Överklassens kvinnor i vanmaktens strypsnara
Den 7 mars år 1932 hittas Svenska Arbetsgivareföreningens starke man, häradshövding Hjalmar von Sydow, ihjälslagen i sin våning på Norr Mälarstrand. Kokerskan Karolina Herou och husan Ebba Hamn är också mördade. Gärningsmannen är Hjalmars 23-årige son, Fredrik. Sannolikt har hans unga hustru Sofie varit närvarande. Efter några timmars flykt och en fin middag på stadshotellet i Uppsala hinns paret i fatt av polisen. Fredrik drar fram en revolver, skjuter först en kula genom Sofies tinning, sen en i sitt eget huvud. Inom loppet av ett dygn har fem människor förlorat livet i vad som brukar kallas "de sydowska morden".Kring denna verkliga händelse väver Helena Henschen sin berättelse "I skuggan av ett brott".
Helena Henschen är Hjalmar von Sydows dotterdotter och hon vill förstå vad som hände. Under hela hennes uppväxt har detta trauma omgärdats med kompakt tystnad i familjen. Inga frågor får ställas, trots att händelsen griper in i människors liv generation efter generation.
Boken är en roman, men den bygger på uppletade dokument, forskning i tidningsarkiv, samtal med släktingar och den ger en bitvis fasansfull bild av tillvaron bakom överklassens fasader. Hjalmar von Sydow drog upp arbetsgivarnas strategi både under storstrejken 1909 och under Ådalen 1931 och var med rätta hatad av arbetarklassen. Boken lägger dock tonvikten vid en annan aspekt av von Sydows och andra överklassmäns makt - den totala bristen på maktbalans i deras egna familjer. Hustrurna har inga egna arbeten, inga försörjningsmöjligheter, inga egna liv. De har ingenting att sätta emot om patriarken har en annan åsikt än de själva. Eftersom hushållsarbete och barnskötsel sköts av tjänstefolk behövs deras krafter inte ens i hemmet. Deras enda uppgift blir att föda arvingar och vara värdinnor när männen ordar bjudningar med andra mäktiga män.
Den som läst sin Engels Familjens, privategendomens och statens ursprung minns hans resonemang om "det kvinnliga könets världshistoriska nederlag". Han skriver "Mannen blev den styrande också i hemmet, kvinnan degraderades, förslavades, blev slavinna åt hans lusta och enbart en automat för att sätta barn till världen". Något förenklat kanske - men i grunden en riktig beskrivning av rollfördelningen dessa familjer.
Resultatet blir katastrof. Nästan alla de kvinnor som passerar genom Helena Henschens bok tar skada i sina familjer. De flyr tillvaron genom att bli "nervklena", missbrukare eller de rymmer utan förklaring. Sofie mister livet i sitt dysfunktionella äktenskap. Barnen drabbas i samtliga fall.
På frågan varför Fredrik von Sydow dödade sin far skulle man kunna svara att han var en psykiskt instabil narkotikamissbrukare. Men frågar man vidare, varför han blev sådan, öppnar sig en avgrund skapad av överklassens patriarkala konventioner. I den avgrunden föll först hans mor Ruth, skrämd och ångestfylld av de våldsamma klasstrider som skakade landet och som hennes man var i högsta grad delaktig i. Själv var hon passiv åskådare, stängde in sig på sitt rum och tillbringade mycket tid med att vänta och vänta på sin man. När deras yngste son dör kort efter födseln sjunker Ruth ned i depression. Hon åker ut och in ur sjukhem, sanatorier, vilohem. När hon är hemma är hon lynnig, får vredesutbrott och försöker fostra barnen till lydnad med straff och slag. Hon dör 50 år gammal.
Fredriks äldre syster och förtrogna, Emmy, är nästa offer. Tjugo år gammal blir hon gravid. Hon har en fästman men är inte gift och hennes öde avgörs av fadern. För honom är detta oacceptabelt. Emmy blir "bokstavligen lamslagen" av skräck, hennes ben slutar fungera, men hon skickas ändå iväg utomlands för att göra sig av med barnet i hemlighet. Flera månader tillbringar Emmy i sin mors sällskap på ett mentalsjukhus i Innsbruck. Det enda som lättar upp tillvaron är de smärtstillande sprutor - morfin - som Emmy får varje kväll. Efter att barnet är fött och bortlämnat återvänder mor och dotter, båda som missbrukare.
I raden av kvinnoöden präglade frustration och förtvivlan står också Sofie, Fredriks hustru, som även hon av sin far tvingas iväg utomlands för att föda när hon som omyndig väntar Fredriks barn. Innan dess har hon upplevt en barndom där mamman plötsligt en dag bara var borta. Mamman som var utbildad och hade velat arbeta som journalist bröt sig ur det kvävande livet som lyxhustru till försäkringsbolaget Trygg-Hansas grundare. Efter den dagen talades det inte om henne i hemmet. De fyra barnen fick tjänstefolket ta hand om.
Helena Henschen behandlar i huvudsak förhållanden under 1900-talets tre första årtionden, och man skulle kunna tänka sig att mycket ändrats sen dess. Men samma år som "I skuggan av ett brott" kom ut, 2004, publicerades "En spricka i kristallen". Den senare boken är skriven av Cecilia von Krusenstjerna och skildrar i romanform familjelivet i hennes fars, Pehr G. Gyllenhammars, skugga. Scenariot känns märkligt välbekant: En mor som helt givit upp sitt eget yrkesliv för att serva sin man, och som bara tycks leva för de stunder han är hemma. Hon pendlar mellan depression och äregirighet. Sina barn behandlar hon med ointresse och kyla.
I bakgrunden finns en morfar som också är direktör och som alltid styrt sin familj som en tyrann. Den son som i hans ögon inte höll måttet misshandlade han brutalt. Pehr G Gyllenhammar själv beskrivs som en varm man med stark karisma, solen som hela familjen kretsar kring, men som dominerar deras liv totalt.
Hemmafruar är tack och lov sällsynta i Sverige, men de som finns finns av naturliga (ekonomiska) skäl just i överklassen. Har de inte egna förmögenheter så är de praktiskt taget lika utlämnade nu som tidigare. I Ryssland återuppstod fenomenet hemmafru/lyxhustru parallellt med prostitutionen efter Sovjetunionens fall. I den maffiakapitalism som ersatte planekonomin blev ett antal män otroligt rika. Deras familjeliv uppvisade en ännu brutalare och naknare variant av patriarkalt förtryck än den gamla överklassens. En svensk socialarbetare som besökte landet berättade att dessa män såg sina hustrur som slit- och släng-varor. En ung långbent kvinna kunde när som helst ersättas av en ännu yngre kvinna med ännu längre ben. Barnen som föddes i sådana familjer försummades helt eftersom kvinnorna hade fullt upp med att vara sin man till lags, att försvara sin position mot tänkbara rivaler.
Slutsats? Att gifta sig rikt kanske inte är en särskilt lyckad utväg för fattiga flickor, trots allt. Bättre att satsa på eget jobb och facklig/politisk kamp för vettiga villkor.