Manifestation vid Irans ambassad:

”Irans arbetare står inte ensamma”

 

Fredagen den 7 oktober överlämnades uppropet ”Irans arbetare står inte ensamma” till Irans ambassad i Sverige. Närmare 35 personer från svenska och iranska organisationer deltog i manifestationen utanför ambassaden, som ligger långt ute på Lidingö. Organisatörer var tre SSU-klubbar i Stockholm. (Hela uppropet kan läsas på www.ssufacken.se Där finns även alla stödjande organisationer uppräknade).

–Ursäkta att jag blir upprörd, sa journalisten Jamshid Atiabi i ett spontant och engagerat tal under mötet, men varje gång jag ser den här ambassaden ser jag de många kamrater som blivit avrättade, torterade och våldtagna.

Han förklarade hur verkligheten ser ut i Iran under nuvarande regering.

–De har börjat arrestera, tortera och infiltrera arbetarrörelsen. Iransk säkerhetspolis har omorganiserats och kommer att terrorisera de arbetare som är fackligt eller politiskt aktiva. Inga fria fackföreningar finns, men det finns grupper som försöker kämpa och dem måste vi relatera till och ge uppmärksamhet.

–Som Marx sa: Arbetarna ska förena sig – de har intet att förlora om de kämpar hand i hand. Vi protesterar vid en ambassad som representerar en regim som stenar kvinnor som begått äktenskapsbrott - enligt deras regler. Det handlar om en regering som representerar ett barbariskt, kapitalistiskt, islamiskt system.

Uppropet startades av iranska arbetargrupper i exil och har spridits till olika politiska organisationer runt om i världen. Syftet har varit att under en vecka i oktober uttrycka solidaritet med de arbetare som kämpar mot diktaturen i Iran, och att bryta deras isolering.

Under ett par veckors tid innan manifestationen hade de deltagande SSU-klubbarna inte bara själva antagit uppropet utan också spridit det till fackföreningar och andra arbetarrörelseorganisationer. Bland undertecknarna hade man på den korta tiden fått hela Handelsanställdas förbund (drygt 170 000 medlemmar), Tidningsbudssektionen i Transport Stockholm och Kommunals sektion 28 i Stockholm (9000 medlemmar). I Kommunal Stockholms sektion 26 hann man inte diskutera frågan men sektionens ordförande ställde sig bakom. Ordföranden för Elektrikerförbundets avdelning 1 skrev på som privatperson. Många SSU-klubbar i övriga landet har anslutit sig, och vid protestmötet den 7 oktober deltog även enskilda medlemmar i Ung Vänster.

Linus Höjdén från SSU-Västerort läste inför mötet upp hela uppropet som inleds med deklarationen: Vi vill med detta upprop klart och tydligt visa att arbetarna i Iran inte är ensamma i sin kamp.

De konkreta krav som ställs på regimen lyder:

-Erkännande av strejkrätten, rätten att bilda oberoende fackföreningar, yttrandefriheten och mötesfriheten

-Ett slut på alla trakasserier och attacker mot arbetare, inklusive alla överfall, arresteringar, tortyr och avrättningar i de kurdiska områdena.

-Ovillkorlig frigivning av alla politiska fångar.

Lena Ericson Höijer deltog i mötet som representant för Kommunal Stockholms sektion 28. Hon förklarade:

-Solidaritet, sammanhållning och gemensam kamp är grunden för facklig aktivitet både lokalt och internationellt. Det kan vi se när de Connexanställda tunnelbaneförarna får internationellt stöd i kampen för att försvara sin fackklubbsordförande. ”Arbetare i alla länder” är inga tomma ord. Nu riktas världens blickar mot Iran och förtrycket där.

Därefter följde ett tal på persiska av den iranske arbetarkämpen Abas Afsham, ledande medlem i Iranska politiska fångars förbund, och en uppläsning av hela uppropet på persiska av Said Kamran från Iranian Workers Solidarity Network. Högtalaren hade vid det laget vänts direkt mot ambassaden och ljudet hade vridits upp.

Håkan Siljehag, huvudskyddsombud för bussförarna i Bromma (Kommunals sektion 34, klubb 19), riktade sig till ambassadpersonalen när han grep mikrofonen:
–Hör ni det här – Irans ambassad! Klockan 17.45 ska vi överlämna vårt upprop, eskorterade av en poliskonstapel. Protester sker i flera länder utanför Irans ambassader. Det ska inte gå att tortera och fängsla människor utan att folk får veta vad ni gör.

Efter att Monika Roll från SSU-Solna informerat om ett möte på Sergels torg följande lördag, organiserat av Kommittén för solidaritet med Irans arbetare, sjöng deltagarna gemensamt Internationalen.

Klockan 17.45 gick tre representanter för manifestationen, iförda armbindlar och i sällskap av polis, mot ambassadbyggnaden. Bara en fick dock komma in genom de stora järngrindarna. Det blev Linus Höjdén som för en kort stund lämnade svenskt territorium. Efteråt rapporterade han för mötet om sammanträffandet med ambassadsekreteraren:

–Jag gick in och hälsade. Vi var i ett litet rum med ett bord och en vakt som såg hotfull ut. Jag sa att vi kräver fackliga och mänskliga rättigheter i Iran.

–Ambassadsekreteraren tyckte att vi skulle vara mer öppna för samtal. Han pratade om SSU:s förre ordförande Ardalan Shekarabi och att ILO varit i Iran och sett hur bra alla har det. Att där finns samma rättigheter som i Sverige. Jag lät honom sköta snacket, sen gick jag ut.

Att ambassaden tog sig tid att ta emot och försöka försvara den iranska regimen tyder på att man tar protesten på allvar. Regimen är mån om att ha en anständig fasad utåt, och därför är internationella aktioner så viktiga för att underlätta kampen mot förtrycket. Informationen om manifestationerna i Sverige och andra länder måste nu spridas via internet så att arbetaraktivisterna inne i Iran verkligen nås av budskapet att de inte står ensamma!

Kerstin Alfredsson, Publicerad på Internet 051022