Polen i den kristna fundamentalismens strypgrepp
Efter att nyss ha kommit hem från en rundresa i vårt grannland Polen, är det svårt att förstå att det bara tar drygt en och en halv timme att flyga mellan Stockholm och Warsawa. Visserligen är klimatet, arkitekturen, och utbudet i affärerna inte alls så annorlunda, men Polen är ett land där fundamentalism har fått sitt första regeringsfäste i EU. Det har varit märkligt tyst om detta.
Att det handlar om katolsk fundamentalism, i stället för muslimsk, kanske gör att svenska media har blundat. Men konsekvenserna för människors liv är lika stora. I ett val där bara 40 procent av de röstberättigade deltog fick regeringspartiet, Lag och Rättvisa, 27 procent av rösterna. Alltså har de bara stöd av drygt en tiondel av befolkningen. Ändå vill de driva igenom ett totalförbud för abort, att man inte ska få hålla fester i skolan veckorna innan jul och påsk, att skolorna skall undervisa i patriotism, att representanter för kyrkan ska patrullera gatorna tillsammans med polisen för att kontrollera människors moral, och att Jesus ska utses till kung av Polen!
Det hela kryddas med en kraftig dos anti-semitism. Av de 3 miljoner judar som en gång fanns i Polen kvarstår blott en handfull - 10 000 eller 0,0025 procent av befolkningen - men det räcker för att de fortfarande ska få skulden för allt elände i Polen och världen. Under fem dagars resa hann jag uppleva både fester där man ropade Sieg Heil och se slagord på väggarna som ”Döda judarna”.
Ännu värre var när ministern med ansvar för TV förklarade varför man skulle stryka esperanto från TV-tablåerna. Han menade att det var en (polsk) jude som konstruerade språket och därför får judarna själva ta hand om
esperanto! Det var på inget sätt ett unikt uttalande från ministern, liknande har hörts från fler högt uppsatta personer. En av regeringspartiets EU-parlamentariker har hyllat Franco.
I november dog 23 gruvarbetare på grund av en gasexplosion. De hade skickats ned i gruvan för att hämta utrustning som blivit kvar när gruvan hade stängts på grund av gasen. När facket diskuterade om att utlysa en strejk för bättre skydd för gruvarbetarna, tillbakavisades de med motiveringen att det skulle störa bedjandet för de döda.
En väsentlig del av fundamentalismen är att man attackerar arbetarrörelsen. Den katolska fundamentalismen är inget undantag. De vill bannlysa det socialdemokratiska partiet och frånta fackföreningarna all deras egendom. Motiveringen är, att om en organisation på något sätt är för offentligt ägande, så är man per definition kriminell. Till och med de nya moderaterna skulle drabbas av ett sådant förbud om man införde det i Sverige.
Fackledningen hävdade att de kunde kringå beslagtagandet genom att överföra egendomen till två privata stiftelser. Men konsekvensen av denna privatisering har blivit densamma som om regeringen hade agerat - fackföreningsrörelsen går på svältkost. Efter att ha etablerat sig i toppen av fonderna lever nu den gamla fackföreningsledningen gott och vägrar överlämna något till den nyvalda ledningen. Nowy Tygodnik Popularny, Polens enda kvarvarande facktidning och motsvarigheten till LO-tidningen, drivs nu vidare ideellt.
Det är inte förvånande att alla som kan försöker lämna landet. De senaste åren har befolkningen minskat med 2 miljoner. London och Dublin håller på att bli Polens största städer. Ändå är arbetslösheten i Polen fortfarande bland de högsta i EU.
Än har inte den katolska fundamentalismen gett upphov till terrorism, men grogrunden finns - ett desperat samhälle dominerat av utländskt kapital, en pressad medelklass och religiösa mörkermän. Varför belyser inte svensk media detta? Ser man bara fundamentalism om den är muslimsk? Räcker det med att få en ”godkänt” -stämpel från EU för att undantas granskning? Eller väntar man på att katastrofen i Polen ska sprida sig utomlands?