Intervju med Artem, israelisk marxist

En enad socialistisk stat är svaret på konflikten

Artem, du är en israelisk kommunist av vitrysk familj. Kan du börja med att förklara för mig och mina läsare hur du ser på situationen i Israel?

- Jag skulle säga att vi har den största ekonomiska krisen i Israels historia. Sedan början på 50-talet har vi haft en ohejdad ekonomisk tillväxt men idag ser vi det motsatta. Vi har haft ekonomisk nedgång i två år nu. Det syns tydligt på två områden. Efter att den andra intifadan började föll turismen och har idag näst intill kollapsat. Samma sak händer även i den högteknologiska sektorn. Tyvärr är vår ekonomi i fullständig stagnation och varken politiker eller ekonomer ser någon väg ut ur krisen.

Hur har detta påverkat den sociala situationen i landet?

- Israel har en befolkning på 6,5 miljoner invånare. Ungefär 600 000 människor lever under fattigdomsgränsen, varav 200 000 är barn. Det finns soldater som stjäl mat från sina förband för att försörja sina familjer. Många araber med israeliskt medborgarskap, speciellt äldre, har inte mat utan måste förlita sig på humanitär hjälp. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste ökar och är nu störst i hela industrivärlden. Så klart bäddar detta för en social explosion.

Kan du förklara för mig vad som gör staten Israel unik?

- När utlänningar ser på staten Israel så ser den demokratisk ut. Delvis stämmer detta också. Vi har ett valt parlament, fri press, politiska friheter osv. Men på samma gång har vi vissa aspekter som mer liknar stater som Turkiet och Iran än europeiska stater. Svenska läsare kanske inte vet att de senaste två åren har vi haft tre höga militärer som premiärminister. Detta visar en trend. Militären har väldigt stort inflytande på Israels inre liv och utrikespolitik.

I Israel är religionen inte separerad från staten. En del religiösa och ortodoxa grupper har väldigt stort inflytande på det politiska livet och de utnyttjar det mot folkliga friheter. Ur denna synvinkel är Israel mer likt sin huvudsakliga motståndare Iran.

Sist men inte minst så har vi diskrimineringen av den arabiska befolkningen. För det första så finns det lagar som bara gäller judar, t ex. "lagen om återvändande". Judar kan återvända till Israel och få medborgarskap. Detta är ett tydligt exempel på diskriminering och lagar som inte existerar i europeiska länder. Det finns andra exempel. Majoriteten av den palestinska befolkningen sparkades ut på slutet av fyrtiotalet, under den så kallade rensningen. Så vad för sorts demokrati kan vi ha när vi saknar det stora flertalet av våra väljare?

Idag har vi en stor kris i det politiska systemet. Förut har Israel, som många europeiska länder, byggt sitt politiska system på två partier: Arbetarpartiet och högeroppositionen, i vårt fall Likud. Arbetarpartiet hade förut kanske inte ett masstöd men ett stort stöd från arbetarklassen och en del av medelklassen och en del av bönderna. Men under den senaste tiden har de pga privatiseringar och att de har ignorerat sina väljare börjat förlora sin bas och resultatet ser vi nu. Israels Arbetarparti existerar knappt! Deras sista stora plan var Osloavtalet, men idag har Osloavtalet kollapsat och de har inga idéer, inget politiskt program kvar.

Men högern ligger inte mycket bättre till. De har sina problem. På slutet av 70-talet kom Likudpartiet till makten med stöd från israeliska immigranter från norra Europa, arabvärlden och Asien. Dessa grupper var diskriminerade av arbetarregeringen men så klart svek Likud sina väljare också. De förbättrade inte den ekonomiska situationen för sina väljare och idag har Likud vänt sig till en äventyrlig högerpolitik både i ekonomi och i utrikespolitik.

Kan du berätta för mig om situationen för palestinierna på Västbanken och Gazaremsan?

- Det är ingen fråga om att Israel måste dra tillbaka sina militära styrkor från palestinskt territorium eftersom de bara förvärrar situationen för palestinierna och skapar en ursinnig reaktion från det palestinska folket. De israeliska styrkorna har förstört all politisk och ekonomisk infrastruktur, de blockerar vägar så att man inte kan komma till jobbet och inte kan föda sina familjer.

Och nu bygger man en mur. Kommer den, om än odemokratisk, att ändra på någonting?

- Det är en idé som kommer från de så kallade vänsterliberalerna i Israels regering. Det är en fortsättning på idén i Osloavtalet. Enligt dess politiska och militära synvinkel måste Israel separera sig från resten av Mellanöstern. Denna mur är bara den materiella formen av den idén. Men som Berlinmuren och den kinesiska muren kommer den inte att stå särskilt länge. Det finns ingen mur som inte kan brytas ned.

I vilket fall som helst är det en utopi. Israel och Palestina är helt och hållet integrerade. Vi har en palestinsk befolkning i Israel och den växer. De palestinska områdena är helt beroende av Israel för förnödenheter och försvar, samt industriella produkter. Den israeliska marknaden behöver palestinsk arbetskraft och en del jordbruksprodukter. Det är omöjligt att separera de två sidorna.

Men skulle det vara möjligt att skapa en palestinsk stat avskild från israel?

- Tja . . . Teoretiskt är allt möjligt men jag ser inte hur det skulle funka i praktiken. Först och främst så vet jag inte hur dessa problem jag beskrivit skulle kunna lösas. I vilket fall som helst så skulle den staten bli fullständigt beroende av Israel, militärt, politiskt och ekonomiskt. I själva verket skulle den bli som en sorts bantustan som i Sydafrika och frågan är hur länge den skulle finnas innan nästa uppror, nästa konflikt.

Vi måste förklara att palestinierna aldrig har varit längre ifrån en egen stat än nu. Detta är resultat av en felaktig taktik mot Israel och av Sharons och hans konservativa högers politik.

Hur skulle en lösning kunna se ut ur din synvinkel?

- Du förstår, framtiden måste ligga i ett enat land men det finns två viktiga punkter som kommer att skapa problem. Först så har vi frågan om politisk och kulturellt självbestämmande. Det måste bli någon sorts federation så att varken judar eller araber diskrimineras. Den andra är ekonomisk tillväxt, eftersom det finns en olik ekonomisk utveckling i olika regioner i Israel-Palestina. Även i en framtida federativ stat kommer detta att skapa konflikter. Så vi måste lösa det problemet på något sätt.

Den bästa lösningen är socialism. Ett rättvist samhälle. När folk har allt de behöver finns det ingen anledning att slåss. En del kan säga att detta är en utopi men jag har ett exempel på motsatsen. Under många år försökte de danska kungarna erövra svenskt territorium för att dominera Östersjön. Men idag, tror jag, är relationerna mellan de två länderna inte så illa. Och du förstår jag hoppas på en liknande framtid i Palestina. Det kommer inte att vara svårt för det finns en lång tradition av vänskap mellan araber och judar och under socialism, federalism och demokrati finns det stora möjligheter att vi alla kan leva tillsammans i fred och framgång.

Hur kan våra läsare och andra internationellt, hjälpa till i den kampen?

- Herrar från västvärlden, Mr Clinton, Mr Bush, herrar från EU, försöker tvinga Mr Sharon och Mr Arafat och andra herrar från Mellanöstern till förhandlingsbordet. Tyvärr måste jag säga att det är ett omöjligt uppdrag. Det finns för många problem.

Vad som är viktigt är förhandlingar mellan det palestinska folket och den organiserade delen av Israels arbetarklass. Och här kan arbetarklassens internationella organ spela en stor roll för att medla mellan de två sidorna. Vanligt folk, israeler och palestinier hatar inte varandra. Under många år har de arbetat tillsammans och har gemensamma relationer så det kommer inte att vara så svårt att bygga upp den relationen igen.

Och både israeliska och palestinska partier har del i internationella organisationer som Socialistinternationalen och en del internationella sammanslutningar av fackföreningar. Jag tror att det vore bra om dessa kunde pressa båda sidor. Det vore folkens diplomati. Folk från ungdoms- och vänsterorganisationer kan komma och hjälpa till i förhandlingar mellan palestinier och israeler.

Men jag måste påpeka ett allvarligt problem. Idag är, både på den palestinska och israeliska sidan, vänsterorganisationer med en internationalistisk politik i djup kris. Ur min synvinkel kan bara sådana partier effektivt bygga relationer eftersom de delar samma syn på Israel/Palestina-problemet. Jag tror att om vi kan bygga upp sådana organisationer så kan alla problemen lösas.

Slutligen, är det någonting jag har glömt fråga dig som du vill säga till våra läsare?

- (Paus) Jag skulle vilja säga till de svenska läsarna att det finns inga krig utan slut och att förr eller senare kommer detta också att ta slut för det enda alternativet till folkmord är socialism.

Det vi ser är en kris i systemet. Det är en kris för det parlamentariska systemet, en kris för systemet av internationella relationer, en kris i det ekonomiska systemet. Det är en kris i alla aspekter av det politiska systemet. Lösningen är att vi måste byta system.

Intervju: Simon Lundin

Från Socialisten nr 59, aug 2002