Kommentar från en läsare på artikeln Marxismen och arbetarrörelsen kan inte skiljas åt.

"Varför skulle arbetarklassen överge de organisationer som de under så lång tid varit med och byggt upp?

Hej!
Jag vill först av allt tacka Kerstin Alfredsson för det ambitiösa arbete hon lagt ned på att återge sin och Socialistens bild av Offensivs politiska utveckling. Även om den historien kan sägas vara begränsad till några hundratal människors politiska gärningar så finns däruti, tror jag, en allmängiltighet som förtjänar att analyseras och debatteras av en bredare "vänster-publik". Jag säger det för att jag själv en gång var en del av Offensiv men idag, när fortsättningen heter Rättvisepartiet Socialisterna (RS), har förblivit organisationslös.

Det Kerstin Alfredsson framförallt vill lyfta fram, som jag ser det, är den viktiga kopplingen mellan ett levande marxistiskt idéarv och den traditionella arbetarrörelsen.

En oerhört viktig fråga. Tyvärr så har det alltid grasserat ett spöke inom vänstern - socialdemokratins spöke! Ett spöke som fått skribenter på vänstertidningar att drabbas av blint raseri. Hätskheten mot arbetarrörelsen har som bekant bara nått allt högre höjder. Sanslösa ordkaskader har farit genom luften som fyrverkeripjäser till somligas munterhet, andras förtvivlan. Samtidigt har det - i den heliga hetsjakten på s-spöket - lätt kunnat avgöras i resonemangen vem som företrätt en verklig marxism och vem som stått för en vulgärmarxism, vill jag påstå.

Det är här Offensivs efterföljare Rättvisepartiet Socialisterna (RS) tyvärr hoppat i galen tunna och hamnat med de som i "sann" marxistisk mening gott och väl kan kallas för vänstersekter. Självgodheten inom RS kan jag stå ut med, den är OK för en organisation med omedelbara partibyggarambitioner, men att kalla SAP för ett "borgerligt parti" (som sekterna gjorde på 70-talet) hjälper oss inte ett skvatt när vi ska försöka tolka och förstå sociala och politiska skeenden omkring oss. Sådana mekaniska fraser utan innehåll ger oss ingen vägledning. Vad mer kan man säga efter ett sådant ultimat påstående?

Diskussionen är ju död innan den ens hunnit börjat! Fackliga ungdomar (de som till äventyrs - bokstavligen - attraheras av RS) kommer efter ett tag att syna slagorden betänkligt och tveka inför "aktivismen" utan koppling till arbetarrörelsen, till kontinuiteten. Vad som behövs är raka motsatsen, en välartikulerad tolkning av hela arbetarrörelsens utveckling de sista 30 åren. Av den anledningen kan jag nu se mig bönhörd i och med Kerstin Alfredssons pamflett. Ett lärorikt dokument, något konkret att utgå ifrån.

Jag vill också i sammanhanget passa på att säga att tidningarna Socialisten och Internationalen, var för sig, för en konstruktiv kritik och analys av arbetarrörelsen, vilket gläder mig mycket.

Vad mer har vi lärt oss - ja att allt verkligen inte var bättre förr! Jag tror faktiskt att det nu finns goda möjligheter för en mer odogmatisk marxistisk syn att få spira. 60- och 70-talets stenhårda strukturalistiska syn där Människan oftast hamnade i skuggan har sakta förbytts mot en mer, låt oss kalla - organisk eller humanistisk syn på marxismen. Vi kan se detta idag, framförallt runt om i Europa, när många krafter (oftast med rörelseanknytning) nu börjar sätta de sociala rättvisefrågorna i fokus. Avslutningsvis vill jag göra läsaren uppmärksam på att jag på intet sätt ser de nyss nämnda organisationerna/tidskrifterna som varandes till någon skada för arbetarrörelsen.

Nej, tvärtom. De finns, de verkar och de stimulerar till debatt. Självklart har de ett existensberättigande! Däremot bör de sättas i sitt historiska sammanhang och jag vill göra det med Marx egna ord vid grundandet av 1:a Internationalen. Marx skrev bl.a. följande:

"Relationen mellan socialistiska sekters utveckling och den verkliga arbetarrörelsen står i ett omvänt förhållande. Så länge sekterna är historiskt berättigade är arbetarklassen ännu inte mogen att utveckla en oberoende rörelse."

Den verkliga kraftsamlingen har vi ännu inte sett och vi kan heller inte veta vilka former den kommer att ta men... den retoriska frågan Offensiv ställde på 70-talet kommer jag i alla fall aldrig att släppa: "Varför skulle arbetarklassen överge de organisationer som de under så lång tid varit med och byggt upp?"

W
00-07-16 Norrköping