Ryska revolutionen 90 år
I år är det 90 år sedan en av de viktigaste historiska händelserna, ryska revolutionen. På dagen den 7 november (25 oktober enligt den gamla ryska kalendern) vilket liksom i år var en onsdag, skedde oktoberrevolutionen. Den provisoriska regeringen störtades samtidigt som den andra allryska sovjetkongressen skulle starta. För första gången i världshistorien hade arbetarklassen i samarbete med fattigbönder tagit makten i ett land där man påbörjade byggandet av ett nytt samhälle. Sovjetkongressen valde en regering, folkkommissariernas råd bestående av enbart bolsjeviker (ingen annan ville ingå i regeringen) som omedelbart skred till verket för att genomföra fred och ge jorden till bönderna. Detta ledde till en chockvåg över världen. Arbetare och alla de som letade efter en väg ur det kaos som kapitalism och imperialism lett världen till, såg på Ryssland som ett hopp. Kapitalisterna, och deras skugga i ledningen för arbetarrörelsen, var skakad, man började frukta att spelet var förlorat. Den proletära världsrevolutionen stod på dagordningen.
Det här är ett gigantiskt ämne som inte är avsikt att ge någon fullständig beskrivning av. Men varken man håller med eller är emot Ryska revolutionen, finns det mycket lärdomar för dagens arbetarrörelse. Splittringen inom Socialdemokratin som ligger bakom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skedde samma år, 1917. Det var delvis revolution i Sverige samma år. Men inom arbetarrörelsen så finns med få undantag, inget intresse för revolutionen 1917 från den officiella ledningen. Ryska revolutionen är utskriven ur historien.
Skälet är att arbetarrörelsens organisationer, fackföreningarna och partierna som skapades för att förändra samhället, har blivit till stora hinder för arbetarklassens kamp. Arbetarrörelsens ledning domineras av en byråkrati där arbetarrörelsen blivit en inkomstkälla. Just som marxismens teoriers giltighet håller på att bekräftas över hela världen har arbetarrörelsens ledning övergivit den.
Bakgrunden till oktoberrevolutionen
Men låt oss återvända till de här avgörande dagarna för 90 år sen. Hur såg situationen ut? Ryssland är ett ekonomiskt efterblivet land som kan jämföras med Indien idag. Arbetarklassen är koncentrerad i städerna. Till stor del består befolkningen av bönder som inte kan läsa och skriva. Tsaren är formellt statsöverhuvud, det råder avsaknad av frihet och stor repression. Ryssland går in i första världskriget på ententens sida och hamnar i krig med Tyskland. Ett land som är teknologiskt överlägset. Rysslands efterblivenhet visar sig i stora förluster. Kriget leder till katastrof för landet, resultatet är död, sjukdom, svält. På internationella kvinnodagen 1917 leder demonstrationer till en resning och konfrontation med polis och militär. Det är starten på ett myteri mot det gamla väldet. Tsaren tvingas abdikera, politisk frihet etableras. Det uppstår sovjeter (arbetarråd) på industrier samt bland militärer och bönder. Till en början för att leda kampen men som snart blir stående organisationer. Sovjeterna blir en auktoritet eftersom de även tar på sig att organisera samhället, ett tillstånd av dubbelmakt inträder.
De huvudsakliga partierna under den här tiden är Kadetpartiet (liberaler), Socialrevolutionärer (bondeparti), Socialdemokraterna är splittrade i två partier, ett vänster RSDAP (bolsjevikerna) och ett höger RSDAP (mensjevikerna). Alla partier utom bolsjevikerna (som är splittrade) anser att det som behövs är en borgerlig demokrati likt den i väst. Sovjeterna kommer att ledas av Socialrevolutionärerna och Mensjevikerna som bestämmer att de ska använda sin auktoritet för en allians med liberalerna. En provisorisk regering utses av företrädare för tre partierna, regeringen leds av socialrevolutionären Kerensky.
Kriget fortsätter, bönderna får ingen jord, regeringen är till och med inblandad i konspiration med kontrarevolutionen. Lenin återvänder till Ryssland i april. Han börjar ett arbete för att få bolsjevikpartiet på rätt kurs. "Inget förtroende för den provisoriska regeringen", "all makt åt sovjeterna", "sätt maktövertagandet på dagordningen" är de paroller som samlar partiet. Men för att samla folket är parollerna "jord, bröd och fred" avgörande. Regeringens misslyckande innebär att den börjar förlora allt stöd. Detta påverkar också de partier som stött regeringen.
Bolsjevikerna är ett relativt litet parti i början av revolution med 8 000 medlemmar och man har en minoritet i sovjeterna (enbart 12 procent i juni). Men allt efter att de övriga partierna inte håller vad de lovar, avslöjas de inför massorna. Bolsjevikerna är de enda parti med ett program som visar en väg framåt. I juli har partiet växt till 177 000 och i september har bolsjevikerna en majoritet i sovjeterna (51 procent). Tiden är kommen att skrida till verket. Frågan är hur? Den 7 november ska den andra allryska sovjetkongressen starta. En plan läggs fram att innan dess störta den provisoriska regeringen för att kunna säga till kongressen att här är makten, vad vill ni göra med den? För att genomföra upproret bildas i oktober den militära kommittén. Den är sanktionerad av sovjeten men kontrolleras av bolsjevikerna under ledning av Trotsky (som sen några månader anslutit sig till partiet och ingår i dess högsta ledning).
Petrograd tisdag 6 november 1917
Tisdag morgon 6 november i Petrograd hade de satts upp plakat över hela staden i namn av den militära försvarskommittén. Man varnade för att kontrarevolutionen var på väg tillbaka och att det fanns planer på att krossa Sovjeternas kongress och den konstituerande församlingen. Man varnade för att fascister skulle attackera judar och starta kaos. Petrogradsovjeten förklara att man var beredd att försvara staden mot kontrarevolution och andra angrepp. Befolkningen uppmanades att arrestera huliganer och fascister och ta dem till närmaste barack. Folket uppmanades att behålla sitt lugn och sin disciplin.
Regeringen diskuterade vad man skulle göra åt bolsjevikernas växande inflytande. En medlem av vänster-Socialrevolutionärerna Karelin (partiet hade splittrats i en vänster och höger) citerade Times "det enda botemedlet mot bolsjeviker är kulor" och sa till kadeterna det är vad ni också tycker. Kaderna instämde och då svarade Karelin "jag vet att det är så ni tycker men ni saknar modet till att gå till handling". Alla viste att ett uppror var på väg, några trodde, låt dem försöka de kommer att förlora sitt stöd.
Regeringen har inte längre någon auktoritet inom militären, de försöker förflytta lojala regementen till huvudstaden men de vägrar lyda order om de inte kommer från sovjeten. Staden har nu två maktcenter Vinterpalatset och Smolny. Det förra är det gamla tsarpalatset mitt inne i staden belägen vid Neva och säte för regeringen. I Smolny, i en före detta skola för adelsflickor några kilometer från centrum, har Sovjeten, Bolsjevikerna och den militära försvarskommittén sitt centrum. En febril aktivitet råder. "Vi är beredda, den andra sidan vet att de måste göra sig av med oss eller själva bli besegrade".
Petrogradsovjeten har stående sammanträden. Trotsky talar, "tiden är kommen för att föra över makten till den allryska sovjeten, om en väpnad demonstration behövs beror det på dem som försöker sabotera kongressen. Regeringen är svag och patetisk den väntar bara på att svepas undan av historien. Om regeringen väljer att använda de timmar de har kvar för att attackera oss så kommer vi slå tillbaka, slag för slag, stål mot järn."
Under natten kommer rapporter om att regeringen har försökt använda officersstudenter (de enda pålitliga förband man har kvar) för att stänga bolsjevikernas tidningar. Attacken slogs tillbaka och nu håller man på och tar över de borgerliga tidningarna. Kerensky börjar inse det hopplösa och lämnar in en avskedsansökan. Han försöker försvara sin position och säger att Rysslands frihet är hotad. Mensjevikerna förklarar att även om bolsjevikerna är demagoger så har det fått sitt stöd genom att lova att genomföra det folket vill ha, jord, fred och bröd. Om regeringen bara lyssnade på folket så skulle situationen förändras. Regeringen har inte ens stöd av sina egna partier.
Samtidigt på gatorna stannar beväpnade soldater privatbilister och beslagtar deras bilar. Matroser från armebasen Kronstadt ses på gatorna en av dem säger "Kronstadt är på väg". En mäktig symbol med tanke på att där finns 25 000 matroser som är övertygade bolsjeviker.
Tidningar kommer ut med nya order från den militära försvarskommittén, "kontrarevolutionen har gått till attack men vi har försvarat oss och slagit tillbaka attacken, alla arméförband uppmanas skicka representanter till Smolny."
I Smolny har den gamla centrala exekutivkommittén, dominerad av mensjeviker och socialrevolutionärer, sitt sista möte de försöker övertyga bolsjevikerna att de det håller på med kommer att döma revolutionen till undergång. Trotsky attackerar "ni har haft makten men ni har inte velat använda den, istället har ni stött liberalerna, därför har massorna lämnat er". Mensjevikerna säger att vi inte har rätt att göra uppror, uppror är varje revolutionärs rätt, när de förtryckta massorna revolterar så är det deras rätt. Samtidigt arresteras de första ministrarna och regementen, som lyder sovjeten, ockuperar nyckelpositioner i staden.
Petrograd onsdag 7 november 1917
Dagen börjar med att de två maktcentrerna har utfärdat motstridiga proklamationer. Statsduman förklarar att man samlat alla demokratiska krafter till "det allmännas försvar". I en arbetartidning skriver Zionviev (i ledningen för bolsjevikerna) under rubriken All makt till sovjeterna, Fred, Bröd, Land "valet för varje ärlig socialist och demokrat är två, antingen fortsätter makten ligger hos borgarklassen och jordägarna eller så överförs makten till arbetarna, bönderna och soldaterna."
Vid lunchtiden börjar belägringen av Vinterpalatset, regeringens sista utpost. Beväpnade soldater stoppar de som försöker passera. Kerensky har lyckats fly under natten, i skydd av en diplomatbil med amerikansk flagg. Vinterpalatset försvaras av officersstudenter, kvinnobataljonen och regeringstrogna officerare.
I Smolny förklarar den revolutionära försvarskommittén att regeringen inte finns längre. "Den borgerliga regeringen försöker hela tiden lura befolkningen, vi ska försöka med ett unikt experiment i historien, vi ska bilda en regering vars enda uppgift är att tillgodose soldaterna, arbetarna och böndernas behov".
Den gamla exekutivkommittén för sovjeterna, förklarar sovjetkongressen öppnad samtidigt som han förklarar att hans partikamrater just nu attackeras av bolsjevikerna. Ett presidium väljs i proportion till partiernas styrka (14 bolsjeviker, 7 socialrevolutionärer, 3 mensjeviker och 1 fristående socialist). I protest mot upproret avstår mensjevikerna och socialrevolutionärerna att ta sina platser. Kamenev presenterade dagordningen och överst stod organiserandet av makten, sen kom krig och fred, slutligen den konstituerande församlingen.
Utanför hördes ljudet från gevär. De som stödjer regeringen förklarar att det är en skandal att de har sitt möte samtidigt som deras kamrater skjuts ner på gatorna. Upproret riskerar att öppna Ryssland för tysk invasion. Flera hotar att lämna kongressen i protest mot upproret.
Under natten ges det ut en tidning där den militära försvarskommittén förklarar att den provisoriska regeringen är störtad. Makten är överförd till Petrogradsovjeten, revolutionens mål är demokratisk fred, avskaffande av jordägarnas rätt till jorden, arbetarnas kontroll över produktionen. Skapandet av en sovjetregering är säkrat. En betydelsefull sida i mänsklighetens historia hade vänts.
På Sovjetkongressen antas en resolution där sovjetkongressen tar över "makten" och meddelar att alla makt ska föras över till lokala sovjeter. De omedelbara uppgifterna är fred, jord, soldaters rättigheter, demokratisering av armén, arbetarkontroll över produktionen, konstituerande församling, bröd och nationella minoriteters rättigheter. Uppmaningen till folket är "revolutionen är i era händer". Strax efter klockan 5 på morgonen den 8 november kommer meddelande att den 12:e armen välkomnar störtandet av regeringen, de har störtat det gamla befälet. Detta blev ett tecken på att upproret skulle leda till seger, ombud började gråta av glädje och krama om varandra. Men det fanns oro, skulle upproret sprida sig i hela Ryssland och skulle det fortsätta i resten av världen?
Efteråt
Sovjeterna tog verkligen makten i hela Ryssland men på grund av flera olika orsaker förblev revolutionen isolerad i ett land. Hela tiden utgick bolsjevikernas ledning från att om inte revolutionen spreds så skulle den krossas. Ingen hade en tanke på "socialism i ett land" eller en arbetarstat i ett land. På grund av isoleringen och Rysslands ekonomiska efterblivenhet skapades förutsättningar för en byråkratisering, "stalinismen". Det är en av anledningarna till att den ryska revolutionen är så ignorerad i dag.
Baserat på sina egna erfarenheter under de kommanden åren kommer arbetarklassen att börja dra marxistiska slutsatser. Detta är vad som händer i Venezuela där frågan om staten, arbetarkontroll, socialism diskuteras i hela samhället. För eller senare kommer arbetarklassen att återigen ta makten i ett land, vilket kommer att förändra situationen i världen. Marxismens och den ryska revolutionens mål kommer att bli arbetarrörelsens.
Martin Lööf