Irakkrisen 1998
"USA:s utrikesminister Madeleine Albright fick
en gång frågan i det amerikanska nyhetsmagasinet '60 minutes' om det
var värt priset att kanske upp till en halv miljon irakiska barn hade
dött [på grund av sanktionerna].
- Det är ett mycket svårt val, men jag
tror att det är värt priset, svarade hon." (Dagens Nyheter 18/12
-98)
Mycket bättre kan inte imperialismens cynism beskrivas. Vad är det som hon menar är värt det priset? Inte är det att befria det irakiska folket från Saddam Hussein, han sitter säkrare i sadeln ju mer sanktioner och bomber västmakterna bjuder på. Det är knappast att hindra Saddam från att dränka omvärlden med bakteriologiska och kemiska vapen. Vad det handlar om är imperialismens makt över tredje världen och dess råvarutillgångar, främst olja.
Sverige har bara "beklagat" att inte bombningarna diskuterades i säkerhetsrådet först. Anna Lind sa i Ekots lördagsintervju 19/12 att Sverige säkerligen skulle ställt sig bakom bombangreppen om man fått diskutera dem först i säkerhetsrådet. Det är inget annat än en skandal.
Anna Lind medgav också att bombningarna skulle göra det svårare för vapeninspektörerna att arbeta i Irak i framtiden! Motivet är inte heller att avsätta diktatorn Saddam Hussein.
Man kan inte bomba fram demokrati. Arbetarrörelsen bör arbeta för att störta Saddams diktatur genom att bygga upp en kämpande arbetarrörelse i Irak. Bara genom att irakiska arbetare, bönder och ungdomar själva tar kamp mot regimen med den internationella arbetarrörelsens stöd finns en väg framåt för folket i Irak. Att som dagens ledning för arbetarrörelsen stödja imperialismens bombattacker och svältsanktioner är en väg mot katastrof. (19/12 1998)
Varför imperialisterna bombar Irak (18/12 -98)
Imperialismens hyckleri (från Socialisten nr 37, dec -98)
Imperialist bullying and the crisis in the Middle East (13/2 -98), längre bakgrundsdokument på engelska