SAP:s partikongress:

På rätt väg - men med små steg

V

eckan socialdemokratiska partiet hade kongress lovades och beslutades om en hel del saker som kommer att bli positiva för arbetarklassen, efter många år av enbart försämringar. Bland de viktigaste var att regeringen lovade höja barnbidragen, (vilket jag kommer vara personligen tacksam för eftersom det innebär drygt 500:- mer i månaden för en familj med tre barn) och att kommunerna får mera pengar till skola, vård och omsorg, samt ökade reseavdrag till och från jobbet (även om detta är lite tvetydigt eftersom grundavdraget höjdes samtidigt så att de som gör långa resor får det bättre på bekostnad av de som reser mindre).

E

nighet rådde på kongressen att Sverige inte skulle ansöka om att vara med i EMU från början. Och kongressen röstade ned partistyrelsen och fick igenom ett snabbare tidsschema för när arbetstidsförkortningen ska påbörjas, samt fick bort den bortre parentesen i a-kassan. I ovanligt många andra frågor blev partistyrelsen också överkörd, till exempel vad gäller kriminalisering av torskar, utvisning av misshandlade kvinnor, att de i arbetsmarknadsåtgärder ska få högre ersättning än andra arbetslösa.

B

orgarna fick skrämselhicka av det här och försökte hävda att allt det här egentligen inte var vad folk ville ha, hellre ville de ha lägre skatter och en mindre offentlig sektor. Man försökte måla upp en bild av att Göran Persson lagt sig för kongressdelegaterna. Att delegaterna var en hop röda jasägare modell gamla östeuropa, som vågade tro att de kunde påverka regeringen och som var mindre i kontakt med arbetarklassen än Göran Persson (och de själva) . Visst är det sant att kongressdelegaterna mer representerade kommunalråden och partiapparaten ut i landet än arbetarklassen som helhet. Men det är också sant att många av dessa kommunalråd måste hem efter kongressen och förklara sig inför sin arbetarkommun, partiförening och vanliga arbetare som de möter på rådhustrappan. Och de kände trycket underifrån och i viss utsträckning kom detta till uttryck på kongressen.

R

äcker det för att säkra en valseger? Säkerligen kommer (s) att förbättra sina chanser efter kongressen. (s)-ledningen lovade ett slut på nedskärningarna , vilket kommer att öka motivationen hos partiaktivisterna. Om de har förtroende för ledningens kurs, tänds deras entusiasm och de kan övertyga sina arbetskamrater att rösta på (s). Det är detta som är avgörande trots allt snack om det massmediala samhället och behovet av amerikanska konsulter (i vilket fall så är mediabevakning av partiet nästan alltid negativt, när partiet gör nånting bra). Alternativen framstår tydligare. Moderaterna vill ha 300-dagars a-kassa (helst med lägre ersättning) punkt slut, socialdemokratin vill avskaffa den bortre parentesen.

Problemet är att trots löften om ytterligare miljarder till kommunerna så rasar nedskärningarna som beslutats om tidigare vidare. Det är tveksamt om nedskärningarna kommer att upphöra, även efter det att de nya pengarna tillförts. De är bara en bråkdel av vad kommunerna har förlorat sedan början av 80-talet. I vilket fall så förutsätter nya reformer en stadig tillväxt i ekonomin och en minskad andel arbetslösa. Vilket borde få varningsklockorna att ringa, eftersom man inte beslutade om någon politik för att få en sådan utveckling. I stället överläts den frågan, med undantag för en mycket blygsam arbetstidsförkortning, till de som redan har misslyckats med den - kapitalet.

"Nu startar dragkampen om hur man ska tolka besluten" förklarade en lokal partiaktivist. Trots att man antog en motion som helt klart sa att den bortre parentesen skulle bort, återkom redaktionsutskottet med formuleringar i slutdokumentet om att A-kassan skulle vara ett "omställningsbidrag", vilket föranledde en tolkningstvist redan på kongressen. Dessutom presenterades inte kongressen hela bilden av regeringens intentioner. Ena dagen lovade Eric Åsbrink att de som försöker smita undan skatt genom att flytta företagen från en börslista till en annan inte ska komma undan. Sedan visar det sig nästa dag att de rikaste slipper och att beräkningsgrunden för skatt ändras till företagens fördel!

P

artikongress-veckan var en start för att få regeringen på rätt kurs, men samtidigt visar den att det mesta kvarstår att göras.

 

Jonathan Clyne, Stockholm

 Från Socialisten nr 27, oktober 1997