Marknadsmässig mat ger tomma fat
Ingen snabb lösning är rubriken på DN:s huvudledare den 20:e april. Ledare handlar om den kris som uppstått bland världens fattiga p.g.a. kraftigt ökade matpriser. Givetvis är en av deras lösningar mer av marknadsekonomi.
För de fattiga i världen som lever på ofattbart låga inkomster, 1-2 dollar om dagen, betyder den senaste tidens prisökningar på mat svåra tider, för de allra fattigaste är det katastrof. Hundratals miljoner människor kastas ned i absolut fattigdom.
Flera olika orsaker har samverkat för att skapa prisökningarna på mat. En orsak är det höga oljepriset. En annan orsak till prisökningen är att precis som allt annat som säljs på en marknad, så har det uppstått spekulation på livsmedel. De sammanfaller med de avregleringar och marknadsanpassningar som skett världen över. Vilket har centrerat ägandet av jordbruksmark till stora landägare och transnationella företag.
De senaste årens globala uppgång, framförallt i Kina och Indien har fått liberala ideologer att jubla. Se vad bra kapitalismen är, har varit deras devis. Visst har miljontals människor i framförallt Östasien fått det bättre, men alla har inte fått det bättre. Klasskillnaderna har ökat i utvecklingsländerna. Liberala teoretiker menar att klasskillnader är något bra, att detta skapar en dynamik och incitament för människor att sträva uppåt, att få det bättre. En av de faktorer som har skapat den senaste matkrisen är dock just faktumet att det växt fram en allt resursstarkare medelklass i Östasien. Efterfrågan på kött och mejeriprodukter i Kina och Indien har inneburit en effektivitetsförlust som drivit upp matpriserna. För de fattigaste människorna som kanske lägger 80-90% av sina inkomster på mat innebär det att de blir relativt fattigare och helt enkelt får svårare att överleva.
Det är främst utvecklingsländerna som känner av de höjda matpriserna, men även i den industrialiserade världen börjar resurssvaga grupper känna av prisökningarna. I Kalifornien har människor börjat hamstra ris, vilket har lätt till att livsmedelshandlare har infört begränsningar hur mycket ris varje person får köpa. I utvecklingsländerna sprider sig protester mot matpriserna. I Guatemala har lantarbetare marscherat i protest. I Honduras har tusentals demonstrerat. I Haiti har det uppstått hungerkravaller, där det även rapporterats att människor börjat baka bröd på lera. Det har även skett våldsamma upplopp i Kamerun och Burkina Faso, protester i Argentina m.m.
Kapitalismen har misslyckats att utrota fattigdomen. Den kan inte tillgodose hela mänsklighetens behov. När de rikaste i världen lever i ett överflöd och med modern teknik. Så lever miljarder människor i en tillvaro som inte har utvecklats nämnvärt på tusentals år.
Ca 11000 barn dör varje dag till följd av undernäring, samtidigt som det finns en överproduktion av mat i världen (även om den minskat de senaste åren). Detta beror enbart på att världen styrs av ett ojämlikt system ett klassamhälle. När kommer vi i klassrummen läsa om dessa massmord som en del av kapitalismens brott mot mänskligheten?
Så kära DN-skribenter, ni har rätt, det finns ingen snabb lösning. Faktum är att er kära marknad har inte någon lösning alls. För vi ska komma ihåg att det fanns miljarder fattiga innan matpriserna steg och det kommer att finnas miljarder fattiga efter prisstegringen. Det är bara det att de får ännu svårare att överleva.