Privat el blev en propp

Eldistributionen i Kalifornien är ett av privatiseringarnas mest pinsamma fiaskon. Invånarna i Kalifornien blev lovade en prissänkning på 20 procent om de röstade för avregleringen, men istället har priset ökat och strömavbrotten har haglat över området.

Ledande teknikföretag hotar långsiktigt med att lämna Kalifornien, världens mest avancerade industriland. Davis, Kaliforniens guvernör, kallar nu elbolagen för pirater och plundrare och försöker desperat teckna nya kontrakt för att lösa situationen. Los Angeles är dock skonat från problemen. Där är energisektorn nämligen fortfarande offentligt ägd.

Hur fungerade det gamla systemet i de flesta länder, innan man drog in marknadskrafterna? Gas, och senare elektricitet, tillhandahölls först av de lokala myndigheterna. Det nya industrisamhället behövde massgenerering av energi. Det effektivaste sättet att ordna detta på var genom att ha en huvudkraftledning med anslutningar till hushållen och fabrikerna. Att ha flera elbolag var därför uteslutet.

Men man kunde inte heller lämna över energidistributionen till ett enda privatägt bolag, eftersom detta skulle kunna styra över priset precis som det ville och därmed förstöra de andra företagens vinster. Billig energi var och är fortfarande en förutsättning för att industrin ska kunna ha en lönsam verksamhet. Därför var även de borgerliga partierna överens om att energisektorn skulle vara offentligt ägda. Det var nödvändigt för tillväxten!

På 20- och 30-talen byggdes de lokala elnätverken ihop till nationella nätverk, så att när områden fick energi över kunde den energin användas i områden med brist. På detta sätt kunde man skydda sig mot tillfälliga underskott av el i vissa delar av landet.

Privatiseringshysteri

Men när privatiseringshysterin började i mitten på 70-talet övergick detta nätverk från att vara ett nätverk där man samarbetade för att kunna tillgodose tillfälliga ökningar av efterfrågan till att vara en slags marknad där energin kan köpas och säljas. När efterfrågan ökar går priset på elen istället upp.

Detta system blev omedelbart en katastrof i England, vilket inte hindrade det från att spridas som ett virus över världen.

Även i Sverige har elmarknaden avreglerats. Många kommuner har efter avregleringen sålt sina elbolag till de tre stora elbolagen i Sverige - Vattenfall, Sydkraft och Hemel/Birka. Framförallt för kommuner med dålig ekonomi kan det vara svårt att motstå frestelsen att sälja ut för att rädda den hårt ansträngda budgeten.

Dålig affär

Men i de allra flesta fall har det på sikt varit en dålig affär för invånarna. Norrköpings kommun sålde stadens kommunala energibolag till Sydkraft för 4 miljarder kronor. Men snart steg priset från cirka 20 öre per kilowattimme till knappt 27 öre.

Enligt beräkningar gjorda av DN (publicerade 5/8 2001) så tjänar de tre stora elbolagen minst 400 miljoner kronor per år på sina kommunala uppköp. Kraftbolagen har medgett att de laddar kärnkraftsverken mindre än förr och anpassar sin produktion av kraft för att öka lönsamheten.

Borgerliga ideologer talar om att valfrihet och konkurrens ska pressa ner priserna, men det är mindre än femton procent som utnyttjar möjligheten att byta elbolag, vilket inte är så konstigt eftersom elbolagen genomgående har nästan identiskt pris.

Kommunal el billigare

Men det finns de som kan motstå elbolagens anbud och tänka mer långsiktigt. I Östersund har man behållit sitt energibolag trots dålig ekonomi. "Det är strategiskt viktigt att ha kontroll över energin", säger Jens Nilsson, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Östersund, som menar att "ägandet av energin måste ligga under samhällelig kontroll - helt i linje med socialdemokratisk anda och tradition" (DN 5/8).

Bara en kommun slår Östersund rejält. Det är Sjöbo kommun där priset bara är 14,90 öre per kilowattimme. "Vi har inga hungriga aktieägare som vill ha sitt", säger Peter Fahlby, ekonom i Sjöbo till DN.

Till de höjda elpriserna kan man också lägga att säkerheten försämrats avsevärt. Statliga sårbarhetsutredningens huvudsekreterare Ulf Wennerberg hävdar att många elföretag dragit ner sina underhållsinsatser efter avregleringen.

I en säkerhetspolitisk rapport från försvarsberedningen står det att "när systemen kommersialiseras får statsmakter och offentliga organ minskad inblick i hur och med vilken säkerhet de fungerar. Verksamheten är konkurrensutsatt, och aktörerna på marknaden visar inte onödig öppenhet kring sårbarhet och ofullkomligheter i de egna systemen" (DN 13/3).

Att den bristande säkerheten faktiskt kan få stora konsekvenser visade sig den 11 mars i år, då stockholmsförorterna Rinkeby, Tensta och Kista blev helt och hållet utan el under en lång tid på grund av en brand i en tunnel. Det måste vara ödets ironi att avregleringen av elmarknaden som slagit ut Silicon Valley nu också slog ut "Sveriges Silicon Valley", alltså Kista.

Ett betydligt allvarligare exempel är det stora elavbrott som lamslog Nya Zeelands huvudstad Auckland för tre år sedan. Ett illa underhållet elnät brakade samman och Auckland, som är av ungefär samma storlek som Stockholm, stod helt utan el i city i över fyra veckor.

Pelle Nilsson

Från Socialisten nr 55, november 2001