Nedskärningsmotståndarens ABC

Med alla hot om nedskärningar befinner vi oss i en svår tid. Nu måste vi ta strid. Många av oss saknar erfarenhet av politisk kamp. För att råda bot på detta har Lena Ericsson-Höijer skrivit ner några tips och goda råd för oss som vill ta kamp.

Det absolut viktigaste är att få så många människor som möjligt aktiva i kampen. Man måste försöka nå ut till grupper som är berörda. Hela kampanjen måste utformas så att den bygger på att människor kan vara, och är, aktiva.

Kampmöten

Steg ett i kampen är att anordna ett möte med dem som är berörda. Där får man möjlighet att diskutera, enas och känna att man är flera som tycker likadant. Hur ser vi på saken? Har vi gemensamma krav. Det är viktigt att skriva ner de gemensamma kraven. Det innebär att man får en gemensam plattform: Det här är vi överens om, det här vill vi kämpa för. Det blir sedan den samlande kraften i det fortsatta arbetet, och aktiviteterna kan knytas till plattformen. Ibland kan den vara detaljerad. Rädda vårt (namngivna)dagis! Nej till nedskärningar på vår skola!

Då kan plattformen senare bli mer generell när man får kontakt med andra dagis eller skolor och formulerar gemensamma krav som: Bygg ut barnomsorgen! Mer resurser till skolan! Ibland, om det är ett SSU-distrikt eller regional fackförening som tar initiativ, så kanske kraven från början är ganska generella för att senare bli mer detaljerade vart efter lokala grupper dras in i kampanjen. Det är bra om plattformen formuleras som ett upprop, att man uppmanar andra grupper att ansluta till kraven och kampen.

Man behöver också diskutera hur kampen ska läggas upp. Det innebär bland annat en praktisk arbetsfördelning bland de som är på mötet. Det är viktigt att alla få någon uppgift. Frågor som behöver diskuteras är : Vilka ska man försöka få med sig i kampen? Hur ska man nå dem? Hur ska kampen läggas upp? Vilka aktiviteter ska man anordna?

Längre fram följer förslag på olika aktiviteter.

Viktigt sedan att ha regelbundna möten för att följa upp vad som händer. Låt alla rapportera.

Dokumentera vad som händer. Det är viktigt att skriva anteckningar från mötena och att göra minneslistor över vad man har gjort. Spara flygblad, affischer, allt detta är bra att kunna presentera för nya som kommer med men också för att kunna utvärdera och lära sig av.

Ekonomi

Så snabbt man kan är det bra att göra en realistisk budget. Kan man trycka flygblad gratis någonstans? Om inte, var trycker man billigast och vad kostar det? Demonstrations tillstånd kostar, liksom hyra av högtalare, lokaler och annat. Gör också ett förslag på vad respektive organisation ska betala.

(Fråga inte vad de kan bidra med, alla organisationer har begränsat med pengar och vill komma så billigt undan som möjligt)

Namninsamling

En bra början, som dessutom är ganska enkel att organisera, är att göra en namninsamling runt den plattform man kommit överens om. Om man redan från början har enats om att även anordna en demonstration längre fram, är det bra om uppgifter om den finns med på namninsamlingen. Då känner ofta de som skriver på att de också skriver på att komma på demonstrationen.

När man tryckt upp namnlistor med de gemensamma kraven på så blir uppgiften att försöka sprida dessa så mycket det går. Man kan besöka arbetsplatser och skolor ta kontakt med fackföreningar och intresseorganisationer, kanske be att få komma på deras möten. Man kan samla in namn bland dem man träffar men man kan också be de personerna att själva ta listor och resa kraven i sina organisationer och hjälpa till att sprida listorna och information om eventuell demonstration eller andra aktiviteter.

Flygbladsutdelning

Plattformen kan också spridas som flygblad. Bäst är att ha organiserade riktade utdelningar så att man försöker få kontakt med särskilda grupper som man vill nå. På kampmötena kan man göra en plan för vilka dagar och vilka platser man ska dela ut på. Kanske väljer man att rikta sig till skolor, arbetsplatser, kollektivtrafikresenärer eller andra strategiska grupper. Med flygbladen kan man sprida kraven, bjuda in till kampmöten och mobilisera till en demonstration eller debatt.

Politikerutfrågning

Utifrån plattformen kan man uppvakta de politiker som man anser är ansvariga för verksamheten eller de beslut som är aktuella. Ett naturligt tillfälle är i samband med något sammanträde politikerna har för att behandla frågan som är aktuell, till exempel när budgeten skall antas. Man kan då skriva ett brev till partierna i den politiska majoriteten, till borgarråden eller liknande, och säga att vi kommer att finnas utanför sammanträdeslokalerna och vi vill att ni kommer ut och tar emot vårt upprop/namnlistor.

Om man räknar med att utforma uppvaktningen som en demonstration är det naturligtvis viktig att begära polistillstånd.

Ett alternativ, eller en möjlig fortsättning på kampen, är att anordna en paneldebatt med ansvariga politiker. Det ger ett bra tillfälle för de som dragits in i kampen att tillsammans utveckla sin kunskap och formulera alternativ till den politik som drivs. En paneldebatt behöver ofta styras upp ganska mycket för att minska risken att politikerna slingrar sig undan sitt ansvar . Det behövs en rutinerad mötesledare, konkreta krav som företrädare för partierna ska svara på om de ställer upp på. Det behövs ofta också tydliga och detaljerade beskrivningar av konsekvenserna av till exempel nedskärningar för att ställa beslutsfattarna tillsvars. Självklart håller de med om att det ska vara bra kvalité på till exempel äldreomsorgen, men vad betyder det? Hur ofta ska pensionärerna få komma ut? Ska man ha tid att följa upp att lilla Astrid verkligen äter upp sin mat? Kanske kan personalen utifrån sin egen beskrivning av kvalité göra en beräkning av hur många anställda som måste finnas på enheten.

Demonstration

Ibland finns det ett naturligt datum att välja för demonstrationen, till exempel i samband med att ett beslut skall tas i en nämnd, fullmäktige eller riksdagen.

Om det inte finns något sådant datum och det är en riktigt stor fråga, där man vill nå ut brett är det bäst att välja dagtid en lördag eller söndag. I storstäder är det lättare att få med pensionärer och barnfamiljer samtidigt som man kan få folk från andra orter att ansluta med sina krav eller sitt stöd för kampen.

Man behöver ansöka om polistillstånd i god tid. I ansökan ska man ta upp var man vill samlas, vilken väg man vill gå och var man ska avsluta demonstrationen. Polisen vill också veta hur många deltagare man räknar med. Ofta finns något självklart mål att gå till men det är en poäng om man kan få en symbolik även i var man samlas och vilken väg man går.

Man behöver träffas för att måla plakat och formulera talkörer. Man behöver ha en bra konferencier under samlingen som kan få upp stämningen och hålla den på topp. Man behöver talare som representerar arrangörer och supporters. Stöduttalanden från till exempel organisationer från andra orter är alltid värt att försöka få. Musik, teater eller dikter med anknytning till kampen ger ett lyft. Organisationerna som är med och arrangerar behöver utse demonstrationsvakter. Några av dessa kan gärna utrustas med megafoner och även få i uppgift att leda talkörer. Det är oerhört viktigt för stämningen och självförtroendet att ha bra talkörer och bra talkörsledare. De allra flesta demonstrationer genomförs utan några som helst störningar och i fullt samförstånd mellan demonstrationsledningen och polisen. Finns det minsta misstanke om att det kommer att bli tumult eller provokationer måste det diskuteras ordentligt och demonstrationsvakterna få veta hur de ska agera. Ska man på lång sikt vinna kampen måste man nå ut till och få med en bred majoritet av människorna. Det kräver att demonstrationsledningen ser mycket allvarligt på allt som rör deltagarnas säkerhet.

Musikfest

Demonstrationen eller politikerdebatten kan kombineras med olika lite större kulturevenemang. Det kan vara en rockkonsert, teaterfestival eller musikfest kombinerat med utfrågningar, bokbord, seminarier. Här är det endast fantasin som sätter gränser.

Ibland lyckas man inte påverka besluten trots massiva protester. Det kan innebära att en del berörda grupper börjar diskutera möjligheten att gå ut i strejk för att stoppa försämringarna eller för att få en annan utveckling. Ibland kan det också bli nödvändigt. Det finns situationer då en politisk strejk, eller en strejk för bättre arbetsmiljö, är full laglig. Innan man tar det beslutet måste dock frågan diskuteras noga och ett brett stöd finnas inom arbetarrörelsen.

Utvärdering

Det är viktigt att göra en ordentlig utvärdering av kampen. Samla ihop alla minnesanteckningar, brev, flygblad och så vidare. Vad har vi gjort? Fick vi det resultat vi önskade oss när det gäller uppslutning och stöd? Kunde vi gjort annorlunda?

Hur gick det med våra krav? Det är viktigt att våga konstatera misslyckanden men också att se delsegrar och positiva sidoeffekter.

Bra är att ha ett möte för att presentera utvärderingen och bjuda in alla som deltagit.

Lena Ericsson-Höijer

Från Socialisten nr 66, december 2003