Det kommer mera!

Nedläggningen av akutsjukhusen i Södertälje och Norrtälje kommer inte att spara de pengar som hävdas. Budgetberäkningen bygger på antaganden som inte är rimliga.

Enbart i Södertälje och Nykvarn förväntas 4000 personer som idag läggs in på sjukhuset inte behöva läggas in. Vårdcentralernas läkare ska utöver sina nuvarande uppgifter ta hand om jourakuten på Södertälje Sjukhus. Storsjukhusen ska ta hand om mängder med nya patienter.

Detta är inte första gången som akutsjukhus läggs ned, men majoritetens budgetförslag redovisar ingen som helst utvärdering av vad som hänt tidigare. Så här beskrevs nedskärningarna mellan 1996 och 1998 i en artikel i DN den 11 november 1998: "Sparmålet … innebar att patienter flyttades och att specialiteter koncentrerades och utlokaliserades från akutsjukhusen till de "högspecialiserade" sjukhusen (Karolinska och Huddinge) ...Dessutom var man, enligt planen, tvingad att stänga Nacka och Löwenströmska som akutsjukhus." Känns inte hela planen igen (förutom att man nu även vill trappa ned akuten på Karolinska)?

Även den gången var finanslandstingsrådet socialdemokrat - Bosse Ringholm. Hur blev det då? DN skriver att man bara sparade 400 miljoner kronor inom akutsjukvården, mot förväntade 1,4 miljarder kronor. Anders Klintemo, ekonom i sjukhusstyrelsens stab, säger i DN att det beror på "att man inte sparade så mycket som man trodde på att flytta runt på patienter och specialiteter. Dessutom förväntade man sig i planen att vårdtillfällena skulle minska mer än vad de faktiskt gjort." Det hela kostade betydligt mer än det smakade.

Sammanslagningen av Huddinge Universitetssjukhus och Karolinska Sjukhus kommer inte heller att ge de utlovade resultaten. På längre sikt kommer det kanske att ge både vetenskapliga och ekonomiska vinster, men att slå ihop två så stora organisationer kommer snarare att kosta pengar - på kort sikt. Ombyggnationer måste göras, personal måste hitta varandra, nya ledningsstrukturer måste falla på plats.

Den ansedda brittiska tidningen The Economist skriver i en artikel den 7 januari 1999 att sammanslagningar av företag inte ger någon vinst för majoriteten av företagen ens på medellång sikt! En av huvudorsakerna till detta är att man forcerar sammanslagningen för att man tror att man ska spara pengar redan på kort sikt. Låter det inte bekant? Genvägar är ofta senvägar.

Detta är bara några av de mest uppenbara problemen man kommer att stöta på när man börjar försöka skära ned. Den ovan nämnda DN-artikeln summerar vad som skedde under förra nedskärningsperioden: "Totalt skulle sjukvården spara 2,9 miljarder kronor fram till den sista december 1998. Facit i november 1998 är 800 miljoner kronor". Man måste fråga sig om förutsättningarna är bättre eller sämre idag. Allt tyder på att utgångsläget är sämre. Vi dras fortfarande med det kaos som förra omgången nedskärningar, samt privatiseringarna, skapade. Om vi inte stoppar samtliga nedskärningar i Stockholms landsting idag sätts en nedskärningsspiral igång vars slut det är svårt att se. Och som det kommer att bli allt svårare att bekämpa.

^{Jonathan Clyne}

Från Socialisten nr 66, december 2003