SJ-arbetare i Göteborg:

"Räknenissarna lägger ner och lurar sig själva"

- Vi har nästan flått oss själva härnere. Sedan kommer de med ett sånt här dråpslag. Men vi ger oss inte utan peppar varann för att fortsätta kampen!

Tommy Johansson, eller "Tommy Verktyg" som han brukar kallas, arbetar på SJ:s trafikverkstad i Olskroken i Göteborg. Han har nyligen fått besked om att SJ ska lägga ner större delen av verksamheten vid "Olskrokshallen". All översyn och reparation av personvagnar och X2000-tåg kommer att koncentreras till verkstäderna i Stockholm. Även reparationerna av ellok vid verkstaden i Sävenäs utanför Göteborg ska upphöra. 200 personer kommer att få sparken. Kvar blir endast akuta reparationer, liksom städning och bäddning.

Nedläggningen beror på att SJ ska minska sina underhållskostnader med 300 miljoner eller 15%. 75 av dessa miljoner ska sparas genom nedläggningen i Göteborg. Antalet anställda inom maskindivisionen ska minskas från 2000 till 1500. Detta är i sin tur en del av ett större "strukturprogram" som kostar mer än 1500 järnvägare jobbet.

- Många mår dåligt som helsicke och motivationen är låg. Därför gör vi bara akuta reparationer just nu och tågen blir inte så rena som de brukar, fortsätter Tommy.

Minskad säkerhet

- SJ-chefen vet inte vad han talar om när han säger att snabbtågen kräver mindre underhåll än de gamla tågen. Vi har haft översynsintervaller på 3000 km. Dessa har ökats till 6000 km, och nu snackar man om att höja dem till 10 000 km. Då skulle inte jag vilja släppa min familj att åka. Säkerheten märks inte alltid på ytan.

- Om man jämför med gamla vagnar så ligger underhållet inte på samma plan. Det sker en väldig utmattning och inträffar många vibrationsskador i de höga hastigheterna. Det blir sprickor i hjulaxlar och bromsskivor, och det räcker med att en bult går sönder...! Och materialförslitningen ökar med åren. Dessutom så har vi fortfarande kvar många gamla, ombyggda vagnar i Interregiotågen som är underhållskrävande.

- Det är tydligt att man inte utgår från tekniska behov. Om man pratar med ABB-gubbarna (som är inhyrda för att utföra mer avancerade reparationer/MO) så säger de att de inte fattar hur man kan förlänga intervallerna på översynen.

- Räknenissarna lurar sig själva. De ser det rent ekonomiskt och har inte ett dugg samhällsansvar. Istället blir det större risker nu. Följderna kanske inte blir så stora den första tiden, men efter ett tag, kanske redan nästa vinter.

Olskrokshallen byggdes 1987 för att man skulle kunna sköta städning och reparation inomhus. Maskindivisionen inom SJ får betala 1,1 miljoner i hyra varje månad till SJ:s fastighetsdivision för lokalerna. Det finns såväl hårda som tekniskt avancerade arbetsuppgifter på verkstaden. Kostnaderna har skurits ner de senaste åren och tempot har ökat:

- Vi drog ihop budgeten. Men om vi tjänat in 10 miljoner ett år så kräver de att vi ska tjäna in 15 miljoner nästa år. Och när det kommit nya typer av tåg och vagnar så har vi anpassat oss till det. Jag har själv varit med och utvecklat metoder som gjort översynen effektivare och billigare. Bl.a. så specialbeställde jag en domkraft som gjorde att de tjänade in en massa pengar.

Konkurrensutsatt

- Men vad hjälper det när olika delar av SJ sitter och flår varann på pengar. Nu vill fastighetsdivisionen bli av med fastigheter, som våra föräldrar har betalat en gång. Därför är det här en ekonomisk fråga. Till och med tågen har sålts till ett amerikanskt företag. Sedan leasar SJ dem tillbaka. Orsaken är att de vill avmonopolisera och konkurrensutsätta SJ och att företaget blivit vinstdrivande menar Tommy vidare.

Enligt den nye SJ-chefen, Daniel Johannesson, så beror neddragningarna inte på ekonomin utan på att man har för stora verkstadsresurser. Han påstår också att förslagen alls inte är några "skrivbordskonstruktioner" (GP 25 februari). Vilka är det då som har beräknat reparationsbehovet? Ja, inte är det SJ:s egna experter, och ännu mindre de anställda ute på verkstäderna! Istället har man anlitat en konsultfirma, Cap Gemini. Dess resultat är enligt uppgift i GP oanvändbart. Det har också underkänts av flera chefer inom SJ. I höstas tvingades chefen för SJ:s trafikverkstäder att säga upp sig därför att han inte accepterade konsultbyråns slutsatser. Chefen för maskindivisionen i Göteborg lämnade sin post av samma skäl, i slutet av februari.

Protester

De som vet behoven allra bäst, arbetarna på golvet, har tagit upp striden för jobben. Redan första veckan hölls tre arbetsplatsmöten och flera fackliga möten. När beslutet kom den 26 februari samlades arbetarna utanför matsalen och antog ett protestuttalande. Där framhöll man att nedläggningen kommer att hämma utvecklingen av järnvägstrafiken i västra Sverige och krävde att politikerna måste ingripa för att tvinga SJ-ledningen att ändra sig.

Man har också bildat "Aktionsgruppen för järnvägstrafikens bevarande i västra Sverige".

Veckan efter, den 3 mars, arrangerades ett protestmöte utanför "Börsen" (Stadshuset) i Göteborg. Där upprepade man sina krav och bjöd in de lokala politikerna till samarbete kring frågan. Efter ett tag kom Göteborgs "starke man", Göran Johansson (s), ut och förklarade att man stödde arbetarnas krav och skulle skriva ett brev till SJ. Man fick också ett stöduttalande från SEKO:s Göteborgsavdelning. Nu väntar nya protestaktioner för att sätta tryck på politikerna.

Martin Oscarsson

Läs också: Bara den som kämpar kan vinna