Kina satsar på offentlig vård igen
Från privatiseringar till massiv satsning på offentlig sektor. Kinas regering har helt bytt spår.
Efter revolutionen 1949 satsade Kina stort på sjukvården. Den förväntade livslängden nästan fördubblades, från 35 år 1952 till 68 år 1982. För många utvecklingsländer blev Kina en förebild.
På 1980-talet ändrades dock politiken. Massiva privatiseringar och nedskärningar i offentliga utgifter medförde höga avgifter i sjukvården och växande hälsoklyftor. Särskilt hårt har befolkningen på landsbygden drabbats. Barnadödligheten är nu omkring tre gånger högre på landsbygden än i städerna.
Följden av detta, och andra uppenbara orättvisor, har blivit ett växande missnöje. Protester har blossat upp, både bland bönder och arbetare. Och nu har regimen bytt fot.
År 2007 drog regeringen i en rapport slutsatsen att de marknadsbaserade reformerna sedan 1980-talet lett till att rättvisa, jämlikhet men även investeringsbenägenhet minskat i hälsosektorn till följd av att man låtit marknaden råda alltför oreglerat. I fjol tillkännagav man reformer som ska vända trenden. Planen definierar basal sjukvård som en ”public service”, som ska vara tillgänglig för alla medborgare. Man avsatte motsvarande 124 miljarder dollar under en treårsperiod för att bygga ut den offentliga sjukvården.
Det innebär bland annat att minst en klinik ska etableras i varje by före 2011. Sjukhus i städer ska byggas från 2009, och ytterligare 2 000 sjukhus ska byggas på länsnivå, så att varje län ska ha ett sjukhus som möter fastställda nationella normer senast 2011.
Ett övergripande mål är också att införa en basal sjukförsäkring för 90 procent av befolkningen.
Det kinesiska trendbrottet är särskilt intressant mot bakgrund av att trycket fortfarande är hårt på många fattiga länder att avreglera sin sjukvård. Världsbankens linje är ”Privatisera!” Kina har testat, men regimen har sett resultatet och har pressats att tänka om.
Källor: Läkartidningen, 2009-11-10 (Debattartikel av Anders Jeppson).
Länder i fickformat: Kina, 2010