Raka ryggar på Lagena efter vild strejk

Strejken på Lagena lyfte fram hur arbetsrätten systematiskt sätts åt sidan genom inhyrd personal. Patrik Olofsson, en av de som strejkade, berättar om sina slutasattser och om hur kampen fortsätter.

DEN 18 JUNI sändes ett reportage på SVT:s Stockholmsnyheter som stack ut. Under tjo och tjim samlas en grupp arbetare för att ta en gruppbild. En speakerröst berättar att idag avslutas den fyra dagar långa strejken på Lagena i Jordbro utanför Stockholm. Glädjen och upprymdheten går inte att ta miste på. En uppenbart rörd arbetare berättar på knackig svenska om hur stolt han och arbetskamraterna är för att man vågade ta striden. Speakerrösten berättar att man under dagen fått fyra tårtor och femton pizzor skickade till sig som stöd från privatpersoner. Patrik Olofsson, en av de som strejkat, smakar på tårtan som han kallar för en segertårta. Ändå fick arbetarna på Lagena inte igenom sina krav utan riskerar böter.

Bakgrunden till strejken var att Lagena i maj varslade 33 arbetare, inte för att det saknades arbetsutgifter utan för att företaget ville ersätta fast personal med inhyrd. Under kampens gång har jag vid flera tillfällen träffat Patrik Olofsson som under många år varit fackordförande på företaget. Inför strejken avgick han och de flesta andra i styrelsen eftersom fackliga förtroendevalda riskerar extremt höga böter och avsked om de deltar i vilda strejker, samtidigt som arbetsgivaren då också kan rikta kraftiga skadeståndskrav mot Handelsanställdas Förbund.

Bemanningsföretagen

Rötterna till konflikten går långt tillbaka i tiden, menar Patrik. Han förklarar att den borgerliga regeringen i början av 90-talet legaliserade bemanningsföretag. På LO hade man glömt varför man under 30-talet kämpade så hårt för ett förbud. Trots att legaliseringen drastiskt undergrävde de fackliga rättigheterna kunde den genomföras utan protester och utan motstånd. När fast personal ersätts med inhyrd innebär det att arbetarna inte längre skyddas av kravet att uppsägningar måste ha saklig grund. Samtidigt försvinner  återanställningsrätten och turordningsreglerna sätts ur spel.

I dagsläget finns fem olika bemanningsföretag på Lagena. Det innebär att med den fasta personalen inräknad är det sex olika parter som slåss om jobben inom en och samma arbetsplats. Cheferna på bemanningsföretagen sätter ständig press på arbetarna för att de ska vinna i konkurrensen och bli anlitade. Arbetare som är motsträviga blir utan jobb. Patrik berättar att inhyrda på Lagena kan få börja en halvtimme tidigare, sluta en halvtimme senare och arbeta utan raster.

Förra måndagen var det en inhyrd som kollapsade på arbetsplatsen, ambulanspersonalen konstaterade att den anställde var utarbetad.

Allt detta gör att den lokala fackklubben sätts under hård press. Patrik berättar om hur cheferna på Lagena gång efter annan använt hot om att avskeda fast personal för att försöka tvinga fackklubben att gå med på försämringar.

– De ville få oss att gå med på att jobba längre på fredagar och annars skulle det kosta ett antal anställda, vars uppgifter i stället skulle skötas av inhyrda. De ville också få oss att gå med på att sjuka skulle ha förstadagsintyg, att arbetarna inte skulle få ut någon ledig dag i kompensation när nationaldagen inföll på en lördag och en försämring av det lokala lönesystemet, fortsätter Patrik.

När fackklubben sagt nej till alla försämringar kom till sist varslet av 33 anställda. Detta var det andra stora varslet. I den första rundan, i höstas, hade 31 fast anställda ersatts med inhyrd personal. I detta läge kände arbetarna att man var tvungna att agera. Skulle man ta striden måste man göra det innan fackklubben genom uppsägningar var nedbantad till ett minimum. Det gällde att slå till medan man fortfarande hade någon styrka.

De inhyrda tillhör inte fackklubben, de jobbar på samma arbetsplats men har en annan formell arbetsgivare. På Lagena har den lokala fackliga verksamheten gett 16 kronor mer i timmen jämfört med det centrala avtalet. Detta blir normen också för de som är inhyrda, så länge det finns någon fast personal och därmed en lokal fackklubb kvar. Genom att göra sig av med sin fasta personal och därmed den lokala fackliga verksamheten kan alltså stora ekonomiska besparingar göras. Det skulle innebära att de senaste fem årens löneförhöjningar försvinner.


Strejken

Vad som behövde göras diskuterades vitt och brett bland arbetarna. Man vände sig till media och genomförde flera demonstrationer.

När arbetsgivaren vägrade att backa hade arbetarna på Lagena kort om tid på sig att trappa upp kampen. Snart var det sommar och semestrarna skulle lösa upp kollektivet. De ville slå till veckan före midsommar eftersom en strejk skulle vara som mest kännbar då.

Patrik menar att om man hade haft längre tid på sig skulle man kunnat få med den inhyrda personalen i en gemensam aktion. Men det är naturligtvis svårt eftersom de saknar den fasta personalens rättigheter. Medan de fast anställda riskerar böter riskerar de inhyrda att med omedelbar verkan bli utbytta mot annan personal.

 – I detta läge skulle det inte räcka att bara sitta på företaget och strejka, slår Patrik fast. De skulle inneburit att vi satt och såg på när de inhyrda gjorde jobbet. För att få effekt behövde vi finnas på utsidan för att förhindra att varorna lämnade företaget.

– Tidigt på måndag morgon den 15 juni stod vi utanför grindarna på Lagena, berättar Patrik. Blockaden förstärktes med bilar och vår aktion stöddes av en mängd utomstående aktivister som samlades och backade upp oss.

– Något som chockade oss alla var den massiva polisinsatsen med en mängd piketbussar, kravallstaket, bärgare för att få bort blockerande bilar och SL-bussar för att bussa oss från platsen. Den svenska modellen bygger på att poliser inte ska lägga sig i konflikter mellan arbetsmarknadens parter. Om vår aktion i rättslig mening skulle anse olovlig ska vi få skit för det, inte från polisen utan från arbetsdomstolen, menar Patrik.

– Jag föreställde mig att jag efter bara några minuters blockad skulle befinna mig nedtryckt på golvet i en piketbuss på väg därifrån, säger Patrik vidare. Men polisen drog sig för att konfrontera oss direkt. Med jämna mellanrum höll vi som strejkade, möten för att diskutera läget och hur vi skulle agera. Att ventilera åsikter, diskutera och fatta gemensamma beslut har hela tiden varit avgörande för att vi trots påfrestningarna skulle kunna hålla samman och behålla kämparglöden, understryker Patrik.

För att undvika slagsmål med polisen beslutade arbetarna till sist under måndagen att själva häva blockaden, men strejken fortsatte. Medan polisen såg till att varor rullade ut ur företaget smugglade Lagena in inhyrda strejkbrytare på lastbilsflak. Under hot och övermakt kunde verksamheten hållas igång men arbetsmotivationen hos de som tvingades jobba var långt i från på topp. Det blev snabbt tydligt att strejken ledde till stora förseningar i leveranserna till butikerna.

– Parallellt med kampen på Lagena utvecklades en solidaritetskampanj.Under onsdagen genomfördes solidaritetsaktioner på 22 orter. Kampanjen siktade särskilt in sig på att dela flygblad och samla in pengar utanför systembolagets butiker.

– Detta är något som varit ganska unikt för den här strejken, hävdar Patrik, att vi varit så utåtriktade och inkluderat ett så brett spektra av aktivister i vår kamp. Det har definitivt varit en styrka och tillgång och vi är för all framtid i tacksamhetsskuld till det arbete som ”Lagenaarbetarnas Vänner” åstadkommit. Även sättet vi använt internet med bloggar, youtube-filmer och facebook-grupper ligger i framkant på hur modern klasskamp ska bedrivas, fortsätter Patrik.


Strejkens resultat

På torsdagen beslutade arbetarna att avblåsa strejken. Arbetsgivarna gick inte med på arbetarnas krav men man har reducerat varslet från 33 till 26.

– Att vilda strejker pågår så pass länge som vår strejk gjorde är mycket ovanligt i Sverige, menar Patrik. Vi mötte ett hårdnackat motstånd och hade strejken fortsatt längre riskerade vi att splittra kollektivet, fortsätter han. Att vi håller ihop i kampen är helt avgörande. På måndagen samlades vi för att gemensamt gå tillbaks in på arbetsplatsen.

Detta är hemligheten bakom de glada minerna i TV-reportaget efter att strejken avblåsts. ”Segern” ligger i att man höll ihop och tog striden.

– Ytligt sett är företagets reducerade varsel från 33 till 26 uppsagda inte mycket att hänga i julgranen, säger Patrik. Men att bedöma en strejks resultat är ingen enkel ekvation. Det kan ta flera år innan ett riktigt bokslut kan göras. Det finns en gammal fin devis som säger att ”man kan förlora en strejk, men man kan aldrig förlora på att strejka”. En strejk har en sådan fantastisk genomslagskraft på så många olika plan.

– Det finns definitivt en känsla av seger på det personliga planet, en stolthet över sig själv och sina arbetskamrater att man vågade ta striden, menar Patrik. När första varslen kom och vi accepterade detta ledde det till att sjuktalet sköt i höjden, fortsätter han. Nu efter strejken är i stället väldigt få sjuka. 

– Att stillatigande fösas fram i raka led till slaktbänken hade varit ett så demoraliserande nederlag att det hade hotat den fortsatta existensen av lokal facklig verksamhet på Lagena, slår Patrik fast.

– Det finns även andra plan där en seger ligger inom räckhåll, fortsätter han. Den mediaexponering som Lagenaarbetarna fått överträffar hela Handelsanställdas Förbunds mediaexponering förra avtalsrörelsen. Frågan om bemanningsföretag och det systematiska kringgåendet av LAS har nu förts upp på dagordningen till nästa avtalsrörelse. Skulle avtalsrörelsen resultera i en begränsning i hur bemanningsföretag får användas, måste även det räknas som en seger för Lagenaarbetarna. Från hela landet har stöd och uppmuntran strömmat in.

– Överallt finns det samma problem och missnöje, säger Patrik. Det finns ett uppdämt behov av att ta strid och många vill lära av det vi gjorde. Kan Lagenarabetarna inspirera andra att ta strid, vinner också Lagenaarbetarna en seger genom dem, säger Patrik.


Kampen fortsätter

Även om strejken nu är över är inte kampen det. Arbetarna på Lagena och solidaritetskampanjen arbetar på flera plan för att väcka opinion och få till en förändring. Kampanjen bygger upp till den 26 januari då huvudförhandlingarna startar i arbetsdomstolen.

Redan samma vecka som arbetet på Lagena återupptogs genomfördes en demonstration på Medborgarplatsen. Lagenaarbetare har sedan haft ett hektiskt program att besöka olika möten där människor vill lyssna på deras berättelser. Redan har närmare 90 000 kronor samlats in, vilket är ungefär hälften av vad som behövs för att täcka förlorad lön och eventuella böteskostnader.Patrik berättar att chefen på Lagena nyligen samlade hela personalen för ett möte. Budskapet var att ingen tjänar på att frågorna på Lagena blir politik. Det är nog lite väl sent för sådana förmaningar nu.

– Det är uppenbart att dom är rädda, säger Patrik. Vänsterpartiets riksdagskvinna och talesperson i arbetsmarknadsfråger, Josefin Brink, har tagit upp frågan om bemanningsföretagen med hänvisning till Lagena konflikten i en artikel i LO-tidningen. Vänsterpartiet kommer att se till att frågan kommer upp i riksdagen under hösten och Robin Zachari från Socialdemokraternas riksdagsgrupp har skrivit till oss och sagt att (s) vill verka för en starkare arbetsrätt. Den 15 september kommer vi genomföra en ny demonstration, avslutar Patrik.

Striden på Lagena är inte en lokal fråga. Den entusiasm strejken väckte och det genomslag den fick visar på hur allmängiltiga problemen är. Med bemanningsföretagens utbredning upphävs rättigheter som arbetare i generationer kämpat för. Vi flyttas tillbaks till tiden då arbetare stod utanför företagsgrindarna och väntade på att bli utvalda till dagens jobb. LO har ingen strategi för att handskas med den nya situationen.

70 arbetare på Lagena hade inte styrkan att ensamma stå emot utvecklingen. Men de visade vad som borde göras runt om på tusentals arbetsplatser. De visar på ett alternativ till hukande och kräftgång. Kampen måste tas upp av fackföreningsrörelsen i sin helhet i avtalsrörelsen och ett förbud mot bemanningsföretag behöver också göras till en valfråga.

Egil Karlow

Stöd Lagenaarbetarna!

Lagenaarbetarnas Vänner:
lagenasolidaritet.wordpress.com
Kontakt: Martin Lööf, 073-7040457,
lagenasolidaritet@gmail.com

Sätt in pengar på plusgiro 134456-3

Lagenaarbetarnas sida:
lagerarbetare.wordpress.com