Detta är en översättning av en intervju med Vera Dimitrievna Arfanas, ordförande i arbetarkommittén vid OAO Rosselmash fabriken som publicerats i den ryska marxistiska tidningen Rabotjaja Demokratija (Arbetardemokrati) nr 45, augusti 1998.

"Vår uppgift att ta makten"

- Vera Dimitrievna, hur många arbetare finns det nu i er fabrik?

- Fram till "reformen" var vi 54 000. Nu är det ungefär 23 000, varav 7 000 är arbetare och de resterande 16 000 arbetar med administration. Hur går det med lönerna?

- Vi har inte fått någonting sen i augusti 1996.

- Finns det några fackföreningar?

- Ja, vi har flera. Först har vi FNPR. Det är en fackförening som sitter i knät på arbetsgivarna.

- Går någon med i den fackföreningen?

- Ja, det är det många som gör. Saken är den att varje arbetare som börjar här blir medlem praktiskt taget automatiskt. Avgifterna dras från lönen fastän de inte skrivit på någon medlemsansökan.

- Och de bryr sig inte om det?

- Under en period kunde de gömma sig bakom FNPR för att få skydd. Men det är slut på det nu. Nu är den allmänna trenden att medlemmarna går ur.

Den andra fackföreningen är Sotsprof. Det är ännu en arbetsgivarförening. Till exempel har t.o.m. direktören gått med där.

Den tredje fackföreningen är "Arbetarnas motstånd". Den grundades 1996 på grundval av arbetarkommittén och jag är dess ordförande. Vi tillåter bara arbetare att gå med i vår fackförening. Vi släpper inte ens in en förman, fastän han också är arbetare och arbetar lika hårt som vi.

- Hur är förhållandet mellan arbetarna och arbetarkommittén?

- Ska jag vara ärlig så var det svårt i början, men nu ändras situationen snabbt till vår fördel. Vi inbjuder alla arbetare att delta i våra möten, oberoende av vilken fackförening de är medlem i. Huvudsaken är att organisera dem och uppmuntra dem att kämpa.

- Och vilken kamp leder arbetarkommittén?

- Den första juni organiserade vi ett möte med arbetarna och framförde krav till företagsledningen beträffande löner, hyror, service och också för att införa arbetarkontroll över administrationen i fabriken.

- Vad bör, enligt din uppfattning, arbetarkommittén ha kontroll över?

- Först och främst är det nödvändigt att upprätta en ordentlig bokföring och kontrollera all produktion avsedd för försäljning. Till vilka säljs produktionen och för hur mycket? För närvarande dyker en mängd mellanhänder upp i vår fabrik, och direktören och ledningen fifflar genom underleverantörer, firmor och butiker som de i verkligheten kontrollerar. Vi måste sätta stopp för detta... och ändå kommer inte lönerna.

- Hur kan, enligt din åsikt, strejkvakterna lyckas?

- Gruvarbetarna kan inte uppnå framgång på egen hand. Det skulle vara ett hopplöst projekt. Bara en samlad aktion av de organiserade arbetarna i hela Ryssland kan leda till seger. Men för detta krävs en förenad allrysk arbetarkommitté, som kan ena alla lokala arbetarkommittéer. Och en annan sak. Gruvarbetarna kräver presidentens avgång. Men Jeltsin kommer inte att gå bara så där. Och även om han skulle avgå kommer de bara att sätta Lebed, Lusjkov eller någon liknande i hans ställe, och vi arbetare skulle vara ute i kylan igen. Vad som behövs är inte bara att en tsar ersätts av en annan, utan att hela systemet med löneslaveri avskaffas.

- Låt oss anta att en allrysk arbetarkommitté redan existerade. Vilka uppgifter skulle ligga framför den?

- Vi har redan lagt fram våra krav: presidentens och regeringens avgång, en förändring av den ekonomiska kursen, nationalisering av de viktigaste industrigrenarna. Men den nuvarande regimen kan inte genomföra dessa krav. Bara arbetarnas makt har förmågan att åstadkomma detta. Så därför är huvuduppgiften för en allrysk arbetarkommitté att ta makten.

- Tror du att arbetarklassen behöver ett parti för att göra det?

- Ja, naturligtvis. Men ett sådant parti existerar inte ännu. Det finns bara arbetarkommittéerna och strejkkommittéerna.

- Vad säger du om CPRF, RKRP (Kommunistiska arbetarpartiet) m.fl.?

- Nej! Dessa är alla rester av det gamla kommunistpartiet. De vill dra oss tillbaka till det förgångna. Men historien kan inte gå baklänges. Se bara på allt skräp vi var tvungna att stå ut med under "socialismen"! Socialism är ett samhälle utan varor och klasser. Men i Sovjetunionen var vi arbetare bara löneslavar. Det var bara det att detta doldes för oss.

- Men lurade de oss inte genom att använda den marxist-leninistiska ideologin? Borde vi inte skicka den ideologin till helvetet och hitta oss en ny?

- Vad talar du om? Vi lever i enlighet med Marx! Marxismen är den enda revolutionära teorin!

Av Ruslan

Workers Democracy

Från Socialisten nr 35 okt 1998