Revolten som fick eliten på knä

I början av januari presenterade Frankrikes premiärminister de Villepin arbetsmarknadslagen CPE inför parlamentet. En proteströrelse spred sig snabbt och tog sig allt mer organiserade uttryck. Först ut på banan var elever och studenter som efter någon vecka inledde en strejk. De ockuperade sina skolor och blockerade undervisningen. Som mest var 68 universitet berörda. Genom råd på skolorna där i många fall också strejkande lärare och administrativ personal deltog fattade man beslut om hur kampen skulle utvecklas.

Den sjunde februari hölls demonstrationer över hela Frankrike. Då deltog  strax under femhundratusen personer men månaden därpå, sjunde mars, hade antalet fördubblats till en miljon. Den 18 mars var det ännu större demonstrationer, då en och en halv miljon människor beräknas varit ute.
Den 28 mars demonstrerade dryga tre miljoner arbetare och studenter i hela frankrike mot CPE. Strejker lamslog de kommunala färdmedlen, skolor, universitet, media och postväsendet. Produktionen på mer än tusen fabriker stod still.
Den 30 mars sågs tusentals studenter ockupera viktiga tågstationer och vägar över hela landet. I Paris var det åtminstone två tusen studenter som ockuperade Gare de Lyon, Paris Centralstation och de fackligt aktiva från SUD-tåg och CGT lade ner sitt arbete och anslöt sig till studenterna. Poliser försökte bryta ockupationerna på skolorna utan framgång. De agerade också för att få igång trafiken på tågstationer och vägar, hundratals studenter greps.
Den fjärde april var den största demonstrationen. Över tre miljoner deltog över hela Frankrike. Demonstrationsleden var än mer täta än veckan innan, och stämningen mer optimistisk och millitant. Det är värt att notera att trots att det var färre arbetare från den offentliga sektorn än 28 mars, var det fler från den privata sektorn.

Dagen därpå 5 april diskuterade man på universitetsråden vad nästa steg i kampen var. Det nationella samordningsorganet för universitetsråden hade under veckan beslutat att föreslå studenterna att man skulle vända sig till arbetarklassen. De uppmanade studenterna  och eleverna att gå ut på arbetsplaster och fabrikerna, organisera gemensamma råd, genomföra massiva flygblads utdelningar och pressa på för att få en generalstrejk utlyst.
Sådana här initiativ hade redan tagits på sina håll. Studenter från Nanterre hade delat ut flygblad på Peugeot och Citroen fabriker. I Cherbourg den 27 mars delade två hundra gymnasieelever ut flygblad på Arsenal arms factory med stor framgång, 1500 av 2500 arbetare från den fabriken deltog i demonstrationen den 28 mars. På många håll efter den 5 april då man tagit det officiella beslutet att vända sig till arbetarna skedde enorma flygblads utdelningar på arbetsplatser men även på torg och gator.

Sammanlagt genomfördes demonstrationer i 280 städer, 3700 personer greps, 200 har dömts domstol och ett 60-tal av dem har blivit dömda till fängelse.
Men man vann. Vinsten kom ifrån att man ihärdigt ockuperade universitet, skolor, arbetsplatser, vägar och tågstationer. Arbetarklassen och studenterna skulle inte ha vunnit det om de inte såg det gemensamma intresset att samarbeta mot CPE. Genom strejker stryper man bränsletillförseln som driver kapitalismen, profiten. Då måste kapitalisterna böja knä och låta de vanligas intressen gå före sina egna.

Bernt Westin   

Källa: www.marxist.com och DN tisdagen den 11 april