Sandvik och Atlas Copco - cyanidförgiftning och tortyr
Liberaler vill gärna framställa det som att marknadsekonomi och privat ägande är en förutsättning för att begränsa miljöproblemen i världen. De flesta är dock för en viss reglering genom lagstiftning. Helst ska allt ägas privat; mark, vatten och någon har till och med föreslagit luft. Man hävdar att med ägande kommer ansvar. Det man äger vill man också sköta på ett sådant sätt att det inte förstörs. Detta är dock en grav missuppfattning om hur kapitalism fungerar. För företag finns en uppgift; att tjäna pengar, allt annat är underordnat. Företagen kan förmås att ta miljöhänsyn (i detta inbegriper jag även arbetsmiljö) genom påtryckningar från arbetare och politiker.
I Sverige har vi genom arbetarrörelsens kamp fått en långtgående miljölagstiftning. Juridiken har dock stora begränsningar. Utan fortsatt kamp kommer det snabbt att ske försämringar i arbetsmiljö, exempelvis när det gäller användandet av farliga kemkalier. Inom kapitalismen hamnar arbetaren i en beroendeställning till företaget och på små orter kan hela samhällslivet stå och falla med ett företag.
I Teckomatorp på 70-talet grävde BT-kemi ned gifttunnor på fabriksområdet. Det var en stor miljöskandal som ledde till att fabriken lades ned. Kvinnan som slutligen slog larm blev inte omtyckt på orten. Hon hade kostat många av invånarna deras jobb. I Karlskoga försvarar man Bofors vapentillverkning, trots att det numera nästan uteslutande går på export och faktiskt idag används i anfallskrig (Irak). Krig torde vara den mest miljöförstörande verksamheten av alla.
Efter Sovjetkommunismens fall har världen i princip helt och hållet hamnat i kapitalismens grepp. För många fattiga länder har det varit förödande. IMF och världsbanken har investerat och lånat ut pengar till fattiga länder men med mycket hårda krav på liberalisering av ekonomin (läs nedskärningar av den lilla välfärd som funnits). Detta har gjort att dessa länder har blivit beroende av transnationella företag för investeringar. Man har kunnat ställa få krav på dessa företag och sist i prioriteringslistan kommer oftast miljökrav. Företagen har kunnat utnyttja både lokalbefolkning och naturresurser.
Ett exempel är gruvdriften i Oboassi, Ghana där Sandvik och Atlas Copco gjorde direkta affärer med gruvbolaget Ashanti Goldfield. Från guldbrytningen har det läckt ut både arsenik och cyanid och förgiftat vattnet för tiotusen ortsbor. Lokala kritiker hade torterats och även dödats. Detta hade pågått under lång tid och det var först när teveprogrammet Uppdrag granskning tog upp fallet, som förhandlingar med den lokala organisationen WACAM kom till stånd.
Sandvik har även skrivit kontrakt med det kontroversiella gruvföretaget Freeport. Man samarbetar med Freeport i Papua, där befolkningen kämpar för självständighet från Indonesien. Freeport har betalat den indonesiska militären motsvarande 40 miljoner SEK för att skydda sin verksamhet. De anklagas av lokal befolkningen för att dumpa avfall direkt ut i flodsystemen. Människorättsorganisationer som Global Witness har rapporterat om mord och tortyr inne på Freeports anläggningar. Trots larm om allvarlig miljöförstöring och har inte Sandvik försökt att påverka sin samarbetspartner Freeport på något sätt. Kontraktet med Freeport är tolvårigt och ger Sandvik 700 miljoner SEK. Det finns ungefär 250 Sandvik-anställda på Freeports anläggningar.
Detta är bara två exempel på vad kapitalism leder till. Farliga kemikalier, giftiga utsläpp eller vedervärdiga arbetsförhållanden. Listan skulle kunna göras väldigt lång på hur det ser ut över hela världen, och så även i Sverige. Ingen förändring kommer att ske så länge vi har kvar detta system, där rovdrift av natur och människor skapar rikedom åt några få. Även om man genom kamp kan förbättra saker och ting, kvarstår grundproblemen. Att vi är utlämnade åt företag var verksamhet det är mycket svårt att få inblick. Möjligheten att ta hjälp av juridiken är begränsad eftersom den är skapad för företagen.
Det som måste göras för att få en varaktig förändring är att arbetarna tar makten i företagen och att de görs om till demokratiska institutioner med full medborgarinsyn. De anställda måste få möjlighet att lägga om produktionen utifrån en miljömedvetenhet. Från kanoner till moderna plogbillar på Bofors. En demokratisk ekonomi förutsätter en demokratisk planhushållning.