Jeltsins marknadsekonomi

Maffia, mutor, misär

Jeltsin kommer på visit till Sverige i december. Bl.a. ska han träffa Astrid Lindgren. Hans regim i Ryssland är i desperat behov av lite positiv PR. Maffiastyre, mutskandaler och ren misär för folket är vad hans steg mot kapitalism medfört. De senaste åren har bevisat att det inte var marknadsekonomi som behövdes i det forna Sovjetunionen. Det var demokrati som saknades i den planerade ekonomin.

Under nästan tre generationer har kapitalismens försvarare spytt sin galla över Sovjetunionen. Inget krut har sparats i försöken att svärta ner bilden av oktoberrevolutionen och den nationaliserade, planerade ekonomi som blev resultatet av den. Den senaste i raden av borgerliga historieförvanskare är Richard Pipes, f.d. rådgivare till Ronald Reagan, vars bok Den ryska revolutionen just översatts till svenska.

Den verkliga innebörden av oktoberrevolutionen 1917 var att miljoner vanliga kvinnor och män störtade sina förtryckare och åtminstone påbörjade uppgiften att omvandla samhället. Revolutionen avskaffade radikalt det privata ägande av produktionsmedlen.

Revolutionen isolerades

Tragedin var att revolutionen isolerades i ett av Europas fattigaste och mest outvecklade länder. I en process som en av revolutionens främsta ledare, Leo Trotskij, förklarat i detalj i Den förrådda revolutionen vreds den politiska makten ur händerna på arbetarklassen. Den monstruösa, stalinistiska diktaturen ersatte sovjet-demokratin. Det var inte en logisk följd av revolutionen utan ett fruktansvärt bakslag där hundratusentals revolutionärer rensades ut, hamnade i koncentrationsläger och förlorade sina liv. Men oktoberrevolutionens grundläggande socio-ekonomiska landvinningar rubbades inte: De nya ägandeförhållandena som tydligast uttrycktes i den planerade nationaliserade ekonomin.

I dessa dagar är det högsta mode att förringa de resultat som uppnåddes, eller att förneka dem helt och hållet. Men det var just framstegen som provocerade fram den skräck och avsky som var typisk för de härskande klasserna i väst.

1917 hade Sovjetunionen varit ett efterblivet, halv-feodalt land där de flesta var analfabeter. Det blev en modern utvecklad ekonomi med en fjärdedel av världens vetenskapsmän, ett hälso- och utbildningssystem som kunde tävla med vad som helst i väst, och kapacitet att skicka ut den första satelliten och den första människan i rymden.

Mäktig industrination

Vid slutet av 1970-talet var Sovjetunionen en mäktig industrination, som i absoluta tal redan gått förbi resten av världen i en serie nyckelsektorer, bl a olja, stål och cement.

Allt detta uppnåddes praktiskt taget utan arbetslöshet eller inflation. Arbetslöshet som den i väst var okänd i Sovjetunionen. Den var t.o.m. lagligt sett ett brott. (Ironiskt nog finns den lagen fortfarande kvar, fast den saknar betydelse). Dessutom, under största delen av efterkrigstiden existerade låg eller ingen inflation. Det gällde speciellt priserna på basvaror. Innan perestrojkan (återuppbygget) hade inte priserna på mejeriprodukter eller kött höjts sen 1962. Priset på bröd, socker och de flesta matvaror hade inte höjts sen 1955. Hyrorna var extremt låga.

Varför kollapsade då Sovjetunionen? Redan 1936 förklarade Trotskij: "Det är möjligt att bygga gigantiska fabriker efter en färdiggjord västlig modell på byråkratins kommando - men till tre gånger så höga kostnader. Men ju längre man går, desto mer hamnar ekonomin i problemet med kvaliteten, som glider byråkratin ur händerna likt en skugga. De sovjetiska produkterna är som stämplade av likgiltighetens gråa märke. I en nationaliserad ekonomi kräver kvalitet en producenternas och konsumenternas demokrati, frihet att kritisera och ta initiativ - villkor som är oförenliga med en totalitär regims fruktan, lögner och smicker".

Efter 1965 började tillväxttakten gå ner. Vid slutet av Brezhnev-perioden ("stagnations-perioden" som den döptes till av Gorbatjov) var tillväxten nere i noll.

När väl detta stadium nåtts slutade byråkratin att spela ens den relativt progressiva roll den spelat i det förflutna.

Sammanbrott för produktionen

Berlinmurens fall hälsades i väst som "den slutgiltiga segern" för kapitalismen över socialismen. Men den inledande euforin dunstade snabbt bort. Steget att införa kapitalism i f.d. Sovjetunionen har inneburit en mardröm för massan av befolkningen. Oktoberrevolutionens landvinningar rivs systematiskt ner, vilket leder till en kollaps för produktivkrafterna utan motstycke. Inte sen medeltidens mörkaste århundraden, efter Romarrikets sammanbrott, har Europa sett en sådan ekonomisk katastrof i fredstid.

Sammanbrottet för produktionen i Ryssland liknar följderna av ett massivt nederlag i ett krig. Under de senaste sex åren har produktionen fallit med ca 60 procent. Den branta nedgången i amerikansk produktion på 30 procent under depressionen 1929-33 var relativt lindrig i jämförelse. 1996 föll BNP ytterligare 6 procent. Tillverkningen av lättare industrivaror minskade 28 procent. Byggvaruindustrin tappade 25 procent. Rysslands spannmålsskörd 1996 var den tredje minsta på 30 år. Ändå är Rysslands nedgång inte den värsta. Under de fem år som föregick 1994 rasade ekonomierna i de f.d. republikerna i Sovjetunionen med upp till, som i fallet Georgien, häpnadsväckande 83 procent. Sen dess har ytterligare nedgångar skett.

En regim i förfall

1936 förutsade Leo Trotskij att "den nuvarande byråkratiska diktaturens fall skulle, om den inte ersattes av en ny socialistisk makt, betyda återgång till kapitalistiska förhållanden med ett katastrofalt förfall för industin och kulturen som följd". Precis det har hänt.

Majoriteten av befolkningen har inte vunnit någonting på "reformerna". Opinionsundersökningar har visat stora majoriteter mot marknadsekonomin. En undersökning 1994 visade att stödet för reformerna sjunkit från 40% fem år tidigare till 25% då. Samma undersökning fann att en majoritet ansåg att privatisering var "legaliserad stöld verkställd för att gynna nomenklaturan och kriminella". Som en konsekvens av detta vann kommunisterna och deras allierade en stor seger i det ryska Duma-valet i december 1995. Resultatet fick larmklockorna att ringa i hela den kapitalistiska världen.

Tidskriften Newsweek medgav (17/6 1996): "Övergångens hårdhet har skapat ursinne. I gruvdistrikten i norra Ryssland fick gruvarbetarna vänta i månader på sina löner tidigare i år. Många pensionsutbetalningar är också försenade. Om kapitalismen inte står för en hederlig dagslön för ett hederligt dagsverke - eller en förpliktelse att hålla löftena till pensionärerna - vad står den då för? undrar Lyudmila Sakharova bittert." Löner betalas inte ut på månader p.g.a. de väldiga skulder statsägda företag samlat på sig och p.g.a. sammanbrottet för den centrala planen.

Ny plundrarklass

Under reformperioden halverades reallönerna i Ryssland. Men det är bara ena sidan av bilden. De steg som tagits mot marknadsekonomi har också skapat en rik elit som sysslar med korruption, utpressning och plundring av statliga industrier. De representerar den ryska uppkomlingsbourgeoisin - den nya klassen av fifflare, svartabörs-hajar, ex-byråkrater och maffian som är ivriga att befästa sin makt, sina privilegier och sina inkomster. Deras motto är: Bli rik fort! Den ryska regeringen uppskattar att bortsett från utländska bankkonton och egendom kan så mycket som 20 miljarder US-dollarsedlar ha stoppats undan av de nyrika. Som en reflektion av den nya borgerliga kulturen har Moskva nu den högsta koncentrationen av spelkasinon i Europa.

Fattigdomen sprider sig som en epidemi. I St Petersburg lever över 50 000 själar på gatorna. I huvudstaden Moskva sover mellan 50 000 och 100 000 under bar himmel varje natt. Tiggeriet har blivit en farsot. Under rådande förhållanden förnekas de hemlösa rätten till en propiska, ett uppehållstillstånd. Utan detta har de ingen rätt till arbete, medicinsk vård eller statliga bidrag. Dessa nedtrampade människor kan fortfarande fängslas upp till två år för lösdriveri, tiggeri eller för att "leva ett parasitärt liv". Pensionärer, av vilka många försvarade staden under nazisternas belägring, är så desperata att ett antal lever på stadens soptippar. En växande grupp har förlorat sina hem till maffian. Nöden har medfört ett lidande som är svårt att föreställa sig. Nyligen dömdes en hemlös gammal kvinna till två års straffarbete för att hon stulit ett par glasögon.

Enligt Världsbankens senaste rapport lever en tredjedel av befolkningen i fattigdom. Nochlezhka (Skydd för natten), de hemlösas organisation, uppskattar att den verkliga siffran för människor som lever under existensminimum är chockerande 80%. Maffian har kontroll över allting. Ingen undgår utpressningen och bedrägerierna. T.o.m. enskilda individer som säljer några stackars ägodelar på gatan tvingas betala en avgift på 20%.

Sjunkande livslängd

Den genomsnittliga livslängden i Ryssland är nu lägre än Indiens och Pakistans. Och den fortsätter att sjunka. Som jämförelse kan nämnas att under den stalinistiska krisens höjdpunkt 1987 var genomsnittslivslängden för män fortfarande 65,1 år och för kvinnor 73,8. Det är inte förvånande att Financial Times (14/2 1994) hade en artikel på första sidan med rubriken "Ryssland står inför en befolkningskris - dödstalen skjuter i höjden". Artikeln förklarar att "Forskare tror nu att den genomsnittliga livslängden för män i Ryssland har sjunkit till 59 år".

Dödstalen för ryska män är relaterade till självmord, mord, dålig kost, dåliga förhållanden och också den allmänna bristen på hopp för framtiden.

Sjukdomar som tidigare varit utrotade har börjat dyka upp igen: kolera, difteri, dysenteri, mjältbrand och tuberkulos. "Dessa smittsamma sjukdomar som blommat upp överallt från Leningradregionen vid Rysslands nordvästra kant till städer vid Stillahavskusten, har blivit så vanliga att en Moskvatidning skapat en 'epidemispalt' som informerar läsarna om dagens sjukdomar", avslöjar Financial Times (14/9 1994).

Kvinnans ställning

Under tsarväldet ansågs kvinnor vara rena bihang till hushållet. Tsaristiska lagar tillät klart och tydligt mannen att använda våld mot sin hustru.

Efter revolutionen infördes betald ledighet i anslutning till barnafödande, barnbidrag och barnavårdscentraler. Abort legaliserades. Skilsmässor underlättades och begreppet oäkta barn avskaffades.

Materiella förbättringar gjordes för att underlätta kvinnornas fulla deltagande i alla delar av det sociala, ekonomiska och politiska livet . Stalinismen innebar ett bakslag också på jämställdhetsområdet, men trots allt steg t ex andelen kvinnor i högre utbildning från 28% 1927 till 49% 1970.

Utvecklingen mot kapitalism har snabbt vridit klockan tillbaka för kvinnorna. De avskedas först när arbetsgivarna vill slippa ifrån att betala för sociala förmåner som barn- och moderskapsbidrag. För några år sen utgjorde kvinnorna 51 procent av arbetskraften och 90 procent av kvinnorna arbetade. Nu är 70 procent av Rysslands arbetslösa kvinnor. I några områden är siffran 90 procent.

Under den förra regimen fick kvinnorna 70 procent av männens löner. Nu är siffran nere i 40 procent. Att försörja en familj på en lön var knepigt nog i det gamla Sovjetunionen. Nu är det praktiskt taget omöjligt. Prostitutionen har ökat enormt.

Den 10 februari 1993 presenterade den dåvarande arbetsmarknadsministern, J. Melikyan regeringens lösning på arbetslösheten. "Varför skulle vi försöka hitta arbeten åt kvinnor när det går män arbetslösa och på A-kassa?", frågade han. "Låt männen arbeta och kvinnorna ta hand om hemmen och barnen."

Statens förpliktelse att förse arbetande kvinnors barn med daghemsplats har nu strukits ur lagen. Som kompensation erbjuds kvinnor med tre eller fler barn bidrag för att stanna hemma och ta hand om dem. Tillbaka i familjens mörka vrå tvingas de betala ett fruktansvärt pris. 1993 mördades 14 000 ryska kvinnor av sina män eller pojkvänner, en siffra som är 20 gånger högre än i USA.

Maffian

"Moskva är i dag en metropol i händerna på gangsters, knarklangare och hallickar. Ett samhälle som en gång var ett statligt skräckvälde, och där kommers var brottsligt, har ersatts av en djungel där handeln styrs av ett skräckvälde och den som väcker åtal mot brottsligheten mejas ner på sin tröskel av en hagelgevärsviftande lejd mördare.../.../ Den cyniska synpunkten är att Rysslands moraliska och ekonomiska tillbakagång inte bara gjort maffian oundviklig, utan också på medellång sikt kanske till och med nödvändig. Dess enögda försvar av det individuella vinstmotivet gör den till en beväpnad och dödsbringande kraft mot dem som skulle vilja återupprätta statlig kollektivism." (The Sunday Times, 8/4 1994)

Raderna ovan ger en levande bild av den typ av kapitalism som växer fram i Ryssland i dag.

I en rapport till Boris Jeltsin hävdade Analytical Centre for Social and Economic Policies att tre fjärdedelar av de privata företagen tvingades betala 10 - 20 procent av sina intäkter till kriminella gäng. 150 sådana gäng kontrollerar omkring 40 000 företag, inklusive de flesta av landets 1 800 kommersiella banker. "I större företag", rapporterar Financial Times (2-3/9 1995), "garanterar arméer på hundratals vakter ledningens säkerhet. De driver också in skulder, skyddar kunder och samlar till och med in information. De är den moderna motsvarigheten till medeltidshärskarens vasaller eller en 1800-tals boskapsbarons följe i USA."

Maffiagängen parasiterar även på samhällets mest sårbara delar i jakten på extraförtjänster. Moskvas kriminal- och spaningsavdelning uppskattar att upp till en femtedel av huvudstadens överlagda mord begås för att få tillgång till offrets bostad. Gamla människor i desperat behov av pengar lockas att skriva över sin bostad mot kontant betalning. Överenskommelsen är att överlåtelsen ska ske efter deras död. Sen mördas de. Pensionärer som bor ensamma är huvudmålet. Mer än 3 500 kroppar "som sannolikt tillhör efterlysta lägenhetsinnehavare" ligger i stadens bårhus.

Framtiden?

I år är det 80 år sedan den ryska revolutionen ägde rum. Kapitalisternas försvarsadvokater och deras trofasta ekon inom arbetarrörelsen försöker intala sig att Sovjetunionens sammanbrott betydde slutet för socialismen. Men så är det inte. Vad som misslyckades i Sovjetunionen var inte socialismen, utan en falsk modell, en karikatyr av socialismen. De demagogiska attackerna på socialismen/ marxismen/kommunismen klingar allt ihåligare eftersom de görs mot en bakgrund av allt djupare kris för kapitalismen. Det är för tidigt att svara på frågan om försöket att återupprätta kapitalismen i Ryssland kommer att lyckas. Men en sak framstår tydligt ur misslyckandet med "socialism i ett land". Rysslands öde kommer att avgöras av händelser på världsarenan.

Av Kerstin Alfredsson

(Artikeln bygger på förordet till Ted Grants bok)

Lästips: Grant, Ted: Russia - from revolution to counter-revolution,

Trotskij, Leo: Den förrådda revolutionen

Från Socialisten nr 29, december 1997