Rör inte vår medlemstidning
Kommunal är Sveriges största fackförbund med nästan 600 000 medlemmar, men i kontakten med den vanlige medlemmen märker man snart att synen på facket är ganska problematisk.
Det finns mycket kritik mot ledningen. Väldigt få känner sig som en del av facket. Facket blir något annat, över en själv, ungefär som en myndighet. Detta blev speciellt tydligt vid den stora avtalsstriden 2003.
Bakgrunden till att Kommunal sa upp det gällande avtalet och gick till strid för bättre löner var att de inte hade något val. Socialdemokraterna hade vunnit valet 2002, inte bara nationellt utan också i många kommuner (t.ex. Stockholm).
Socialdemokraterna hade vunnit mycket tack vare kommunalarbetarna, genom att lova ordentliga satsningar inom vård, skola och omsorg. Detta skapade ett hårt tryck underifrån att nu är det vår tur att få ordentliga löneförhöjningar.
Arbetsgivarna Kommunförbundet sa sig dock inte ha några pengar och kom med ett skambud som också skiljde ut olika yrkesgrupper. Uppslutningen inför avtalsförhandlingarna blev också mycket stark. Det stora brokiga facket Kommunal stod enat. Kamplusten var stor. Det fanns också ett stort stöd från allmänheten och flera LO-förbund var beredda till sympatiåtgärder. Därför blev chocken stor när Kommunals ledning gick med på ett medlarbud som var nästa identiskt med arbetsgivarens första bud. Det innebar bl.a. att vissa yrkesgrupper blev stora förlorare. Ledningen påstod att man var nöjd och att det var ett bra avtal. Efter att avtalet blev klart försökte man att uppifrån ”sälja” avtalet till medlemmarna. Men misstroendet från medlemmarna kvarstod, man kände sig sviken av ledningen. Många blev desillusionerade.
I detta klimat är det viktigt att det finns oberoende röster inom facket. En mycket bra oberoende röst har varit Medlemstidningen i Stockholm. Med en förtroendevald redaktör och vanliga medlemmar som skriver i tidningen, har den haft ett perspektiv som medlemmarna har känt igen och kunnat identifiera sig med. Chefredaktören Lena Ericson-Höijer köpte aldrig ledningens version av avtalet utan stod på den vanlige medlemmens sida. Hon har fortsatt att ha det perspektivet och även varit för en fördjupad demokrati i facket. Nu vill avdelningsstyrelsen i Stockholm lägga ut denna tidning på entreprenad till ett privat företag. Detta är bara ytterligare ett steg mot att helt alienera sina medlemmar från facket och döda en öppen diskussion.
Att minska möjligheten för vanliga kommunalarbetare att skriva i tidningen, skickar en signal att vi vanliga arbetare inte kan bidra med något till debatten. Det finns dessutom inga som helst ekonomiska skäl att sälja ut tidningen. Med tanke på att många av Kommunals medlemmar har varit med och kämpat mot privatiseringar i landets kommuner och landsting, känns det lite absurt att en avdelningsstyrelse väljer att göra detsamma.
Ett av de officiella skälen till att proffsjournalister ska sköta tidningen är att tidningen behöver bli ”proffsigare” för att nå ut till fler läsare. Att få fler medlemmar att läsa och kanske även att skriva i tidningen är något man har arbetat med på MT kontinuerligt, bl.a. har olika klubbar och sektioner haft möjligheten att få med bilagor i tidningen. Vi behöver inte ytterligare en tidning med snyggt yttre och meningslöst innehåll.
Slutsatsen blir att intern kritik och levande debatt inte är något som avdelningsstyrelsen i Stockholm vill ha. Om man utmanar makttraditionen inom arbetarrörelsen blir man motarbetad från ledningen.