Nytt huvudavtal - tal om god sed döljer hot mot strejkrätten
Bakgrunden till utvecklingen i Sverige är den internationella kris som påverkar ekonomin i hela världen. I grunden är krisen orsakad av att kapitalismen som system har överlevt sig själv. Produktionskrafterna har utvecklats till den grad att den privata äganderätten och nationalstaten hindrar utvecklingen av ekonomin. Det uppstår en motsättning; produktionsmedel och varor förstörs för att rädda systemet.
Sverige är ett land med en exportdriven ekonomi, där transportmedelstillverkning utgör en viktig del. Den internationella krisen har slagit hårt mot bilindustrin. Import och export gick ner med 14 procent från december 2007 till december 2008. BNP föll med 4,9 procent sista kvartalet 2008, ett rekordfall sen man börjat göra mätningar hos SCB. Enligt konjunkturinstitutets (KI) beräkningar kommer tillväxten under detta år vara lägre än -1,5 procent. Vi är nu inne i en recession där det finns prognoser om att arbetslösheten kommer att stiga till 9 procent under 2010.
I det här läget när arbetare blir medvetna om den osäkerhet som kapitalismen för med sig finns det utmärkta förutsättningar för att föra fram socialistiska idéer och en socialistisk politik. Om ledningen för arbetarrörelsen hade hållit fast vi de ursprungliga marxistiska idéerna som rörelsen grundades på hade man kunnat utnyttja den här perioden för att ta initiativ till kamp. Problemet är att ledningen för arbetarrörelsen har övergett marxismen och ser kapitalismen som sin referensram. De har inte alls förutsett den här krisen. Ett exempel är IF Metall som investerade medlemmars pengar i ett investmentbolag som nu gått med stora förluster.
Skrämda fackledningar
Ledningen för fackföreningarna är lika skrämda som kapitalisterna av den politiska period som öppnats upp. Sedan en tid pågår förhandlingar mellan LO, TCO och Svenskt näringsliv om ett nytt huvudavtal som ska ersätta Saltsjöbadsavtalet från 1938. Arbetsgivarsidan vill begränsa möjligheten till sympatistrejker och ompröva LAS. Som argument har de framfört att det är för lätt att strejka! Trots att Sverige är ett land med i genomsnitt mindre än 10 legala strejker om året. Om man ser till antalet förlorade arbetsdagar på grund av strejk ligger Sverige i botten internationellt.
Hela upplägget med förhandlingarna går ut på att fackföreningarna ska anpassa sig till vad näringslivet vill ha. Det har också nyligen kommit ut ett förslag från LO och TCO som går arbetsgivarna till mötes. Det säger att för att en sympatistrejk ska vara laglig ska den vara begärd av den fackförening som ingår i huvudkonflikten, och sympatistrejk får först skesju dagar efter den huvudsakliga konflikten. Det är en skandal att LO förhandlar bort delar av strejkrätten! Att fackföreningsledningen är beredd att gå med på det här beror på att de är del av en byråkrati som fruktar strejker mer än arbetsgivarna. När det var kommunalstrejk 2003 avbröt Kommunals ledning strejken när det började komma sympatiåtgärder. Det här lagförslaget flyttar makt från medlemmar till ledningen. Gång på gång har det visat sig att ledningen i fackföreningarna inte vill leda en massrörelse för högre löner, och att de hellre väljer nederlag.
Hela bilden blir tydligare när man ser att en del av förhandlingarna syftar till att införa begreppet ”god sed på arbetsmarknaden”. Det innebär att olika nämnder med företrädare för arbetsgivare och fackföreningar ska förklara att vissa stridsåtgärder bryter mot ”god sed” och/eller saknar proportionalitet. Svenskt näringsliv vill att dessa nämnder ska ledas av en ”oberoende” jurist som har utslagsröst. Detta är en anti-facklig lagstiftning som LO och TCO:s ledning går med på.
"Vilda strejker"
Nyligen var det en vild strejk bland sopåkarna i Stockholm. De strejkade mot att en ny arbetsgivare som lagt det lägsta budet skulle försämra deras arbetsvillkor. De skulle få sänkt lön och mer arbete. Att sopåkarnas legitima strejk betecknas som ”vild” är ett exempel på att det tvärtom är för svårt att strejka idag, och att de här senaste förhandlingarna är ett steg i helt fel riktning.
Under 2010 är det dags för nya avtalsförhandlingar och det är inför dem som både fackföreningsledningar och Svenskt näringsliv vill ha färdigt huvudavtalet. Svenskt näringsliv har gått ut hårt och förklarat att man vill se låga eller inga löneökningar. Detta samtidigt som de genomsnittliga reallöneökningarna gått neråt.
Om man sammanfattar läget så: För det första har vi en ekonomi som är inne i en recession som kommer att vara en längre tid. För det andra vill arbetsgivarna utnyttja tillfället för att pressa ner lönerna, och utnyttja det faktum att det finns en ledning för fackföreningarna som inte vill ha strejker.
Sopstrejken, ett exempel
Arbetstillfällen, arbetsvillkor, löner och välfärden kommer att vara under attack - och det oavsett vilken regering som Sverige kommer att ha. Det har byggts upp ett missnöje och frustration under lång tid som i den kommande perioden kommer att ta sig organiserat uttryck. Sopåkarstrejken var ett exempel på vad som komma skall.
Martin Lööf