De svenska skatterna

De rika kommer billigt undan

De svenska skatterna betalas, tvärt emot vad många tror, till största delen av vanliga lågavlönade arbetare. De rika kommer mycket lindrigt undan. Samtidigt har både staten och många kommuner och landsting problem att få budgetarna att gå ihop.

Det stora problemet i våra offentliga finanser är att skattesystemet helt enkelt är orättvist. Fram till 1990 gällde ett annat skattesystem. Detta system var progressivt. Med det menas att den som var rikare betalade inte bara mer kronor utan en betydligt högre procentandel av sin inkomst i skatt. Den rike hade fortfarande mer kvar efter skatt än den fattige, men han hade bidragit med en större del av sin inkomst.

Skatteomläggning

Ett progressivt skattesystem gillades inte av borgerligheten och det sena 1980-talets högervindar och politiska passivitet från arbetarklassens sida gjorde att dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt kunde genomföra sin stora skattereform som trädde i kraft 1990 - 1992.

Feldts skattesystem (det som gäller idag) innebar att den stora skattebördan skulle bäras av det arbetande folket, utan en extra insats från samhällets rikare medlemmar. Man höjde alltså skatterna för vanliga arbetare samtidigt som man sänkte dem för höginkomsttagare och företag. 1980 betalade de med högst inkomster (500 000 per år och uppåt) 54% i skatt (kommunal plus statlig inkomstskatt). Idag betalar de 40,5%. Under samma tidsperiod har den genomsnittliga skattenivån höjts från 32,5% till 34,6%. Detta innebär att de med lägst inkomster får ta en större del av bördan. Rättvist?

Politiker säger ofta att det inte finns några pengar. Visst kan det vara så att staten, kommunerna och landstingen har slut på pengar. Men då får man ju hämta mera! Att höja kommunal- och landstingsskatterna slår hårdast mot dem som har minst inkomster eftersom det är skatter som betalas av alla. Dessutom betalar invånare i fattiga kommuner än de som bor i rikemansreservat som Danderyd och Vellinge. Den statliga inkomstskatten (som bara betalas av folk över en viss lönenivå) kan höjas ganska drastiskt och det skulle ge en utjämnande effekt. En höjning med 10% (alltså tillbaka till 1980 års nivå) för de som tjänar 500 000 per år skulle ge ca 11 miljarder. Det offentligas totala utgifter ligger runt 1154,6 miljarder kronor. Om vi inkluderar de som tjänar mellan 300 000 och 500 000 per år kommer vi vid 10% skattehöjning upp i 33 miljarder. Den summan skulle förvisso kunna lösa en hel del problem i landsting och kommuner. Stockholms läns landsting planerar till exempel att spara dryga 3 miljarder. En enkel skattehöjning för de rika skulle utan vidare ta hand om samtliga planerade nedskärningar i den offentliga sektorn.

Men om man ska bygga ut den offentliga sektorn för att täcka behoven då är det dags att höja skatten på företag och kapitalinkomster.

Det är i företagen som de stora resurserna finns och de har den lägsta skatten. En stor del av dessa resurser slösas bort på spekulation i stället för produktiva investeringar och välfärd. Skatten på företagsvinster utgör 6% av statens intäkter. Jämför detta med att skatter på arbete och konsumtion utgör 91%. Skatten på kapitalinkomster utgör de resterande 3%. Tydligt är att det som är bra och nyttigt för samhället d.v.s. arbete och konsumtion beskattas hårdast.

En del debattörer som exempelvis Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren tycker att man helt ska göra om skattesystemet och lägga bördan helt på arbetsinkomster. Andra tycker att man ska höja skatten för de rika men i övrigt behålla skattesystemet som det är. Sen finns så klart borgarna som kräver ytterligare skattelättnader för de förmögna.

Vad tycker Socialisten?

Vill vi bygga ett mer jämlikt och rättvist samhälle och samtidigt dra in tillräckligt med pengar för att driva en bra offentlig sektor? Självklart! Om vi håller oss inom ramarna för dagens skattesystem, då finns det en bra väg att gå: vi måste självklart höja den statliga inkomstskatten men viktigare är att vi måste höja skatten på företag och skatten på kapitalinkomster i stället för att låta skatten på arbete bära hela bördan.

Genom det här uppnår man två saker: för det första minskas inkomstklyftorna genom höjningen av statsskatten, för det andra hejdas spekulationen genom en ökad beskattning av företagen. Genom en ökad beskattning av kapitalinkomsterna bromsas den arbetsfria inkomsten.

Det är alltid de rika som klagar på höga skatter, fast det är vi andra som betalar. Naturligtvis kommer en del företag att hota med utlandsflytt om vi höjer skatten på vinsterna, men då får vi inte vara rädda att göra det som krävs.

Förstatliga de snåla girigbukarna under de anställdas demokratisk kontroll!

Z

Från Socialisten nr 66, december 2003