Mumiens hemlighet
För ett tag sen såg jag Mumien - återkomsten (från 2001) på TV4. Den var en skitfilm, men det visste jag ju. Men jag ville ändå se den. Den är intressant som ett exempel på hur den fornegyptiska civilisationen nästan konsekvent demoniseras i dagens populärkultur.
Populärkulturens Egypten är svart magi, ondskefulla präster, dödliga gifter -
och framförallt vandrande mumier. Just vandrande mumier är ett populärt tema.
Man kan ju fråga sig varför.
Mumien - återkomsten är ett skräckexempel på de värsta klichéerna. Imhotep,
arkitekten bakom Djosers trappstegspyramid, framställs här i form av en
ondskefull mumie som vill erövra världen. Drottning
Nefertiti, som i verkligheten levde mer än tusen år efter
Imhotep, får bli den ondskefulla kvinnliga partnern till denne gengångare. Dödsguden Anubis blir till en egyptisk
djävul, vilket han aldrig var i den egyptiska religionen. Och
sedan alla dessa insekter. Magiska, ondskefulla insekter, som blir en mardröm
för alla som har det minsta anlag för insektsfobi (vilket jag har).
Skulle den grekiska antika kulturen kunna demoniseras på detta sätt i populära
filmer? Eller den romerska? Knappast.
Men varför denna demonisering av just Egypten? Den klassiska egyptiska
civilisationen existerade i 3000 år. Den utvecklade den mest stabila kultur
världshistorien känt. Den utvecklade en byggnadskonst som fortfarande är så
imponerande att Erich von Däniken lyckats lura i människor att den skapades av
rymdmänniskor. Än idag är de största pyramiderna veritabla gåtor.
Skriftkonsten, matematiken, konsten, vetenskapen - alla har hämtat inspiration
från Egypten. Det var en "kulturens vagga" i högre grad än den
grekiska.
Så som sagt, varför denna demonisering?
Martin Bernal har i sitt verk "Svart Atena" visat hur den egyptiska
civilisationen behandlades med stor respekt ända in i början av 1800-talet.
Grekerna såg egypterna som sina läromästare, och även i Europa sågs Egypten som
kulturens vagga ända fram till början av 1800-talet. Sedan hände något. Egypten
började allt mer framställas som ett isolerat barbariskt stickspår, meden den
antika grekiska kulturen framställdes som just den kulturens vagga som alla
framsteg kommer från. Hans egen förklaring var att den framväxande rasismen
ledde till att ett afrikanskt land inte kunde ses som civilisationens vagga.
Det kan säkert ligga något i det. Men jag tror att det också finns en annan
förklaring. Det klassiska Egypten var ett samhälle som inte stämmer in på den
borgerliga synen på ett civiliserat samhälle. Ekonomin byggde inte på
privategendom. Staten hade ett de facto monopol på utrikeshandeln, och all jord
ägdes i princip av staten. Visst fanns det ett härskande skikt, men det
baserade inte sina privilegier på privategendom. Det liknade, kort sagt,
Sovjetunionen mer än det liknade USA. Staten var skyldig att se till att alla
medborgare hade mat. Genom jättelika centralt organiserade
bevattningsanläggningar garanterades skörden. Samhället byggde inte, som i
Grekland och Rom, på slaveri och privategendom.
Det egyptiska samhället hade sina rötter i en äldre, kollektiv ordning. I denna
ordning hade också kvinnorna en starkare ställning än de hade i något annat
land i regionen, med undantag av minoiska Kreta fram till 1450 f. kr. Efter
minoiska Kretas fall var de egyptiska kvinnornas ställning helt unik i
regionen. I egyptisk vishetslitteratur finns till och med anvisningar om att
vägen till det perfekta äktenskapet är att mannen obetingat ska lyda sin
hustru... Den som studerar hur kvinnor avbildas i den egyptiska konsten och
jämför med kvinnoavbildningarna i de samtida kulturerna borde förstå att det
var en väsentlig skillnad.
Till och med i Gamla testamentet, med sin antiegyptiska retorik, finns uppgifter
som bekräftar bilden av Egypten som ett stabilt och välordnat samhälle. När de
flyende israeliterna klagar inför Moses i öknen påminner de honom hur tryggt
allt var när de åt vid de egyptiska "köttgrytorna".
Jag tror att det är dessa fakta som delvis kan förklara varför det antika
Egypten demoniserats i den borgerliga populärkulturen. Det egyptiska
statsdominerade samhällets obestridliga framgångar stör bilden av hur en
framgångsrik civilisation ska se ut. Det grekiska samhället, med sin privategendom,
sitt slaveri och sin "frihet" passar bättre in i vår kultur. De
"kommunistiska" dragen i faraonernas Egypten gör att populärskildringarna
av det får drag som påminner om hur Sovjet och Kina framställdes under kalla
kriget.
Missförstå mig inte, jag vill inte idealisera faraonernas Egypten (eller för
den delen de härskande skikten i Sovjet och Kina!). Det härskande skiktet i
Egypten hade oerhörda privilegier. Det gällde ju i synnerhet kungafamiljen, som
levde i en ofattbar lyx. Men detta skikts makt byggde på att det kunde
upprätthålla stabilitet och välstånd för hela samhället. Ett samhälle som hade
sina rötter i den urkommunism som rådde tidigare, även om det i sin faraoniska
tappning blev en byråkratiskt degenererad urkommunism.
Den egyptiska tretusenåriga civilisationen (från 3000 f.kr. till vår tideräknings början) är en viktig del av vårt kulturella arv. Den borde bemötas med lite större aktning, till och med i populärkulturen, än att framställas som ett vedervärdigt näste befolkat av ondskefulla svartmagiker och vandrande mumier.