Trots att socialdemokratiska regeringar i Europa slutit upp bakom NATO har protesterna i arbetarrörelsen på flera håll varit kraftiga. I Grekland, som alltså är Nato-medlem, var 97% av befolkningen mot bombningarna. Detta samtidigt som 55% var mot Milosevic. Dagliga demonstrationer ägde rum runt om i landet. Den grekiska motsvarigheten till LO organiserade t.o.m. en 4-timmars strejk i protest mot kriget. Järnvägsarbetareförbundet deklarerade offentligt att om Nato tänkte sända marktrupper till Jugoslavien skulle de hindra soldaterna från att använda grekiska järnvägar. (Ledningen för detta förbund tillhör annars PASOK:s högerflygel!)

Protesterna var också intensiva i hamnstaden Salonika, som använts som en bas för Nato-operationer. Flera Nato-konvojer på väg till Makedonien stoppades av arga demonstranter. I början av maj ändrade demonstranter vägskyltarna så att en Nato-konvoj som skulle till Makedonien hamnade på en grönsaksmarknad i Salonikas utkanter. Där utsattes den för attacker av tomater och andra grönsaker.

I ett av distrikten på Kreta, där Nato-basen Suba är placerad, deklarerade landshövdingen att han "inte kunde ta ansvar för de amerikanska soldaternas fysiska välbefinnande."

I Tyskland tog det mäktiga fackförbundet IG-Metall ställning mot bombningarna. I Sverige bildades kampanjen "Stoppa bombningarna nu" med ledande och aktiva socialdemokrater i spetsen. Andra partier och organisationer fanns också med, men riksdagsledamöterna Karin Wegestål (se intervju i Socialisten nr 40-41) och Bengt Silverstrand (s) som fronderade mot Göran Persson och Anna Lindh gav mycket av tyngden åt kampanjen. En demonstration i Stockholm den 24/5 samlade med kort varsel 2 500 deltagare.