltning från kommunens sida bör stå på agendan.
När vi hade gjort vårt andra besök dök ett tredje, oplanerat besök upp efter att en annan av grupperna hade fått tips från en av familjerna de besökt. Ordet går från mun till mun, varje dag hör folk av sig via hemsidan bostadskampen.se och på telefon om besök. Jag får erkänna att jag blev lite sugen på turkisk köttgryta och te när vi erbjöds det, men plikten kallade oss att gå vidare till nästa dokumentation!
Halv nio samlades våra tre grupper utanför ett av husen i Kvarnskvaltan och summerade kvällen. Nöjda med ett väl utfört arbete, med tillförsikt inför den kommande verksam- heten och under spridda skurar av trötta, tramsiga skämt begav vi oss hemåt. Några onsdagars dokumentation senare kommer ett nytt möte för de boende att inkallas. Förhopp- ningsvis har vi då en nådig lunta med 50 dokumentationer inklusive hundratals foton som Hyresgästföreningen kan driva med stöd av de boende i hyresnämnden. Många boende har under årens lopp försökt att få till stånd förbättringar, men oftast individuellt. Om vi kämpar tillsammans kan vi åstad- komma både små och stora förändringar. Det kan vi se såväl lokalt som i världspolitiken...