När kampen och förbättringarna uteblir lämnas fältet fritt för rasism

Åter är främlingsfientligheten på frammarsch. Medan nazister krossar fönster talar Persson om hotet från öst. För att bemöta detta måste vi söka förstå vad som ger näring åt dessa idéer.

I julas vandaliserade nazister under kampanjliknande former lokaler tillhörande ABF, SSU, Ung Vänster, Syndikalister med flera. Dåden passar väl in i ett mönster av ökad nazistisk aktivitet under de senaste åren. Händelserna speglar ett ökat självförtroende hos högerextrema grupper. Detta kan vi hitta flera anledningar till.

Valet 2002 innebar relativa framgångar för Svergiedemokrater och Nationaldemokrater, de årligen återkommande nazist-marscherna i Salem har fått stor uppslutning och svenska politiker har mer öppet börjat flörta med främlingsfientligheten. Lars Lejonborg gjorde det i valrörelsen och Göran Persson har under senaste tiden varnat för "social turism" från östländer som blir nya EU-medborgare.

Det som stärker främlingsfientligheten är alltså att deras idéer får bättre gehör och genomslag. Men också detta måste i sin tur bero på något.

Var kommer hatet i från?

Att det stundtals finns starka rasistiska och främlingsfientliga stämningar beror på olika saker. En grund för sådana strömningar läggs av den konkurrens och utslagning vårt samhälle så starkt präglas av. Människor skolas in i att man ska klättra på varandra och att den enes framgång måste vara den andres nederlag. Detta föder ett hat mot inkräktande "konkurrenter" - alltså främlingsfientlighet.

Men rasism och nazism ska också ses som ett ideologiskt bygge med rötter i den imperialistiska eran under 1700- och 1800-talen. I den expanderande kapitalismens tjänst plundrades stora delar av världen och mängder av människor förslavades eller mördades. Att genomföra detta förutsatte teorier som kunde berättiga de ohyggliga övergreppen. Lösningen blev en ny "vetenskap" som hävdade vissa rasers överlägsenhet och det naturliga i att de svagare dukade under i biologins kapplöpningen.

Men denna bakgrund förklarar inte varför rasismen blossar upp just nu och det förklarar heller inte varför rasismen långa perioder har varit tämligen frånvarande. För att förklara detta måste vi se att det alltid finns krafter som jobbar emot främlingsfientligheten. Konkurrensen härjar aldrig fritt i samhället — utan att människor möttes och samarbetade skulle inte mycket på denna jord fungera. Dessa möten motverkar på ett naturligt sätt de fördomar som lägger grund för rasism.

Behovet av samarbete är särskilt tydligt när människor kämpar mot förtryck och orättvisor. Därför är arbetarrörelsen, när den fungerar som den ska, en motkraft mot rasismen.

Byråkrati ett problem

Problemet är att det inom arbetarrörelsen genom årens lopp vuxit fram en stark priviligierad byråkrati. Ledarskiktet har i allt högre grad kommit att dela värderingar och intressen med andra priviligierade i samhället. Den kamp som fogar samman arbetare av olika bakgrund och nationalitet har fått ge vika för en auktoritär maktutövning uppifrån och ner.

En viktig brytpunkt i denna utveckling kom i slutet av 1980-talet. När högerkrafterna gick till offensiv och solidariteten behövdes som mest svek arbetarrörelsens ledare sina uppdrag för att låta de rika sko sig i sällan skådad omfattning. Marknadsanpassning var det som gällde. Det ledde till att människors tro på rörelsen och dess honnörsord solidaritet fick sig en allvarlig törn. Utan solidaritet blev var och en utlämnad till sig själv och det gällde att vässa armbågarna.

I detta hittar vi alltså en viktig förklaring till främlingsfientlighetens starkare ställning. Rädslor och uppgivenhet kom snabbt att utnyttjas av olika makthungrande grupper. Ett mönster vi kan se går igen genom historien. Marginaliserade grupper likväl som etablerade makthavare kan vinna stöd genom att skylla samhällsproblem på folk med annan hudfärg, använda främlingsfientlighet till att genomföra besparingar mot invandrare och flyktingar eller till att slå sönder solidaritet och därmed passivisera människor än mer. Invandrare och flyktingar är en tacksam slagpåse i bistra tider eftersom de ofta saknar kanaler att göra sig hörda genom och därför har svårt att stå upp för sig själva.

Ny demokrati och brinnande kors

Inför valet 1991 klev ett främlingsfientligt parti in på den politiska arenan i Svergie. Ny Demokrati skapades med pengar från företagarkretsar, och med hjälp av en massiv uppmärksamhet i pressen. En våg av attentat mot flyktingförläggningar och enskilda invandrare svepte över landet. I Sjöbo piskade lokala center- och moderatpolitiker upp en opinion mot flyktingmottagandet. Socialdemokraterna förlorade valet och fick lämna plats för en högerkoalition.

Denna högerkantring ledde snabbt till starka folkliga protester. 10 000-tals människor demonstrerade mot rasismen och 150 000 till 200 000 mot den borgerliga regeringens nedskärningar. Även om detta ledde till att Ny Demokrati föll ur riksdagen och socialdemokratin med god marginal kunde återta makten i valet 1994 forsatte de främlingsfientliga idéerna att spela en betydande roll också i fortsättningen. När de en gång börjat växa var de svåra att mota bort.

I tysthet genomförde den socialdemokratiska regeringen Ny Demokratis flyktingpolitik. Vi fick en politik med stängda gränser för de som behöver skydd och med brutala avvisningar som splittrar familjer och skickar människor tillbaks till de förföljerser de flytt i från. Men även övriga delar av samhället fick känna på hur svångremmen drogs åt ordentligt. Uppgivenheten började åter spridas.

1993 slog en musikvåg av nationalistisk och rasistisk musik igenom bland unga - den så kallade vikingarocken. Att vifta med svenska flaggor och att sjunga nationalsången blev under en period ett uttryck för ungdomligt uppror.

De svenska skivbolagen, Nordland och Ragnarock blev världsledande i produktion av vit-makt musik. De hade välfyllda produktkataloger, mängder av band i sina stall och de täckte marknaden i Tyskland och USA. I kölvattnet av dessa framgångar och de pengar som det genererade kunde en nazistisk subkultur växa fram - den starkast rotade utanför Tyskland (Mathias Wåg: Nazistkrigarnas återkomst, Arbetaren).

Opposition i arbetarrörelsen

Trots detta förblev främlingsfientligheten i Svergie en isolerad företeelse medan den i övriga Europa fick en allt mer etablerad ställning. Utmärkande för vårt land var nämligen att ett folkligt missnöje så småningom ändå kunde kanaliseras genom den starka svenska arbetarrörelsen. En vänsteropposition inom socialdemokratin och fackföreningarna växte fram och tvingade ledande socialdemokrater att i viss mån byta riktning. "Förnyarna" som kraftfullt ivrat för privatiseringar och nedskärningar fick kliva tillbaks. Detta dämpade uppgivenheten som var högerpopulismens livsluft.

Under 90-talets senare hälft blev situationen allt mer kärv för nazisterna. Polisen började mer aktivt använda lagen om hets mot folkgrupp mot demonstrationer, konserter och skivor. Media-avslöjanden gjorde det allt svårare för skivbolagen att släppa nya skivor.

Vissa nazistiska grupperingar reagerade på bakslagen och isoleringen genom att bli mer aggressiva. En viktig person i detta sammanhang var Robert Vestlund. Han hade tidigare varit ordförande för Sverigedemokraternas Ungdomsförbund och steg nu fram som en sorts ledare för den mest aggressiva grenen av svensk nazism. Vestlunds tidning Info 14 propagerade öppet för väpnad kamp och fungerade som en viktig samlingspunkt. Kretsen runt tidningen jobbade bland annat med att kartlägga och upprätta register över personer och organisationer som upplevdes som hot mot rörelsen (David Lagerlöf: Anti-AFA - "Nazisternas Säpo", Expo).

Mord och bombattentat

1999 blir ett år då Sverige skakas av nazistiska våldsdåd. En bomb detonerar i en bil tillhörande två journalister i Nacka som jobbat med att avslöja vit-makt musikens cd-presserier. I Malexander blev poliser, efter en jakt, mördade av nazister. Båda dessa dåd hyllas i ett specialnummer av Info 14 - ett "kampnytt".

Robert Vestlund själv har under en tid ett fackligt förtroendeuppdrag på sin arbetsplats. När syndikalisten Björn Söderberg avslöjar hans politiska tillhörighet blir Vestlund sparkad från detta uppdrag. Detta är orsaken till att Söderberg i oktober 1999 blir mördad av nazister.

Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över hos allmänheten. Tiotusentals människor sluter upp runt om i landet i breda fackliga manifestationer. Media, politiker och fackföreningar diskuterar ihärdigt hotet från rasismen och olika konkreta förslag att bekämpa den.

Under en kort period verkade det som om rasismen slutgiltigt var besegrad. Men det varade inte i många månader. När mediaskuggan lagt sig kunde nazisterna utan uppmärksamhet eller motstånd från etablissemanget fortsätta att bedriva sin verksamhet. Endast ett år efter de stora antirasistiska demonstrationerna lyckades Robert Vestlund samla 1000 personer i den första nazistmarschen i Salem. Detta gjorde de under täckmanteln att det var en minnesmanifestation över en mödad ung nazistsympatisör.

Kamp mot rasism

Främlingsfientlighetens framfart innebär i dag konkreta hot mot personer med utländskt utseende, homosexuella och vänsteraktiva. Särskilt ungdomar är utsatta för nazisters hot och våld. I förlängningen innebär den också ett hot mot alla som vill ha en bättre framtid då den sprider hat och ställer människor mot varandra.

Främlingsfientligheten har fått ny fart i och med en ny våg av nedskärningar som genomförs och försvaras av ledande personer i arbetarrörelsen. För att få stopp på det krävs inte bara motstånd mot nazisterna och kamp för invandrare och flyktingars rättigheter. Vad vi också behöver är en opposition i arbetarrörelsen som kan driva fram en annan politik. Där solidaritet blir praktisk handling och drömmar får liv där saknas också jordmån för främlingsfientlighet.

Axel Axelsson

Antirasismens grunder

Nazisternas hot och våld mot oss som jobbar emot dem kan bara bemötas på ett sätt - genom att vi är många som jobbar tillsammans. Sök där för stöd från och jobba tillsammans med till exempel fackavdelningar och arbetarekommuner. Se till att vara många som hjälps åt vid flygbladsutdelningar och besök av arbetsplatser.

Den kollektiva kraften i arbetarrörelsen måste användas. Vi såg detta i de enorma demonstrationerna 1999 som fackföreningarnas tog initiativ till. Fackföreningar har dessutom möjlighet att genom arbetsvägran sätta stopp för tryckning och distribution av nazistpropaganda som ett exempel.

För att samla många är det viktigt att arbetet mot rasism knyts till den övriga kampen på arbetsplatser och i skolor. Frågorna hänger i hop. För att vågen av nedskärningar till exempel ska kunna slås tillbaks måste främlingsfientlighet övervinnas så att människor av olika nationaliteter kan kämpa sida vid sida.

Undersök om det i den lokala klubb eller förening som du är aktiv i finns medlemmar som känner sig hotade av rasister. Diskutera i sådana fall hur de kan stöttas. Det kan handla om sällskap till och från mötena, telefonkedjor eller liknande.

Axel Axelsson

Från Socialisten nr 68, mars 2004