Uppgiven socialdemokrati skapar grogrund för rasism

I det kapitalistiska systemet är ekonomiska kriser oundvikliga. Kriserna leder till en social tillbakagång för arbetarklassen. Dagens socialdemokrati agerar inte med kraft mot detta, utan ger i stället vika till förmån för företagandet och kapitalismens villkor.

Genom att tillåta en försämrad välfärd för människor i form av arbetslöshet, minskat ekonomiskt stöd, försämrad sjukvård och omsorg bidrar man till växande fördomar och misstro mot andra personer.

Många små svenska kommuner drabbas extra hårt av företagens nedskärningar. Den svenska rasismen med Nationalsocialistisk front i spetsen utvecklar sig framförallt på mindre orter. Orter där industrin har varit den huvudsakliga arbetsplatsen för invånarna. Se Karlskrona, Trollhättan och Klippan.

Fenomenet Klippan

En studie som behandlar fenomenet Klippan visar att en stad där det inte tidigare funnits en nazistisk förankring, plötsligt exploderar och där hets, slagord och övergrepp kulminerar med ett mord. Enligt undersökningen berodde detta på att bruket i staden lades ner och många blev arbetslösa. Barnen kunde se sina föräldrar och anhöriga förlora arbete och därigenom mycket av den sociala trygghet som ett arbete ger. Välfärdssystemet rustades sakta ner och ersattes med maktlöshet och aggression.

I samband med detta började flyktingar att placeras ut i kommunen. Dessa människor blev enkelt en slagpåse, det talades om att invandrarna bara kom till staden och levde gott på bidrag, medan de själva knappt kunde försörja sina egna barn. En traditionellt socialdemokratisk stad blev på grund av arbetslöshet och social nedrustning full av rasistiska tankeyttringar, egoism och hat.

Rasism i alla klasser

Rasister finns i alla skikt i samhället, även bland över- och medelklass. De lyckas i krislägen vinna sympati i delar av arbetarklassen.

Det finns barn från arbetarklassen som hatar, för att deras egen situation ter sig så mycket värre än andra människors runt omkring i samhället. Det finns barn från arbetarklassen som begår rasistiska brott och våldshandlingar. Det är frustration och vanmakt som gör att det blir enklare och lättare att lägga skulden på dem som inte kan försvara sig.

Rasism är ofta förakt mot människor med samma klasstillhörighet. När människor ur arbetarklassen hatar varandra får det styrande skiktet i samhället mer makt och kapitalismen växer sig starkare. Arbetarrörelsen har svårare att stå emot med en enad front. Det finns därför ingen stark vilja att bekämpa denna motsättning från högre ort.

Även om det finns människor i detta styrande skikt som avskyr och föraktar rasistiska brott och tankegångar är de ändå försvarare av det system som håller rasismen vid liv, och kan därför inte aktivt arbeta för att bekämpa den.

Kamp för det klasslösa samhället

Men hade socialdemokratin tagit strid för folket och kämpat för det som skänker oss en trygg tillvaro; en bra bostad, ett arbete där lönen inte understiger utgifterna, en skola och utbildning som kan ta tillvara på alla elevers behov - då hade situationen varit en annan.

Hade inte acceptansen varit så stor när förtag och industri lägger ner eller flyttar utomlands hade nationalismen inte vuxit sig stark.

Det är endast i kampen för solidaritet, socialism och ett klasslöst samhälle som kampen mot rasism och inskränkthet kan göra sig gällande. Det är endast genom en enad internationell arbetarrörelse som hoppet och viljan till förändring kan växa.

Louise Cederholm

Från Socialisten nr 58, april 2002