Marxismen - ideologin för vår tid

Ljusa tider. Ljusa prognoser. "Porscharna är slutsålda, sjötomterna går åt som smör" skriver Dagens Nyheter. Arbetslösheten går ner. På ytan ser det bra ut för marknadsekonomin. Vad har marxismen att komma med i dessa strålande tider?

Socialisten vill visa vad som sker på arbetsplatser och skolor, bortom ekonomernas diagram och kurvor. Kapitalismen är inte bara ett system för produktionen. Kapitalismen griper också in i människors liv och relationer på ett förödande sätt.

Mervärdet

Själva kärnan i Marx vetenskapliga arbete var upptäkten av mervärdet. Mervärdet var svaret på frågan hur varje lands kapitalistklass som helhet ständigt kunde bli allt rikare. Det kunde ju inte bero på att de alla köpte varor till underpris och sålde till överpris, eller genom rent bedrägeri. Eftersom alla kapitalister var både köpare och säljare så skulle det gå jämnt upp.

Det som hände i ett företag var att kapitalisten köpte in varor, att dessa varor i företaget förändrades och sedan kunde säljas till sitt nya, högre värde. För att detta konststycke ska lyckas måste företagsägaren också hitta en vara som faktiskt kan skapa värde. "Och penningägaren finner på marknaden en sådan egenartad vara - arbetsförmågan eller arbetskraften." (Kapitalet I)

Skenbart får arbetaren betalt för sitt arbete. Men lönen, arbetskraftens pris, är aldrig lika stor som det värde arbetaren skapar. Arbetarna arbetar helt enkelt gratis åt arbetsgivaren en stor del av arbetsdagen. Så uppstår mervärdet.

Olöslig motsättning

Så uppstår också en olöslig konflikt. Kapitalisterna vill få ut så stor vinst som möjligt ur sina företag. Det är hela poängen. Därför gäller det att pressa så mycket som möjligt ur de anställda arbetarna.

Marx skriver (fritt översatt): "Kapitalet är därför hänsynslöst mot arbetarens hälsa och livslängd, där det inte tvingas till hänsyn av samhället. På klagomålen över fysisk och andlig förkrympning, för tidig död, överarbetets tortyr, svarar det: Varför skulle det plåga oss? Det ökar ju vår lust (profiten)? Men i det stora hela beror det inte heller på den enskilde kapitalistens goda eller dåliga vilja. Gentemot den enskilde kapitalisten fungerar den fria konkurrensen som en yttre tvångslag."

Orden skrevs på 1800-talet, men känns rykande aktuella. Stress, övertid, maktlöshet och mobbning kastar långa skuggor över alla löntagares tillvaro. Det vi ser är vad Marx beskrev som en ständigt verkande tendens till utarmning av de arbetande människorna. 1995 hade de svenska industriarbetarnas löner i förhållande till vinsterna sjunkit ner till 1870 års nivå. (DN 14/10 1997) Flera artiklar i det här numret visar hur tumskruvarna dragits åt överallt.

Det som motverkar utarmningen är arbetarrörelsens kamp. Nu när det talas om goda tider, och den förlamande arbetslösheten sjunker, vill många människor se förbättringar i sitt eget och sina barns liv. Den drastiska ökningen av sjukskrivningarna visar både att folk inte orkar, och att de inte tänker finna sig i den hårda pressen, längre. Men några lättnader eller livskvalitetshöjningar serveras inte, trots konjunkturuppgången. Inte i kommunerna, inte på arbetsplatserna, inte ens i den nya budgeten.

Det är därför den öppna kampen blossar upp på nytt. Skolstrejkerna sprider sig nu som en löpeld över landet. Förutsättningarna för en stor facklig strejk är också större än på länge.

Hela människan

Men den unga socialistiska rörelsens mål var mycket mer omvälvande än lönehöjning och arbetstidskortning. För Marx och Engels handlade det om att befria hela människan. De blottlade den destruktiva konkurrensen, hierarkierna och alienationen under kapitalismen. De slog hårt mot arbetsdelningen och den påtvingade specialiseringen, som de menade stympade individerna och undertryckte "en värld av produktiva drifter och anlag". De hävdade att arbetsdelningen inte bara drabbade arbetaren, utan också "den själlöse borgaren blir slav under sitt kapital och sin profithunger, juristen under sina förbenade rättsföreställningar… 'de bildade stånden' under sin egen kroppsliga och andliga närsynthet."

De såg framför sig ett samhälle som ersätter delindividen med den fullt utvecklade individen, som kan gå från den ena samhällsfunktionen till nästa. Där hela livet betyder utveckling i samarbete med andra.

Marxismen lever

Marxismen har inget med bokstavstro att göra. Marx och Engels själva fördömde all personkult och krävde att allt som gynnade auktoritetstro skulle strykas ur stadgarna för de föreningar de verkade i. Marxismens styrka ligger i att den avslöjar lagar som verkar i kapitalismen, samtidigt som den uppmanar till revolt mot hela klassamhället. Tio år efter Berlinmurens fall, när borgarklassen internationellt trodde de sopat golvet med allt vad socialism heter, vann i fjol Karl Marx BBCs omröstning om årtusendets störste tänkare. Inte var det något smart PR-bolag som fixade den segern.

KA

Från Socialisten nr 48, maj 2000