Mauds frihet utan kollektivavtal
- Vi försvarar kollektivavtalen, men det finns företag och anställda som väljer andra lösningar och det måste stå de anställda fritt att göra det.
Detta citat kommer från näringsminister Maud Olofsson. Hon gjorde uttalandet i samband med att hon hotade facket med lagstiftning om de inte frivilligt slutar med stridsåtgärder mot, som hon beskriver det, oskyldiga företag. Proportionalitetsprincipen kallar Maud det. Maud Olofsson vill helt förbjuda facket att agera mot företag där man inte har några anslutna medlemmar. Jag återkommer till Maud.
Först tänkta jag berätta lite om ett av mina första jobb. Jag hade nyligen gått ut gymnasiet och ville börja jobba. Jag hade en något äldre kompis som hade startat ett uthyrningsföretag inom lagerbranschen och jag fick börja där på en gång. I detta företag var ingen ansluten till facket. Jag tog upp frågan lite försiktigt och fick till svar, att vi behöver inget krångel med facket. Här är vi alla kompisar. Underförstått betydde det, att om du går med i facket och börjar ställa krav, kommer du inte få några fler jobb. Min position var naturligtvis fruktansvärt svag. Som anställd är du helt utlämnad till arbetsgivarens välvilja. Om en journalist eller fackrepresentant, i det läget frågat om jag frivilligt lät bli att gå med i facket, skulle jag troligtvis svarat ja.
Det finns endast ett sätt för arbetare att stärka sitt inflytande över sitt arbete och sin lön. Det är att organisera sig kollektivt, på arbetsplatsen, i företaget, inom sin bransch och med alla andra arbetare i landet och internationellt. Visst finns det andra vägar för dig som individ. Att göra karriär, att bli chefernas nickedocka eller bli chef själv. Detta ändrar inte maktstrukturen och du kan enbart göra denna resa om du i allt väsäntligt stöder företagsledningen i att utnyttja de övriga arbetarna. Ett kollektivavtal är en överenskommelse om lägsta lön, ob- och övertidsersättning, semester och annat. Därför ska man alltid reagera när en arbetsgivare (som i exemplet med Göteborgsrestuarangen Wild n´Fresch) hävdar att den betalar mer än vad som står i kollektivavtalet. Det finns inget i ett kollektivavtal som hindrar en arbetsgivare att betala mer i lön eller andra ersättningar. Många gånger kan det vara så att arbetsgivaren betalar en relativt hög lön men ingen övertid, samtidigt som personalen förväntas jobba över mycket. Det var ett vanligt problem vid den första IT-boomen. Vid en närmare granskning var inte de lönerna så imponerande om man räknade med den arbetade övertiden.
Det är detta som gör att borgarna hyllar individen och individualismen. Allt kollektivt handlande, alla sammanslutningar inom arbetarklassen som utmanar rådande maktstrukturer måste bekämpas, de är farliga. Och även om det ibland kan råda hård konkurrens mellan kapitalister, är man eniga i kampen mot arbetarklassen.
Om arbetsstyrkan kan hållas svag och splittrad, kan man betala lägre löner och investera mindre inom arbetsmiljöområdet. Därmed ökar vinsterna. Inspirationen hämtas från USA.
I USA satsar man hårt på att bekämpa facket, men även den amerikanska drömmen spelar en viktig roll. Om du arbetar riktigt hårt kommer du att lyckas. Bilden av "the selfmade man" är en viktig propaganda för borgarklassen i USA. Man organiserar också arbetet så att en arbetare som visar flit och "lojalitet" mot företaget, blir belönad med en arbetsledarposition. Dessa arbetsledares roll är främst att disciplinera övriga arbetare, göra dem lydiga. Givetvis är det lätt att sparka eventuella upprorsmakare. Det är också stora löneskillnader mellan arbetare.
De finns nästan ingen socialt trygghetssystem, man har skapat en låglönesektor av billig arbetskraft. Där finns det jobb som bara ger 40 till 50 kr timmen. Många arbetare måste jobba mellan 200 och 300 timmar i månaden för att få ekonomin att gå ihop. Det ger inte mycket energi över till politisk kamp.
Tillbaka till Maud. Efter hennes utspel mot facket, så dementerade Littorin att det finns några planer på att ändra i lagstiftningen kring kollektivavtalen och fackens rätt till stridsåtgärder. Jag tror knappast det är i omsorg av facket, utan en oenighet om i vilken hastighet förändringarna ska ske. Moderaterna vet att motståndet mot den borgliga politiken skulle kunna ta fart om förändringarna sker för fort och är för uppenbara. Maud Olofsson däremot ser sin chans att stärka centerns position genom att försöka locka traditionella moderatväljare med antifacklig retorik. Den långsiktiga målsättningen är dock densamma inom hela borgligheten. Det är i denna kontext man måste se borgarnas politik och Maud Olofssons utspel mot facket.
Den borgliga hegemonin inom media och den undfallande ledningen inom arbetarklassens ledarskikt gör att man för tillfället kan angripa facket utan något större motstånd. Kombinationen av att höja a-kassan och angripa fackets försvar av kollektivavtalet syftar till att försvaga facket, som trots sina brister inom byråkratin är den bästa garantin mot en amerikanisering av den svenska arbetsmarknaden. Därför måste vi arbetare sätta tryck på byråkratin att agera offensivt mot den borgliga politiken.