Ruben Rivera är aktiv socialist i Mexiko. Han är medlem i kampkommittén på Mexiko Citys universitet och sitter i det nybildade arbetarpartiets, PRD:s, fackliga utskott.

I februari besökte Ruben Rivera Sverige. Han berättade om den kamp som flammat upp både i städerna och Chiapasdistriktet som följd av den ekonomiska katastrof Mexiko upplevt på 90-talet. Här följer ett referat (gjort av Kerstin Alfredsson) från ett möte i Stockholm den 12/2.

Folkets desperation ledde till öppen konflikt

"Mexiko genomlevde en våldsam revolution, som krävde en miljon liv, i början av 1900-talet. Processen riktade sig mot jordägare och imperialister, men fullföljdes inte. Landet är kapitalistiskt idag, men beroendet av andra länder har inte brutits.

Politiskt har landet i praktiken varit en en-partistat. PRI, Institutionella Revolutionspartiet, har sen 1929 styrt landet genom fackföreningarna, bondeorganisationer, ungdomsorganisationer, små och medelstora företag.

Tills helt nyligen har PRI inte mött några större protester från folket. Det berodde på en god ekonomisk tillväxt mellan 1940 och 1980. Regimen byggde ut ett försäkringssystem som omfattade 30 miljoner människor. Undervisningen var gratis. Det fanns ett väl utbyggt system av jordbrukssubventioner.

Men så kom krisen och gjorde slut på allt detta. Under 80-talet var det nolltillväxt i ekonomin. Lönerna sjönk. Konsumtionen sjönk med 12% på ett enda år, 1995. 1 500 000 jobb försvann i och med handelsavtalet med USA, NAFTA. Få är beredda att försvara regeringen under sådana förhållanden.

Hårdast drabbade är bönderna. Ett ton majs kostar åtta gånger mer att producera i Mexiko än i USA. Resultatet av handelsavtalet, som tillåter USA att exportera till Mexiko, blev att majsen ruttnade bort i Mexiko. Små jordägare har till slut inget annat val än att sälja sin jord. Absolut misär blir följden.

Det är orsaken till gerillakampen som bröt ut i Chiapas 1994. Folkets desperation ledde till en öppen konflikt med ledningen för landet.

Men regeringens kontroll av folket genom de traditionella organisationerna, t.ex. fackföreningarna, börjar nu brytas. I november 1997 bildades en ny facklig centralorganisation som har ca en miljon medlemmar. Den bondeorganisation som kontrollerades av PRI har upplösts. Det unga arbetarpartiet PRD vann det första demokratiska borgmästarvalet någonsin i Mexiko City 1997. Regeringen är svagare än någonsin.

Paramilitär

På grund av internationella påtryckningar kan inte regeringen använda sig av militär och polis som tidigare. Dess nya metod är para-militära grupper. De ingår inte i polisen. De får pengar, vapen, droger och straff-frihet av regeringen. De används för att sprida skräck och ge sken av att våldet beror på konflikter inom folket självt. Sen rörelsen i Chiapas började 1994 har ca 1500 personer dödats. Den 22 december 1997 tog sig 60 beväpnade män in i en kyrka i Chiapas och började skjuta. 47 människor dödades, däribland 15 barn. En av de överlevande vittnade om hur de skjutit en gravid kvinna i nacken, och sen skurit upp magen och tagit ut fostret. Efter massakern har 2-3 personer dödats av para-militära grupper varje vecka, och inte bara i bonderörelsen. Juridiska processer har startats mot medlemmar i oppositionspartierna. Själv har jag två arresteringsorder hängande över mig. Inte för att jag är en brottsling, utan för att jag är politiskt aktiv.

Folk har blivit politiskt aktiva på grund av utvecklingen. Den 12 januari 1994 skedde en mobilisering som hindrade ett massdödande i Chiapas. Det blev en ännu större mobilisering i år. Den 24 januari fylldes det största torget i Mexiko igen. Regeringen lyckas inte med sitt förtryck.

Solidaritet krävs

Men bättre organisation krävs bland motståndsgrupperna. Det behövs en enad aktionsplan för att hindra regeringen att fortsätta med sin politik. Och solidaritet krävs på tre plan: 1) pengar till resor, information, tryckkostnader, 2) organisering här för att protestera mot våldet i Chiapas, misären och förtrycket, 3) en global politisk kamp för samhällsförändring. Säg inte "De stackars mexikanerna måste organisera sig" utan "Mexikos kamp är också vår"! Vi begär inget omöjligt vare sig här eller där; ett hus att bo i, mat så det räcker, lite fritid och framför allt ett hopp för våra barn. Systemet vill inte ens ge oss detta. Så vi måste kämpa."

Ruben Riveras anförande följdes av frågor om bl.a. fackföreningarna, det nya arbetarpartiet PRD, repressionen och USA:s roll i området.

"70% av befolkningen (ca 95 miljoner invånare) finns i städerna. Lösningen på landsbygdens problem finns inte bara på landsbygden. Organiseringen i städerna är viktig. I PRI:s formella struktur ingår fackföreningarna. Centralorganisationen CTM säger sig ha 10 miljoner medlemmar. Men det är ingen sund organisation. De borde kunna påverka partiet, men fackföreningarna fungerar tvärtom som regeringens förlängda arm för förtryck. En lagparagraf tillåter fackföreningarna t.o.m. att besluta om avsked i företagen.

Men förändringar sker. Nu slåss CTM-byråkraterna om allt mindre pengar. I fjol dog dess ordförande 'i förtid', 97 år gammal. Han hade suttit sen 1936. Det blev bråk om vem som skulle efterträda honom. Den nye ledaren är en 'yngling' på 85 år. Tre linjer har nu utvecklats och CTM ser ut att splittras. Verkliga fackföreningar som tills helt nyligen varit underjordiska har också börjat komma upp till ytan.

Bonderörelsen

Det finns en process mot enighet mellan bonderörelsen och de fackliga organisationerna i två frågor.

Den ena frågan är kampen mot repressionen i Chiapas. Hundratusentals, alla slags människor, har gått ut i manifestationer. Den senaste ledde till att ministrar föll. Regeringen är mer rädd för arbetarna i städerna än för zapatisterna (gerillan i Chiapas). Den skulle kunna krossa zapatisterna om den inte visste att arbetarna skulle reagera.

Den andra frågan är kampen mot PRI i valet. Arbetarpartiet PRD grundades 1989, även om det formellt fanns registrerat redan tidigare. Omkring 600 av partiets sympatisörer har dödats sen grundandet. Partiprogrammet är inte särskilt radikalt på pappret men PRD har stöd av majoriteten av dem som aktiverat sig i bonde- och arbetarrörelsen. Det finns en fri debatt och möjlighet till opposition inom partiet. Det blir troligen två flyglar inom PRD nästa val, de som vill vara vänner med PRI för att få regera och de som hämtar sitt stöd hos massorna."

Från Socialisten nr 31 mars 1998

Kampanjen för solidaritet med Mexikos arbetare och studenter