Rikedom i misären
Resebrev från Ryssland
Tillbaka i S:t Petersburg igen. Redan på flygplatsen finns kontrasten mellan det gamla och det nya. Det står en vinterklädd militär direkt i gången från flygplanet med vapen på axeln. Ankomsthallens färger är trött öststatsgult och brunt. Toaletterna, som är i stort behov av underhåll och saknar toalettpapper (i likhet med de flesta toaletter i staden) bevakas av en hopkrympt gumma som vill ha fem rubel för att släppa in mig.
Samtidigt finns dyra affärer, för det mesta helt utan besökare, med västerländska varor. Unga ryska välmålade flickor ställer sig där till förfogande, och kan långa haranger på engelska om den ena eller andra varan.
Eftersom jag är här för att jobba blir jag mött av en chaufför från Moskvastadsdelen som kör mig i sin bil till ett stadsdelskontor. Bilresan, och de kommande bilresorna, är förenade med livsfara. Inga säkerhetsbälten, fort går det, mycket trafik och för en icke invigd obegripliga trafikregler. Det är samma sak med bilarna. Det finns oerhört skruttiga bilar (som de jag åker i) och oerhört snobbiga bilar (som körs av Rysslands nyrika). Samtliga misstänks sakna avgasrening. Luften är ingen hälsokur i S:t Petersburg.
Välgörenhetsorganisationer
S:t Petersburg är översvämmat av välgörenhetsorganisationer. Det finns amerikanska kyrkor, danska miljöprojekt och inte minst detta som jag själv är sysselsatt med, ett Sida-projekt för att modernisera attityder i den ryska socialtjänsten. Ett av tolv så kallade pilotprojekt.
Ryssarna förefaller glada och tacksamma för alla typer av bistånd. De låter sig frälsas av amerikanska mormoner ena veckan och av tyska pingstvänner nästa vecka samtidigt som de tar emot vad de har att ge. Det projekt jag själv arbetar i är inte kombinerat med gåvor, vilket underlättar lite grann.
Man kan i det här sammanhanget undra lite över den ryska folksjälen. Ett folk som genom århundraden varit med om umbäranden som vi knappt ens kan föreställa oss, och som faktiskt varit en supermakt som skrämt västvärlden ordentligt _ vad händer nu när de får ta emot bistånd som om de vore ett u-land? Lurar det ett förakt bakom den oerhört intresserade mask de visar upp, eller är det bara som jag inbillar mig?
Bostadsbristen
Bostadsbristen är ett av de största sociala problemen i S:t Petersburg. Det byggs ingenting nytt, och bostadsbeståndet består endast av lägenheter. Är man skriven på en adress så har man också besittningsrätt till lägenheten, som sedan går i arv.
Idag delar många familjer på en och samma lägenhet, flera generationer trängs på en liten yta. Det medför självklart stora slitningar och det kan inte lösas genom att någon flyttar därifrån.
Tillhör man den del av befolkningen som skott sig de senaste åren, de så kallade nyrika, köper man sig en lägenhet, gärna i de fina "stalinhusen" vid någon av huvudgatorna. De sägs vara av god kvalitet.
Fattigdom är förstås ett stort problem. Många tjänar inte tillräckligt för att nå upp till minsta existensminimum. Visserligen är hyrorna låga, men för den vanlige ryssen krävs stor uppfinningsrikedom för att få pengarna att räcka till livets nödtorft.
Alkoholmissbruk
Längs gatorna i centrala S:t Petersburg frodas alkoholmissbruket. Det står klungor av missbrukare på alla sidogator och trånga prång och köper alkohol ur små kiosker som tycks vara öppna jämt. Alkoholmissbruket ökar, trots att det redan tidigare var stort, vilket syns direkt i den sjunkande medellivslängden och på barnhemmen där det finns många alkohol- och narkotikaskadade barn.
HIV sprids snabbt bland ungdomar, sprutnarkomaner och prostituerade. Trots det är min upplevelse att det inte finns någon större anledning att vara rädd när man är ute själv på kvällen och natten i S:t Petersburg.
Två sjukvårdssystem
Sjukvården har delats upp i två delar. En för dem som kan betala och en för dem som inte kan. Är du gravid och vill göra abort och du kan betala kan du få den gjord hur sent som helst med full smärtlindring. Har du inga pengar så får du göra abort utan smärtlindring. Detsamma gäller för förlossningar.
Samma sjukhus kan ha två olika avdelningar, med samma läkare. På den ena avdelningen finns betalande gäster och på den andra de som inte kan betala. Det är en sorts rå kapitalism som många ryssar man pratar med reagerar mot.
Kvinnosyn hos nyrika
Bland de nyrika frodas de sociala problemen. Rika män gifter sig med kvinnor med långa ben och korta kjolar, har de ryska kollegorna berättat. När kvinnorna blir äldre gifter männen om sig med yngre kvinnor med ännu längre ben och ännu kortare kjolar. Kvinnorna är utlämnade och utbytbara och för att parera detta så prioriterar de att tillfredställa sina mäns behov på bekostnad av barnen, som många gånger blir försummade.
I de fattiga miljöerna med trångbodda familjer finns överraskande nog ofta en hög kulturell nivå. Människor sliter och gör så gott de kan, och barnen får ett fullt godtagbart omhändertagande av sina föräldrar trots den knappa ekonomiska situationen. Arbetet jag utför ställer många frågor på sin spets, bland annat vad som egentligen är ett "socialt problem"?
I många avseenden är Ryssland idag likt Sverige för 30 år sen. Fäderna spelar en undanskymd roll. Barnen har inte rätt att få veta vem som är pappan, och många ogifta mödrar anger i stället en släkting som pappa. Fäderna har heller ingen underhållsskyldighet.
Denna ansvarsfrihet för fäderna medför också att man inte räknar med dem; "En karl kan ju inte byta en blöja, inte ens göra sig en smörgås". Att bli behandlad som en jättebaby innebär säkert också för en del att de beter sig därefter, och snarast blir en börda för sin familj.
Vid flera tillfällen har jag sett gamla kvinnor släpa på sina berusade män i tunnelbanan, i förtvivlade försök att få dem att vända hemåt.
Synen på utvecklingsstörda är också föråldrad. Det behövs inte mycket för att få diagnosen utvecklingsstörd, en hörselskada eller en gomspalt kan räcka. Sedan ges ingen särskild hjälp för att utvecklas, utan risken är stor att barnet hamnar på en institution resten av livet.
Värderingar kan påverkas
Exemplen ovan ger mig trots alla svårigheter motivation för arbetet. Det allmänna ekonomiska läget _ som styr levnadsstandarden, uppkomsten av sociala problem och förmågan att genomföra reformer _ kan vi som socialarbetare inte göra något åt. Men värderingar kan ju ändras genom påverkan.
Hälsningar Maria
Från Socialisten nr 54, september 2001
Kommentar från läsare:
Skickat: den 18 januari 2002 13:30
Hejsan!
Jag har själv nyss kommit hem i från 1 vecka i St Petersburg. Jag bodde hos en väns mormor och fann resan mkt intressant. Du skriver att det inte finns någon risk att vara rädd ute om kvällarna... Jag blev strängt tillsagd av dem vi bodde hos att inte gå ut på kvällen. En av dem hade blivit nerslagen och rånad i hissen i sitt eget hus... Men förutom att vi en kväll blev tagna för prostituerade råkade vi inte ut för något obehagligt.
Min uppfattning av hela St Petersburg är dock att maffian spelar en större roll än man tror. Tiggar-tanter och hemlösa djur är några av de knep som maffian använder för att tjäna pengar på dumma turister. Det visades och varnades på de ryska nyheterna om att ge pengar till tiggare.
Ruskiga historier om bortsprängda dörrar i hus hos människor som inte betalat sina skulder och liknande. Detta är deras vardag.
Apropå lägenhetsbristen så finns det ju verkligen ingen plats för mer hus. Jag bodde själv i ett av blockhusen på 7:e (av 14) våningen. I samma uppgång fanns 83 andra lika små och trånga lägenheter. Primitivt boende. Trodde inte att det var sant när man kom in i trapphuset. Vilken misär. Stanken var outhärdlig och det jordstampade golvet var väldigt smutsigt. Ryssland är sannerligen ett intressant land. Kul att du har skrivit "från Insidan".
/ tina