När vuxnas omdömen faller i kras
I Uppdrag granskning den 24/3 visade samhället upp sitt mest avskyvärda ansikte. En ung flicka utsattes för det värsta någon kan tänka sig, men en hel by valde att vända sig emot henne. En snygg, social kille som dömdes för våldtäkt fick istället sympatierna och ansågs ha utsatts för ett grovt justitiemord. Hur blev det så här? Vem bär ansvaret? Och vad berättar detta om vårt samhälle?
När killen fällts i domstol skulle man kunna tro att saken skulle vara avgjord. Med det var nu det riktigt otäcka började. Trots att både tingsrätt och hovrätt var överrens om att den anklagade var skyldig, valde människor att ändå inte tro på tjejen. "Han som är så trevlig, han kan ju inte ha gjort det". "Han som är så snygg, han behöver ju inte göra något sådant". Från många framställdes det hela som en hämndhistoria. Hon ville ha honom, men han ville inte ha henne.
Att människors rättsförtroende är så lågt att eniga domstolar inte räcker för att godta en sanning är sorgligt att se. Inte ens när killen dömdes för en andra våldtäkt fick det människor att ändra uppfattning, trots mycket stark bevisning. I det andra fallet fanns dessutom vittnen och DNA från sperma i hennes trosor. Något som inte ens det räckte för att övertyga alla om tjejernas trovärdighet.
När det gäller ansvaret så hänger det på de vuxna. Ungdomarnas behandling av "Linnea" är självklart förkastlig, men vad hade de för anledning att sluta när det fanns en vuxenvärld som underbyggde det hätska stämningen? Det borde ha funnits vuxna som sett allvaret i vad som pågick och gått in och stoppat det. Problemet var, att föräldrarna hade samma förutfattade mening, att en kille som han inte kunde vara skyldig.
Skolan kunde väl ändå agerat annorlunda än föräldrarna, tänker man. Men skolan valde att hålla sig neutral. "Linnea" fick byta skola när situationen blev ohållbar. Skolan hade en mycket dåligt koll på vad som skedde på internet och den häxjakt som pågick där. Skolan har ett ansvar att motverka alla typer av kränkning, även om det sker utanför skolan. Där har man uppenbart brustit. Även kyrkans agerande i samband med skolavslutning var mycket underligt. Kyrkan borde ha informerat sig om hur saker och till låg till så att "Linnea" också fått chansen att gå på sin skolavslutning.
Sammanfattningsvis kan man konstatera, att lögner kan spridas på ett obehagligt snabbt och omfattande sätt. Vad ska barnen tro, när vuxna inte har bättre omdöme än att döma utifrån hur någon ser ut, eller hur den är som person, om denne är skyldig eller ej. Vi måste tvärtom lära våra barn att vara kritiska och ständigt ifrågasätta så lättvindiga slutsatser. Här spelar skolan en helt avgörande roll. I demokratin måste vi kunna känna förtroende för rättsstaten. Det är klart att man kan granska domar och med samma kritiska ögon se vad som är rimligt. Tyvärr har vi inte kommit längre än att kvinnors trovärdighet i våldtäktsfall kan bli så kraftigt ifrågasatt, trots fällande domar. Därför är det så viktigt med tidigt genusarbete, där båda könens lika respekt och värde poängteras, gång, på gång, på gång. Det vi lärt oss av detta, som vi alla måste ta med oss i framtiden är, att en våldtäktsman kan se ut hur som helst, ha vilken bakgrund som helst och vara hur trevlig som helst. Det behöver inte bara vara en tungt kriminell invandrarkille.