Korkade vita män...

I inledningen till Korkade vita män berättar Michael Moore att boken först blev stoppad av förlaget.

Den 10 september 2001 låg den färdigtryckt och klar att skeppas ut. Men i och med terrordåden den 11 september sköt förlaget upp lanseringen och ville stoppa boken helt och hållet. Men strax därefter läste Michael några kapitel ur boken för en grupp bibliotekarier. Därmed var boken känd. Och bibliotekarierna tryckte på för att boken skulle komma ut.

I första kapitlet går han lysande igenom hur Bush köpte sig vinsten i presidentvalet. Här är boken mycket bra. Det är en härligt naiv nyfikenhet som gjort den omåttligt populär. Bush-klanen började planera valet flera år i förväg. Florida var nyckeln till valet.

Lagen i Florida föreskriver att dömda förbrytare inte har rösträtt. Därigenom saknade 31 % av alla svarta i Florida rösträtt. Man betalade 4 miljoner dollar för att genomföra databassökningar för att kontrollera att inga dömda förbrytare av misstag skulle finnas i röstlängderna. För att vara riktigt på den säkra sidan tog man bort alla som hette ungefär som en dömd förbrytare med samma födelsedag. 90% av de svarta som fick rösta röstade på Gore.

Redan innan valsedlarna var färdigräknade deklarerade TV-stationen Fox (som i förbigående sagt hade en släkting till Bush som ansvarig för valrapporteringen) att republikanerna vunnit.

Sammanräkningen av rösterna visade att Bush vunnit med några hundra röster. Men det förekom anklagelser om valfusk, det handlade bland annat om giltiga valsedlar som ogiltigförklarats och röstande som förhindrats att lägga sina röster. Efter många om och men genomfördes en omräkning.

Lördagen 9 december klockan 14 hade Bush bara 66 rösters försprång under kontrollräkningen av rösterna i Florida. Trekvart senare avblåste Högsta Domstolen omräkningen med motiveringen att president Bush skulle ha svårt att regera ifall man inte kom fram till att han fått en majoritet av rösterna.

I stort sett alla som sitter i den nya regeringen har väldigt nära band till och fick kampanjbidrag från storindustrin. Utrikesminister Colin Powells son som tidigare arbetade på AOL (America OnLine) blev chef för FCC (Federal Communications Commission) som ska kontrollera att bland annat AOL/Time Warner håller sig till lagen. Hälso- och sjukvårdsminister Tommy G. Thompson är en känd abortmotståndare som fick kampanjbidrag bland annat från cigarettillverkaren Philip Morris. Man kan ju undra vad han kommer att göra för att minska tobaksbruket. Energiministern kommer från Daimler Chrysler. Frågan är om han kommer att lyfta ett finger för att sätta press bakom kraven på minskad bensinförbrukning.

Ungefär 10% av boken behandlar presidentvalet i USA 2000 och omständigheterna runtomkring. Sedan blir det mycket snack och väldigt litet sagt. Det framgår att George Bush själv blivit arresterad tre gånger bland annat för rattfylla men även för våldsamt uppträdande vid fotbollsmatch.

Michael Moore nämner att kapitalismen har en stor del i USA:s problem med arbetslöshet; 1919 fanns till exempel 108 biltillverkare i USA, idag finns två och en halv. Ett exempel som nämns är Ford/Firestone som avskedade sina fackföreningsanslutna arbetare och anställde outbildad arbetskraft. Detta ledde till att tusentals undermåliga däck producerades. Efter att 203 personer dödats på grund av Firestone-däcken lades verksamheten ner.

1996 avreglerades elen i Kalifornien. (Något som skulle ha kunnat ge erfarenheter för andra länder. Varför lärde man inget här i Sverige?) Före avregleringen producerades elen av regionala monopol till priser som sattes av staten. Avregleringen har lett till att priserna stigit drastiskt och att invånarna utsätts för både planerade och oplanerade strömavbrott. Bara Los Angeles har klarat sig från strömavbrotten. Där är elen fortfarande offentligt ägd.

När Michael går utanför USA och beskriver hur illa läget är på planeten i övrigt kommer han också in på galna kosjukan (BSE). Han skriver bland annat att så fort du får i dig smittämnet letar det sig upp till hjärnan och ger dig en smärtfylld död. Sedan påstår han att ca 200 000 som i USA diagnostiserats med Alzheimers egentligen har en form av galna kosjukan. Moores råd (möjligen ironiskt) till folk är att steka hamburgarna tills de blir svarta. Är detta roligt?

Svepande beskrivningar av världshändelser blandas med mycket intressanta beskrivningar av händelser i USA. Motsatserna visas upp och orättvisorna i samhället blir oerhört tydliga.

I september lades 97 åtalspunkter fram mot Koch Industries för att medvetet ha släppt ut 91 ton bensen (ett aromatiskt kolväte som orsakar cancer) i luft och vatten och dolt detta för myndigheterna. Men med Bush-regeringen på plats togs förhandlingarna med Koch Industries upp. De erkände att de hade förfalskat ett antal papper och övriga åtalspunkter lades ner. Detta samtidigt som oskyldiga dödsdömda även fortsättningsvis dödas.

Moore vill frånsäga sig en egen roll i spelet om USA:s president. Men själv stödde Michael Moore de grönas kandidat Ralph Nader i presidentvalet. Han uppmanar också oss alla att ställa upp i valen, börja lokalt och gå vidare. Alltigenom är förslagen individuella.

I slutet kommer han också in på intressantare saker, men det låga valdeltagandet nämns bara i förbigående och orsakerna till det diskuteras tyvärr inte. Moore pekar på hur fördomar blåses upp i etermedia. Han visar väldigt skickligt upp motsatser och kontraster. Läs boken men tro inte på allt som står i den. Läs den och diskutera den med andra. Den ger definitivt en sannare bild av USA än den som kablas ut av CNN.

Rikard Erlandsson

Frän Socialisten nr 63, maj 2003