De flesta tar för givet att vi antingen föds till män eller kvinnor och att det också finns en naturligt sexuellt band mellan dessa. Dessutom förknippar vi många egenskaper med respektive kön. De flesta av oss ifrågasätter aldrig denna ordning. Några som gör det är de som håller på med queerteori. Här ges en introduktion i vad queerteori kan handla om.

Queerteori

Om att utmana samhällets förväntningar

"Jag drömmer om ett androgynt och genusfritt (men inte könlöst) samhälle i vilket ens könsliga anatomi är irrelevant för vem man är, vad man gör och med vem man älskar."

Gayle Rubin 1975

Queerrörelsen växte fram ur feministiska rörelser och homosexrörelsen, främst i USA. Anledningen till att queerrörelsen uppstod var att vissa ansåg att homosexrörelsen inte omfattade alla sexuella grupper som egentligen identifierade sig med denna. Exempel på dessa grupper är transsexuella, bisexuella, bitchiga flator och fjolliga bögar.

Anledningen till att det inte gavs utrymme för dessa grupper var att de politiska målen vid den här tiden (70- och 80-talet) var att bli accepterade och passa in i heterosamhället. De som fick representera de homosexuella skulle vara så lika de heterosexuella som möjligt, "Vi är inte farliga och konstiga, vi är precis som ni, bara annorlunda". Queerrörelsen ville inte passa in, utan ta plats och inte underordna sig heterosamhället. De ville inte be om ursäkt för sin sexualitet.

Genomgående drag i forskning kring homosexualitet har varit diskussionen kring orsak till varför man är homosexuell. Kampen har stått mellan essentialism - att det är naturgivet, och konstruktivism - att det är ett resultat av yttre påverkan. Enligt Sveriges mest framstående queerteoretiker Tiina Rosenberg, finns det fortfarande inget rätt svar utan bara olika förklaringsmodeller.

Rörelsen kan delas in i queeraktivism och queerteori. Här ligger fokus på teorin, som är lite splittrad. Grundläggande är bland annat att människor konstruerar sin världsbild utifrån den sociala och kulturella miljö de befinner sig i. Därför kan samma företeelse uppfattas väldigt olika av olika människor beroende på vilket samhälle eller vilken grupp de tillhör.

Teori

Något annat som förenar perspektiven inom queerteori är kritiken mot heteronormativitet. Det senare innebär ett antagande om att det naturliga är att vara heterosexuell, vilket bygger på en bestämd könsuppfattning om att det finns två kön - man och kvinna. De som faller utanför stämplas som avvikande och "bestraffas". Detta sker i form av våld mot, fördomar om och osynliggörande av dem som inte anpassar sig till heteronormen. Hela samhället, i form av institutioner, strukturer och handlingar, genomsyras av den här normen vilket gör att heterosexualitetens tolkningsföreträde upprätthålls.

Queerforskare vägrar att erkänna heterosexualiteten som nödvändig och självklar och vill istället ifrågasätta och granska den. Denna tanke är influerad av idéhistorikern Michel Foucault. Han söker aldrig efter den ursprungliga sexualiteten eftersom han anser att den inte existerar. Det är viktigare att undersöka sexualitetens historia för att ta reda på hur bilden av heterosexualiteten som naturlig och självklar har skapats genom maktutövning av till exempel kyrkan.

Vem är queer? Det handlar inte om att vara till exempel homosexuell i sig utan att aktivt protestera mot heteronormen och att känna sig annorlunda och vara stolt över det. Det är viktigt att framhålla att begreppet inte betecknar en identitet eller egenskap utan ska ses som ett förhållningssätt. Queerteoretiker menar att normer är konstruerade och förutsätter avvikelser. Även genus, identitet och sexualitet ses som konstruerade.

Kön och genus

Filosofen Judith Butler, som är en frontfigur inom queerteorin, betonar förhållandet mellan kön, genus och begär i vårt samhälle. Vi förväntar oss att individer med vulva och bröst, som vi kallar kvinnor, har en bestämd karaktär eller genus (feminin) och känner lust gentemot personer med penis som vi kallar män och förväntas vara maskulina. Butler ifrågasätter uppdelningen mellan socialt konstruerat genus och biologiskt naturligt kön och menar att de är oskiljaktiga och att det inte heller ska finnas någon hierarkisk åtskillnad dem emellan.

Dessutom menar hon att båda är konstruerade. Genom att särskilja kön och genus upprätthåller man att kön är något naturgivet och inget som människor funderar över. Kön blir onödigt om vi inte lägger in mer i det än anatomiska skillnader. Om det skulle gå att skala av det vi kallar genus, skulle det då verkligen finnas någon könsspecifik kärna i människor? Hon menar i stället att det är föreställningarna om genus som skapat föreställningen om ett inre kön.

Identitet

Queerteoretiker problematiserar även begreppet identitet och ser det som en process. Identitet upptäcks inte utan identitet skapas. Vi är inte utan vi blir och därför kan man inte heller prata om något genuint jag. Identitetens innebörd skapas genom skillnader mellan olika identiteter (jag är heterosexuell för att jag inte är homosexuell) och genom att betydelsen hela tiden ligger någon annanstans än där man söker den (för att förstå homosexuell måste man förstå heterosexuell och för att förstå heterosexuell måste man förstå kvinna o.s.v.).

På det här sättet kan man säga att queerteori är en anti-identitetsteori. Men det betyder inte att de förnekar att människor upplever att de har identiteter. Det de vill åt är maktförhållandet som gör att olikhet blir liktydigt med ojämlikhet. Identitetskategorier blir alltid normerande och några utesluts alltid och därför är det nödvändigt att undersöka hur kategorierna skapas.

Pia Lundahl har gjort en studie där lesbiska och bisexuella kvinnor beskriver sina "komma ut"-historier. Något gemensamt i deras berättelser är att de tycker att de hittat sig själva efter att ha varit förvirrade under en lång tid. De beskriver en kamp mellan inre krafter och yttre tvång.

Vad säger de här berättelserna? Den bild som finns av att "komma ut" präglas enligt Lundahl av samhällets syn på identitetsutveckling som linjär med målet att finna det sanna i sig själv. I de här berättelserna framkommer att det är så kvinnorna ser på sin "komma ut-process". De visar också hur viktig sexualiteten är för vår identitet. En queerteoretiker skulle istället säga att det handlar om en process där man blir och ständigt blir homosexuell. Enligt deras synsätt kan man också säga att berättelserna även visar hur yttre krav, normer och värderingar eller med andra ord heteronormativiteten skapar förväntningar på personer med avvikande sexuell läggning att förklara sig eller nästan ursäkta sig. Detta behöver inte heterosexuella fast deras sexualitet är lika konstruerad.

Kritik

Teorin har kritiserats på olika sätt. Bland annat för att teorin inte kommer med något nytt. Den bygger kanske inte så mycket på helt nya tankar, men har ändå lyckats nå en större publik av dem som hör till den heterosexuella majoritetskulturen.

En vanlig undran är om inte heterosexualiteten ändå är nödvändig för mänsklighetens överlevnad? Det som är nödvändigt är inte heterosexualitet i sig, utan att det föds barn. Eller som antropologen och queerforskaren Don Kulick säger: "Hela världen skulle kunna vara homosexuell och barn skulle fortsätta att kunna födas utan minsta problem."

Kritik har också uttalats från feministiskt håll om att det finns en risk för att kvinnofrågan kommer bort om uppdelningen mellan kvinnor och män försvinner. Då syns inte förtrycket av kvinnor. Om kvinnor inte anses vara en kategori med gemensamma intressen kan de inte heller kämpa som grupp. Samma kritik har framförts inom homorörelsen mot att man osynliggör homosexuella som grupp. Butler kritiserar i sin tur feminismen genom att man bortser från skillnader mellan kvinnor. Sexualitet, klass och etnicitet kan vara betydligt viktigare. Det här kan snarare ses som självkritik med tanke på att hon är uttalad feminist.

Om sexualitetsidentiteter är konstruerade då borde en homosexuell kunna bli heterosexuell. På detta sätt kan homosexuella osynliggöras. Queerteorin vill avskaffa normen så att dessa inte ställs mot varandra i en hierarki.

Sammanfattningsvis handlar queerteorin om att utmana den förväntning som finns i samhället om att leva och identifiera sig som heterosexuell man eller kvinna. Oavsett vad man tycker om teorin kan den kanske få oss att upptäcka och våga utmana våra fördomar kring kön och sexualitet. Det som de flesta av oss ser som naturligt och självklart innebär faktiskt ett uteslutande och legitimt förtryck av många människor. Med tanke på de förväntade beteenden och egenskaper som uppdelningen man/kvinna för med sig omfattar förtrycket kanske till och med de flesta människor? Vem har inte känt sig fångad eller otillräcklig i kvinno- respektive mansrollen?

Något som kan ses som problematiskt om teorin dras till sin spets är om det ska finnas någon gräns för sexuella handlingar och var den i så fall ska gå. Det finns ju inget naturgivet facit över hur "normal" sexualitet och könsroller. En gräns är ändå att det inte kan ses som positivt för någon människa att känna sig förnedrad och utnyttjad. Det vi behöver kämpa för ett samhälle där människor har möjlighet att utvecklas till självständiga och trygga individer som på så sätt förstår sina egna gränser.

Sara Kwon

Anna Lundqvist

Ur Socialisten nr 66, december 2003

Litteratur:

Rosenberg, T. (2002). Queerfeministisk agenda.

Kulick, D. (1996). Queer theory: vad är det och vad är den bra för? i tidskriften Lambda Nordica vol 2, nr 3-4.

Lundahl, P. (1996). Vårt autentiska jag. I Lambda Nordica vol 2, nr 3-4.